Könsstympning av flickor och kvinnor efter immigration

Könsstympning är en djupt rotad kulturell tradition hos de flesta etniska grupper som praktiserar könsstympning av flickor och kvinnor. När vissa personer fortsätter praktisera könsstympning i exil, finns det flera förklaringar. Traditioner är förenat med kulturellt förankrade attityder och värderingar som sitter djupt, och som det sedan tar tid att ändra. Immigration för inte automatiskt med sig en snabb förändring.

När personer fortsätter att praktisera könsstympning i exil, kan könsstympningen ibland utföras i samband med resor utomlands. I de två första fällande domarna om könsstympning i Sverige hade svenska flickor blivit utsatta för könsstympning samband med besök i föräldrarnas ursprungsland. (Leviner, 2008)

I vissa fall sker könsstympning mot vårdnadshavares vilja. Även i exil kan berörda bli utsatta för stark social press att låta döttrarna bli  könsstympade. (Berggren et al, 2006; Isman et al, 2013) Flickor kan uppleva press från kamrater, och vårdnadshavare kan utsättas från press från familj, släkt och närmiljö. Släktingar eller andra i ursprungslandet kan ha stor auktoritet trots det långa avståndet. Könsstympning kan ske mot vårdnadshavares vilja till exempel genom att morföräldrarna eller andra släktingar fått ingreppet utfört i samband med att flickan rest till flickans eller föräldrarnas ursprungsland/utlandet.

Socialstyrelsen lyfter att det finns faktorer som kan påverka synen på könsstympning bland berörda grupper i exil, så att seden upphör:

  • ”att det finns lagstiftning mot könsstympning
  • ökad kunskap om att könsstympning kan orsaka medicinska problem och nedsatt förmåga till sexuell njutning
  • ökad kunskap om att könsstympning inte är en religiöst påbjuden sedvänja
  • ökad kännedom om kvinnors rättigheter och att kvinnor kan vara ekonomiska oberoende
  • förändringar i underliggande föreställningar om sexualitet, giftermål och religion
  • vetskapen om att i det nya ursprungslandet är könsstympning inte normen, och är inte förknippat med social status, utan kanske tvärtom omkringliggande samhället stödjer elimination av könsstympning” (Socialstyrelsen, 2015d).