Barnäktenskap och ensamkommande gifta flickor

Nationella kompetensteamet, Länsstyrelsen Östergötland fick under 2015 via nationella stödtelefonen för myndigheter flera samtal rörande en för oss ny problematik, nämligen asylsökande ensamkommande flickor i barnäktenskap med vuxna män.

Med anledning av detta tog Nationella kompetensteamet kontakt med Socialdepartementet samt nationella myndigheter som Migrationsverket och Socialstyrelsen. Det konstaterades då att det fanns bristande kunskap om barnäktenskap i Sverige, myndigheternas ansvar på detta område och hur denna typ av problematik bör hanteras.

Flera möten genomfördes som ledde till att Migrationsverket gjorde en utredning och att Socialstyrelsen tog fram information till sin webbplats. Barnombudsmannen kallade senare även flera myndigheter till överläggningar om barnäktenskap.

Om barnäktenskap internationellt

Barnäktenskap är skadligt för flickors liv, hälsa och utveckling. Ett av FN:s utvecklingsmål är att barnäktenskap ska stoppas. Riskerna med barnäktenskap är många och väl kända, som till exempel att barn (främst flickor) förnekas sin barndom, deras utbildning avbryts, deras hälsa riskeras och risken för våld och övergrepp ökar. Flickor som är på flykt riskerar att utsättas för till exempel barnäktenskap, människohandel, tvångsäktenskap, våldtäkter och övergrepp. (Se bland annat Barnombudsmannen och UNICEF).

Enligt uppgifter från UNICEF har mer än 700 miljoner kvinnor som lever världen över idag ingått äktenskap som barn. Mer än var tredje, omkring 250 miljoner, var yngre än 15 år när de ingick äktenskapet (Ending Child Marriage: Progress and prospects, UNICEF 2014). Att andelen barnäktenskap ökar under flykt framgår av flera rapporter (Barndom i krigets skugga, Rädda barnen 2015).

Migrationsverket konstaterar i en rapport (Är du gift? Utredning av handläggning av barn som är gifta när de söker skydd i Sverige, Migrationsverket 2016) att uppskattningsvis 70 procent av äktenskapen i Afghanistan är tvångsäktenskap. Trots att det är förbjudet enligt lag är många kvinnor under 16 år när äktenskap ingås. Få äktenskap registreras, vilket gör att tvångsäktenskap hamnar utom laglig kontroll. Av samma rapport framgår att lokal polis ibland på uppmaning av familjen, arresterar flickor för att de motsatt sig familjens val av partner. En rapport från Minority Rights Group International (The lost women of Iraq: Family based violence during armed conflict s. 20-25, 2015) beskriver utsattheten för kvinnor i Irak. Inom ramen för rapporten har bland annat 111 fall av tvångs- och tidiga äktenskap undersökts. 54 procent av dem som ingick i ett tidigt äktenskap var inte läskunniga eller hade utbildning på högst grundskolenivå. Rapporten hänvisar också till en studie som omfattar 4 265 äktenskap, varav strax över en tredjedel inte var lagligt registrerade äktenskap. 22 procent av dessa äktenskap rörde flickor under 14 år.

Migrationsverkets ansvar och utredning

I Migrationsverkets rapport Är du gift? Utredning av handläggning av barn som är gifta när de söker skydd i Sverige, framkommer att 132 gifta ensamkommande barn har uppmärksammats och Migrationsverket bedömer att mörkertalet är mycket stort. Av de 132 identifierade barnen är 129 flickor och 3 pojkar och nästan alla har sitt ursprung i Afghanistan, Irak och Syrien. Cirka en tredjedel av barnen har själva barn.

I samtliga ärenden saknades ”vigselbevis/andra dokument” som bevisar äktenskap. Detta innebär i praktiken att myndigheter i Sverige utgår ifrån muntliga uppgifter som framförs av barnet och dennes vuxna man.

Hur dessa ärenden hanteras av socialtjänsten

Efter att de ensamkommande barnen haft kontakt med Migrationsverket vid ankomst till Sverige, får socialnämnderna i de aktuella kommunerna kännedom om barnen.

Under 2015 har det inkommit flera ärenden till Nationella kompetensteamets stödtelefon som handlar om ensamkommande flickor i barnäktenskap, i en del fall flickor som är under 15 år, som kommer till Sverige tillsammans med vuxna män som de är gifta med. I dessa ärenden har Migrationsverket anvisat flickor tillsammans med sina män till asyl-, flyktingboenden eller en adress som mannen angivit. Socialtjänsten i de aktuella kommunerna har sedan ringt till den nationella stödtelefonen för att få stöd i hur de ska hantera dessa situationer.

I något fall har socialtjänsten i den första kommunen inte reagerat på att en flicka lever tillsammans med en vuxen man, utan hanteringen av ärendet har lett till att barnet har setts som en ”vuxen gift kvinna”. Först efter flytt till en annan kommun har socialtjänsten där reagerat och börjat utreda flickans behov. Det finns även exempel på gode män som motsatt sig att flickorna ska placeras tillsammans med sina män, likväl som exempel på gode män som godkänt att de bor och lever ihop. Vidare finns exempel på flickor som har placerats hos släktingar och där det sedan har framkommit att de är gifta med en son i familjehemmet. Det har vissa fall framkommit att det förekommit transaktioner med pengar i samband med giftermål.

Det har dessutom förekommit ett par ärenden rörande månggifte, där flickor mellan 15 och 17 år varit inblandade. Ett av dem gällde en ensamkommande flicka som placerades av socialtjänsten tillsammans med sin äldre make, då även flickans gode man godkände detta. Flickan blev gravid och när barnet var några månader kom även mannens första fru och deras gemensamma fyra barn till Sverige.

Det Nationella kompetensteamets erfarenheter utifrån samtalen är att socialtjänsten i olika kommuner har hanterat denna typ av ärenden på olika sätt, vilket överensstämmer med vad som framgår av Migrationsverkets rapport. Vissa socialtjänster har enskilda samtal med flickorna, separerar dem från deras vuxna män och utreder grundligt flickornas behov, medan en del socialtjänster enbart gör en skyddsbedömning och låter flickan bo kvar. Kommunernas socialtjänst saknar rutiner för hur de ska göra en säker bedömning av flickans situation. Det blir problematiskt när den ena socialtjänsten ”godkänner” äktenskapet genom att anvisa dem till samma adress och den andra socialtjänsten gör en helt annan bedömning, då detta skickar ”dubbla” signaler till flickan. I ett par ärenden har flickorna försvunnit efter att socialtjänsten beslutat om att flickan ska separeras från mannen.

Behov av tydligt stöd och vägledning till kommunerna

Det finns behov av stöd och vägledning till kommunerna där det tydligt framgår att socialnämnden har ansvar för att ge stöd och skydd till barn som riskerar fara illa så. Utgångspunkten måste vara att alla barn har samma rättigheter till stöd och skydd. Socialstyrelsen har tagit fram information om gifta ensamkommande barn där det finns information om lagstiftning m.m.

Kommunerna har det yttersta ansvaret för att säkerställa att barn får den hjälp de har rätt till och är i behov av. Det gäller inte minst ensamkommande barn då de med stor sannolikhet är traumatiserade och kan ha utsatts för olika övergrepp, både innan och under flykten till Sverige. Barnen saknar även kunskap om landet de kommer till, vilka rättigheter de har och de olika myndigheternas ansvar och arbete för barn och unga. Barnen behöver alltid få tydlig information om sina rättigheter i Sverige. Detta är viktigt då flickor som kommer från länder där hedersrelaterat våld och förtryck, barnäktenskap, tvångsäktenskap förekommer sannolikt inte ”vet” att dessa övergrepp är brottsliga i Sverige. Barnen känner inte till svensk lag, FN:s barnkonvention och barns rättigheter och inte heller att myndigheter kan skydda barn som är i utsatta situationer.

Information till kommunerna måste vara tydlig och inte ge utrymme för godtycklig tolkning.

Att utreda ett ensamkommande barn som inte haft någon som helst koppling till Sverige ställer stora krav på att socialsekreterarna. Förutom kunskap och kompetens om lagar, rättigheter, barns behov och om hedersrelaterat våld och förtryck inklusive barnäktenskap och tvångsäktenskap bör utredarna också ha kunskaper om de länder som barnet kommer ifrån, vilken kontext barnet har vuxit upp i och hur det har sett ut i det landet när det gäller barns och kvinnors rättigheter m.m. Det är också viktigt att denna kunskap och lagstiftningen tillämpas i praktiken så att barn behandlas på ett likartat sätt oavsett var i landet de är bosatta. Det Nationella kompetensteamet anser att under utredningen bör barnen i de flesta fall vara placerade och skyddade.

Utgångspunkten i socialtjänstens insatser och åtgärder ska vara utifrån barnets behov.

Arbetet med gifta asylsökande barn i Norge och Danmark

I våra grannländer Danmark och Norge finns vissa rutiner gällande handläggning av barnäktenskap. I Danmark separeras gifta asylsökande barn från vuxna och de placeras i olika boenden. I Norge har de tagit fram särskilda frågor som myndigheter ska ställas vid mottagande av ensamkommande barn som även rör barnäktenskap m.m.

Barnkonventionen

Att acceptera barnäktenskap är uteslutet enligt barnkonventionen och enligt artikel 2 i konventionen gäller dessa rättigheter för alla barn som befinner sig i Sverige.
Enligt artikel 16 i barnkonventionen ska barnet skyddas mot godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt familjeliv. Av artikel 19, 34, 35 och 36 kan bland annat utläsas att medlemsstaterna ska skydda barnet mot alla former av övergrepp och utnyttjande som kan skada barnet i något avseende.

Socialnämndens ansvar, lagar, föreskrifter m.m.

Migrationsverket anvisar ensamkommande barn till en kommun. Barnet vistas i den kommunen enligt 2 a kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453), SoL, (3 § lagen [1994:137] om mottagande av asylsökande m.fl., LMA). Socialtjänsten i den kommunen ansvarar för utredning och åtgärder som rör barnet. Vid handläggningen av dessa ärenden är socialtjänstlagen tillämplig.

Socialnämnden ska verka för att barn och ungdomar växer upp under trygga och goda förhållanden (5 kap. 1 § SoL). Socialtjänstens verksamhet ska bygga på respekt för människors självbestämmande och integritet (1 kap. 1 § SoL).

Socialnämnden ska sörja för att den som behöver vårdas eller bo i ett annat hem än det egna tas emot i ett familjehem, ett hem för vård eller boende (HVB) eller stödboende. Socialnämnden ansvarar för att den som genom nämndens försorg har tagits emot i ett annat hem än det egna får god vård (6 kap. 1 § SoL).

Vid alla beslut och andra åtgärder som rör vård- och behandlingsinsatser för barn ska vad som är bäst för barnet vara avgörande (1 kap. 2 § andra stycket SoL).

Socialnämnden ska utan dröjsmål inleda en utredning av vad som har kommit till nämndens kännedom och som kan föranleda någon åtgärd av nämnden (11 kap. 1 § SoL). Efter en utredning kan ett barn erbjudas insatser (4 kap. 1 § SoL).

Om det inte finns behov av omedelbart skydd ska en s.k. förhandsbedömning göras för att klargöra om det behövs en utredning för att tillgodose barnets behov. När det rör sig om en anmälan ska förhandsbedömningen göras inom 14 dagar efter det att anmälan kom in (11 kap. 1 a § andra stycket SoL). Beslut om att inleda en utredning eller inte ska innehålla en motivering till beslutet. Av motiveringen ska det tydligt framgå hur nämnden har kommit fram till sitt beslut (5 kap. 2 § Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd Dokumentation i verksamhet som bedrivs med stöd av SoL, LVU, LVM och LSS [SOSFS 2014:5]).

Socialnämndens insatser ska utformas och genomföras tillsammans med den enskilde (3 kap. 5 § SoL).

Under vissa förutsättningar kan ett barn beredas vård utan samtycke. Bestämmelser om sådan vård finns i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU.

Ansvariga myndigheter, granskning och information

Socialstyrelsen
Ensamkommande barn och unga – Handbok om socialnämndens ansvar och uppgifter
http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2016/2016-11-8

Justitieombudsmannen
https://www.jo.se/PageFiles/7740/394-2016,%20476-2016,%20692-2016.pdf
http://www.jo.se/sv/Sok/?qsearch=qsearch&searchType=site&query=m%C3%B6nster%C3%A5s

JO betonar att socialtjänsten har ett långtgående utredningsansvar när det gäller barn som kan ha behov av skydd eller stöd.

Socialtjänstens utredningar måste vara omsorgsfulla för att säkerställa att ensamkommande barns rättigheter inte kränks. Att få fram ett barns uppfattning kan vara svårt, de befinner sig ofta i beroendeställning till anhöriga eller andra vuxna.

JO menar att det kan finnas en risk för att barn, som kommer från ett land där det förekommer tvångsäktenskap och arrangerade äktenskap, inte upplever det som möjligt att uttrycka någon annan vilja än att fortsätta vara tillsammans med sin make och den som man gemensamt har sökt skydd med.

Socialtjänsten måste under utredningen noga undersöka om det barnet förmedlar är ett uttryck för barnets verkliga vilja. Ett eller två samtal vid ankomsten till Sverige kan i de flesta fall inte anses som tillräckligt, enligt JO.

JO väljer dock att inte kritisera Socialnämnden i Malmö kommun eftersom förvaltningen har medgivit att det har funnits brister i handläggningen men att man har vidtagit åtgärder.

Barnombudsmannen
Barnombudsmannen kallade åtta myndigheter till överläggningar om barnäktenskap den 21 juni 2016.

De medverkande myndigheterna var: Länsstyrelsen Östergötland (nationella uppdrag hedersrelaterat våld och förtryck), Länsstyrelsen Stockholm (nationella uppdrag människohandel och prostitution), Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten, Socialstyrelsen, Inspektionen för vård och omsorg, Skatteverket, Migrationsverket och Sveriges Kommuner och Landsting.

Barnombudsmannens överläggning om barnäktenskap med berörda myndigheter bekräftade att det är ett allvarligt problem i Sverige. Det är dessutom mer utbrett än vad som hittills varit känt och det har funnits brister och skillnader i myndigheternas kunskaper och agerande.

Det är Barnombudsmannens bestämda uppfattning att avsaknaden av tydliga riktlinjer för hur berörda myndigheter ska agera riskerar att leda till att barnets mänskliga rättigheter enligt FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) kränks.

Barnkonventionen är tydlig med att alla barn har rätt att få vara barn tills de är 18 år och att de har rätt att få växa upp under trygga förhållanden och utvecklas i sin egen takt utifrån sina egna förutsättningar.
https://www.barnombudsmannen.se/barnombudsmannen/i-media/nyheter/20161/barnaktenskap-morkertalet-bedoms-stort/

Barnäktenskap är ett av de största globala hoten mot flickors liv, utveckling och hälsa. Överläggningen visar att det är ett problem även i Sverige. Det krävs skarpare lagstiftning, ökad kunskap och bättre samordning för att Sverige ska leva upp till barnkonventionen. Det menar Barnombudsmannen efter överläggningarna om barnäktenskap med berörda myndigheter.
https://www.barnombudsmannen.se/barnombudsmannen/i-media/pressmeddelanden/2016/6/skarp-lagen-mot-barnaktenskap/

Barnombudsmannen har även överlämnat en skrivelse med förslag på åtgärder till regeringen när det gäller arbetet mot barnäktenskap.
https://www.barnombudsmannen.se/barnombudsmannen/vart-arbete/skrivelser/2016/7/skyddet-mot-barnaktenskap-maste-starkas/