Barnäktenskap och ensamkommande gifta flickor

Nationella Kompetensteamet, Länsstyrelsen Östergötland fick under 2015 via nationella stödtelefonen för myndigheter flera samtal gällande en för oss ny problematik, asylsökande ensamkommande flickor i barnäktenskap med vuxna män.

Med anledning av detta kontaktade Nationella Kompetensteamet Socialdepartementet samt nationella myndigheter som Migrationsverket och Socialstyrelsen. Det konstaterades då att det fanns bristande kunskap om barnäktenskap i Sverige och myndigheternas ansvar kring detta område och hur denna typ av problematik bör hanteras.

Flera möten genomfördes med bland annat Migrationsverket, som ledde till att Migrationsverket gjorde en utredning och att Socialstyrelsen tog fram information till sin webbplats. Barnombudsmannen kallade senare även flera myndigheter till överläggningar om barnäktenskap.

Om barnäktenskap internationellt

Barnäktenskap är skadligt för flickors liv, hälsa och utveckling. Ett av FN:s utvecklingsmål är att barnäktenskap ska stoppas.  Nationella Kompetensteamet, Länsstyrelsen Östergötland, vill framhålla att riskerna med barnäktenskap är många och väl kända, som till exempel att barn (främst flickor) förnekas sin barndom, deras utbildning avbryts, hälsan riskeras, risken för våld och övergrepp ökar. Flickor som är på flykt riskerar att utsättas för till exempel barnäktenskap, människohandel tvångsäktenskap, våldtäkter och övergrepp. (Se bland annat Barnombudsmannen och UNICEF).

Enligt uppgifter från UNICEF har mer än 700 miljoner kvinnor som lever världen över idag ingått äktenskap som barn. Mer än var tredje, omkring 250 miljoner, var yngre än 15 år när de ingick äktenskapet (Ending Child Marriage: Progress and prospects (UNICEF, 2014)). Att andelen barnäktenskap ökar i flykt framgår av flera rapporter (Rädda barnen (2015) Barndom i krigets skugga)).

Migrationsverket konstaterar i en rapport (Migrationsverket (2016) Är du gift? Utredning av handläggning av barn som är gifta när de söker skydd i Sverige)) att uppskattningsvis 70 procent av äktenskapen i Afghanistan är tvångsäktenskap (LIFOs (2014) Human Rights Afghanistan s. 42). Trots att det finns förbud i lagstiftning är många kvinnor under 16 år när äktenskap ingås. Få äktenskap registreras, vilket gör att tvångsäktenskap hamnar utom laglig kontroll. Av samma rapport framgår att lokal polis ibland arresterar flickor på uppmaning av familjen för att de motsatt sig familjens val av partner. En rapport från Minority Rights Group International (Minority Rights Group International (2015) The lost women of Iraq: Family based violence during armed conflict  s. 20-25) beskriver utsatthet för kvinnor i Irak. För rapporten har bland annat 111 fall av tvångs- och tidiga äktenskap undersökts. 54 procent av dem som ingick i ett tidigt äktenskap hade utbildning till högst grundskolenivå eller var inte läskunniga. Det hänvisas också till en studie som omfattar 4 265 äktenskap, varav strax över en tredjedel inte var lagligt registrerade äktenskap. Av dessa äktenskap rörde 22 procent flickor under 14 år.

Migrationsverkets ansvar och utredning

I en rapport från Migrationsverket, Är du gift? Utredning av handläggning av barn som är gifta när de söker skydd i Sverige, framkommer att 132 gifta ensamkommande barn har uppmärksammats och Migrationsverket bedömer att mörkertalet är mycket stort. Av de 132 identifierade barnen rör 129 flickor och 3 pojkar. Nästan alla barn har sitt ursprung i Afghanistan, Irak och Syrien. Cirka en tredjedel av barnen har själva barn.

I samtliga ärenden saknades ”vigselbevis/andra dokument” som bevisar äktenskap. Detta innebär i praktiken att myndigheter i Sverige utgår ifrån muntliga uppgifter som framförs av barnet och dennes vuxna man.

Hur dessa ärenden hanteras av socialtjänsten

Efter att de ensamkommande barnen haft kontakt med Migrationsverket då de anlänt till Sverige får socialnämnderna i de aktuella kommunerna kännedom om barnen.

Under 2015 har det kommit ärenden till Nationella Kompetensteamets nationella stödtelefon som handlar om ensamkommande flickor i barnäktenskap, i en del fall flickor som är under 15 år, som kommer till Sverige tillsammans med vuxna män som de är gifta med. I dessa ärenden har Migrationsverket anvisat flickor tillsammans med sina män till asyl-, flyktingboenden eller en adress som mannen angivit. Det har sedan varit socialtjänsten i de aktuella kommunerna som ringt till den nationella stödtelefonen för att få stöd i hur de ska hantera dessa situationer.

Det Nationella Kompetensteamets erfarenheter utifrån samtalen är att socialtjänsten i olika kommuner har hanterat denna typ av ärenden på olika sätt. Detta överensstämmer med vad som framgår av Migrationsverkets rapport.

I något fall har socialtjänsten i den första kommunen inte reagerat på att en flicka lever tillsammans med en vuxen man utan hanteringen av ärendet har lett till att barnet har setts som en ”vuxen gift kvinna”. Det har först efter en flytt till en annan kommun uppmärksammats av socialtjänsten där som har reagerat och börjat utreda flickans behov. Det finns även exempel på gode män som motsatt sig att flickorna ska placeras tillsammans med sina män och exempel på gode män som godkänner att de bor och lever ihop. Det finns också exempel på flickor som har placerats hos släktingar och där det sedan har framkommit att de är gifta med en son i familjehemmet. Det har också framkommit att det förekommit transaktioner med pengar när det gäller vissa giftermål.

Det har även förekommit ett par ärenden med månggifte som flickor i mellan 15 och 17 år varit inblandade i. Ett av dem rörde en ensamkommande flicka som placerades av socialtjänsten tillsammans med sin äldre make, då även flickans gode man godkände detta. Flickan blev gravid och när barnet var några månader kom även mannens första fru och deras gemensamma fyra barn till Sverige.

Erfarenheterna från dessa samtal är att socialtjänsten gör helt olika bedömningar i dessa ärenden, vissa har enskilda samtal med flickorna, separerar dem från deras vuxna män och utreder grundligt flickornas behov medan en del socialtjänster enbart gör en skyddsbedömning och låter flickan bo kvar.  Kommunernas socialtjänst saknar rutiner för hur de ska göra en säker bedömning av flickans situation då hon lever med den vuxne mannen. Det blir problematiskt när socialtjänsten beslutar om att flickan ska separeras från sin man då detta skickar ”dubbla” signaler till flickan, att ena myndigheten ”godkänner” äktenskapet genom att anvisa de till samma adress och den andra myndigheten gör en helt annan bedömning. I ett par ärenden har flickorna försvunnit efter att socialtjänsten beslutat om att flickan ska separeras från mannen.

Behov av tydligt stöd och vägledning till kommunerna

Det Nationella Kompetensteamets uppfattning är att det finns behov av stöd och vägledning till kommunerna som tydligt förmedlar att socialnämnden har ansvar för att ge stöd och skydd till barn som riskerar fara illa så att de får det stöd och skydd de har behov av och rätt till. Utgångspunkten måste vara att alla barn har samma rättigheter till stöd och skydd. Socialstyrelsen har tagit fram information om gifta ensamkommande barn. Där finns information om lagstiftning m.m.

Nationella Kompetensteam anser att information om gifta ensamkommande barn behöver belysa och problematisera bakgrunden till och konsekvenserna av barnäktenskap eftersom det är ett faktum att det kommer ensamkommande gifta flickor till Sverige. Kommunerna har det yttersta ansvaret för att säkerställa att barn får den hjälp de har rätt till och är i behov av, inte minst ensamkommande barn då de med stor sannolikhet är traumatiserade och kan ha utsatts för olika övergrepp, både innan och under flykten till Sverige. Barnen saknar även kunskap om det nya landet de kommer till, både om vilka rättigheter de har och om de olika myndigheternas ansvar och arbete för barn och unga.

Information till kommunerna måste vara tydlig och inte ge utrymme för godtycklig tolkning. Ju otydligare information desto större risk att socialtjänsten varken gör tillräckliga utredningar och bedömningar eller vidtar åtgärder utifrån barnens behov och rättigheter. Det visar bland annat de stora skillnaderna i kommunernas hantering av ärendena och att många barn (flickor) bor kvar hos vuxna män. I praktikern innebär det att barnäktenskap accepteras och att barn (flickor) från andra länder får bo tillsammans med vuxna män i Sverige år 2016. Detta strider mot barns rättigheter och svensk lag. Det Nationella Kompetensteamet anser det diskriminerande i förhållande till dessa barns rättigheter. Alla barn i Sverige har samma rättigheter.

Att utreda ett ensamkommande barn som inte haft någon som helst koppling till Sverige ställer stora krav på att socialsekreterarna. Förutom kunskap och kompetens om lagar, rättigheter, barns behov och om hedersrelaterat våld och förtryck inklusive barnäktenskap och tvångsäktenskap bör utredarna också ha kunskaper om de länder som barnet kommer ifrån, vilken kontext barnet har vuxit upp i och hur det har sett ut i det landet när det gäller barns och kvinnors rättigheter m.m. Det är också viktigt att denna kunskap och lagstiftningen tillämpas i praktiken så att barn behandlas på ett likartat sätt oavsett var i landet de är bosatta. Det Nationella Kompetensteamet anser att under utredningen bör barnen i de flesta fall vara placerade och skyddade.

Utgångspunkten i socialtjänstens insatser och åtgärder ska vara utifrån barnets behov. Barnen behöver alltid få tydlig information om sina rättigheter i Sverige. Detta är viktigt då flickor som kommer från länder där hedersrelaterat våld och förtryck, barnäktenskap, tvångsäktenskap förekommer sannolikt inte ”vet” att dessa övergrepp är brottsliga i Sverige. Barnen känner inte till svensk lag, FN:s barnkonvention och barns rättigheter och inte heller att myndigheter kan skydda barn som är i utsatta situationer.

Arbetet med gifta asylsökande barn i Norge och Danmark

I våra grannländer Danmark och Norge finns vissa rutiner gällande handläggning av barnäktenskap.  I Danmark separeras gifta asylsökande barn från vuxna och de placeras i olika boenden. I Norge har de tagit fram särskilda frågor som myndigheter ska ställas  vid mottagande av ensamkommande barn som även rör barnäktenskap m.m.

Socialnämndens ansvar, lagar, föreskrifter m.m.

Migrationsverket anvisar ensamkommande barn till en kommun. Barnet vistas i den kommunen enligt 2 a kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453), SoL, (3 § lagen [1994:137] om mottagande av asylsökande m.fl., LMA).  Socialtjänsten i den kommunen ansvarar för utredning och åtgärder som rör barnet.  Vid handläggningen av dessa ärenden är socialtjänstlagen tillämplig.

Socialnämnden ska verka för att barn och ungdomar växer upp under trygga och goda förhållanden (5 kap. 1 § SoL). Socialtjänstens verksamhet ska bygga på respekt för människors självbestämmande och integritet (1 kap. 1 § SoL).

Socialnämnden ska sörja för att den som behöver vårdas eller bo i ett annat hem än det egna tas emot i ett familjehem, ett hem för vård eller boende (HVB) eller stödboende. Socialnämnden ansvarar för att den som genom nämndens försorg har tagits emot i ett annat hem än det egna får god vård (6 kap. 1 § SoL).

Vid alla beslut och andra åtgärder som rör vård- och behandlingsinsatser för barn ska vad som är bäst för barnet vara avgörande (1 kap. 2 § andra stycket SoL).

Socialnämnden ska utan dröjsmål inleda en utredning av vad som har kommit till nämndens kännedom och som kan föranleda någon åtgärd av nämnden (11 kap. 1 § SoL). Efter en utredning kan ett barn erbjudas insatser (4 kap. 1 § SoL).

Om det inte finns behov av omedelbart skydd ska en s.k. förhandsbedömning göras för att klargöra om det behövs en utredning för att tillgodose barnets behov. När det rör sig om en anmälan ska förhandsbedömningen göras inom 14 dagar efter det att anmälan kom in (11 kap. 1 a § andra stycket SoL). Beslut om att inleda en utredning eller inte ska innehålla en motivering till beslutet. Av motiveringen ska det tydligt framgå hur nämnden har kommit fram till sitt beslut (5 kap. 2 § Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd Dokumentation i verksamhet som bedrivs med stöd av SoL, LVU, LVM och LSS [SOSFS 2014:5]).

Socialnämndens insatser ska utformas och genomföras tillsammans med den enskilde (3 kap. 5 § SoL).

Under vissa förutsättningar kan ett barn beredas vård utan samtycke. Bestämmelser om sådan vård finns i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU.

Barnkonventionen

Att acceptera barnäktenskap är uteslutet enligt barnkonventionen och enligt artikel 2 i konventionen gäller dessa rättigheter för alla barn som befinner sig i Sverige.

Enligt artikel 16 i barnkonventionen ska barnet skyddas mot godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt familjeliv. Av artikel 19, 34, 35 och 36 kan bland annat utläsas att medlemsstaterna ska skydda barnet mot alla former av övergrepp och utnyttjande som kan skada barnet i något avseende.

Ansvariga myndigheter, beslut av granskning och information

Socialstyrelsen

Ensamkommande barn och unga – Handbok om socialnämndens ansvar och uppgifter
http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2016/2016-11-8

Justitieombudsmannen
https://www.jo.se/PageFiles/7740/394-2016,%20476-2016,%20692-2016.pdf

JO betonar att socialtjänsten har ett långtgående utredningsansvar när det gäller barn som kan ha behov av skydd eller stöd.

Socialtjänstens utredningar måste vara omsorgsfulla för att säkerställa att ensamkommande barns rättigheter inte kränks. Att få fram ett barns uppfattning kan vara svårt, de befinner sig ofta i beroendeställning till anhöriga eller andra vuxna..

JO menar att det kan finnas en risk för att barn, som kommer från ett land där det förekommer tvångsäktenskap och arrangerade äktenskap, inte upplever det som möjligt att uttrycka någon annan vilja än att fortsätta vara tillsammans med sin make och den som man gemensamt har sökt skydd med.

Socialtjänsten måste under utredningen noga undersöka om det barnet förmedlar är ett uttryck för barnets verkliga vilja. Ett eller två samtal vid ankomsten till Sverige kan i de flesta fall inte anses som tillräckligt, enligt JO.

JO väljer dock att inte kritisera Socialnämnden i Malmö kommun eftersom förvaltningen har medgivit att det har funnits brister i handläggningen men att man har vidtagit åtgärder.

Barnombudsmannen

Barnombudsmannen kallade åtta myndigheter till överläggningar om barnäktenskap den 21 juni 2016.

De medverkande myndigheterna var.: Länsstyrelsen Östergötland (nationella uppdrag hedersrelaterat våld och förtryck), Länsstyrelsen Stockholm (nationella uppdrag människohandel och prostitution), Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten,  Socialstyrelsen, Inspektionen för vård och omsorg, Skatteverket, Migrationsverket och Sveriges Kommuner och Landsting.

Barnombudsmannens överläggning om barnäktenskap med berörda myndigheter bekräftade att det är ett allvarligt problem i Sverige. Det är dessutom mer utbrett än vad som hittills varit känt och det har funnits brister och skillnader i myndigheternas kunskaper och agerande.

Det är Barnombudsmannens bestämda uppfattning att avsaknaden av tydliga riktlinjer för hur berörda myndigheter ska agera riskerar att leda till att barnets mänskliga rättigheter enligt FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) kränks.

Barnkonventionen är tydlig med att alla barn har rätt att få vara barn tills de är 18 år och att de har rätt att få växa upp under trygga förhållanden och utvecklas i sin egen takt utifrån sina egna förutsättningar.
https://www.barnombudsmannen.se/barnombudsmannen/i-media/nyheter/20161/barnaktenskap-morkertalet-bedoms-stort/

Barnäktenskap är ett av de största globala hoten mot flickors liv, utveckling och hälsa. Överläggningen visar att det är ett problem även i Sverige. Det krävs skarpare lagstiftning, ökad kunskap och bättre samordning för att Sverige ska leva upp till barnkonventionen. Det menar Barnombudsmannen efter överläggningarna om barnäktenskap med berörda myndigheter.
https://www.barnombudsmannen.se/barnombudsmannen/i-media/pressmeddelanden/2016/6/skarp-lagen-mot-barnaktenskap/

Barnombudsmannen har även överlämnat en skrivelse med förslag på åtgärder till regeringen när det gäller arbetet mot barnäktenskap.
https://www.barnombudsmannen.se/barnombudsmannen/vart-arbete/skrivelser/2016/7/skyddet-mot-barnaktenskap-maste-starkas/