Vem riskerar att utsättas?

Det finns många olika faktorer som kan vara potentiella risker för könsstympning. Nedanstående resonemang bygger på den norska vägledningen om könsstympning, Storbritanniens guide till yrkesverksamma för att motverka könstympning av flickor och kvinnor, dokument från det finländska hälsoministeriet samt erfarenheter från Länsstyrelsens arbete med att ta fram denna vägledning. (NKVTS & Danwad, 2014; Tiilikainen M, 2011)

I allmänhet är det flickor i familjer som har sin bakgrund i länder där könsstympning är vanligt förekommande, som kan löpa risk för att utsättas för könsstympning. Länsstyrelsen vill i sammanhanget påpeka att flickor som riskerar att utsättas för könsstympning inte behöver vara medvetna om sedvänjan eller att den kan komma att utföras på dem.

Nedan följer olika riskfaktorer att vara uppmärksam på. Det är viktigt att vara medveten om att en faktor i sig inte är nog. Det krävs alltid individuella bedömningar i varje enskilt fall och att det görs en samlad bedömning utifrån all information runt flickan.

  • Familjens grad av integration i samhället (UK Home Office, 2011)
  • Att flickans moder är könsstympad (UK Home Office, 2011)
  • Att flickan har en syster som redan har utsatts för könsstympning (UK Home Office, 2011)
  • Flickor som har frånvaro från skolutbildning om sexuell hälsa och rättigheter kan vara i risk, eftersom detta kan bero på föräldrarnas önskan att hålla flickan okunnig om sin kropp och om sina rättigheter (UK Home Office, 2011).
  • Flickans ålder: tidpunkten för könsstympning kan variera. Många flickor utsätts för ingreppet när de är mellan 4 och 14 år gamla, men det kan även ske under spädbarnstiden. (UNICEF, 2014)
  • Föräldrarnas utbildningsnivå – forskning visar att föräldrars utbildningsnivå påverkar benägenheten att bryta med traditionen (Almroth et al, 2001)

I Socialstyrelsens rapport ”Flickor och kvinnor i Sverige som kan ha varit utsatta för könsstympning: En uppskattning av antalet” nämns också att följande kan utgöra riskfaktorer:

”Grad av integration och hur länge invandrare från länder där könsstympning förekommer har levt i exil är faktorer av betydelse i sammanhanget. I en norsk studie från 2012 bland somalier i Oslo, tog 70 procent avstånd från alla former av könsstympning [28]. Övriga var ambivalenta eller positiva till att könsstympning ska fortgå. En skyddsfaktor i den norska studien var hur länge man bott i Norge. Det var främst de nyanlända invandrarna som hade en positiv inställning till könsstympning. Integration som en skyddsfaktor tas upp i fler studier, bland annat i en översikt från Spanien om attityder till könsstympning [29].

Riskfaktorer som nämns i litteraturen är bland annat ambivalens kring att överge traditionen, då den också kan förknippas med kulturella värden och gemenskap [22, 24]. Det kan finnas en risk att en del familjer vill fortsätta med traditionen efter migration, för att det kan kännas viktigare att bevara gamla traditioner när man lever i exil.

Resor till ursprungslandet kan innebära en risk, även för familjer som själva ta-git avstånd från könsstympning. Det kan finnas en risk att släktingar låter utföra könsstympning på eget bevåg [16, 25]. Föreställningen att könsstympning av flickor och kvinnor är en religiös sedvänja omnämns som en
riskfaktor [22, 29]. (Socialstyrelsen, 2015d)”