Förebyggande arbete – vikten av att vara professionell

För att arbeta förebyggande och stödjande krävs samverkan mellan olika enheter inom hälso- och sjukvården, men också externt med socialtjänsten, skolan inklusive förskolan, och polisen. Yrkesverksamma bör ha ett helhetsperspektiv på frågan om könsstympning av flickor och kvinnor. Det är viktigt att personal inom hälso- och sjukvården är trygga i anmälningsförfarandet vid misstanke om att barn far illa och även att de har kännedom om de skadliga hälsokonsekvenserna av könsstympning av flickor och kvinnor.

Det är viktigt att yrkesverksamma inom hälso- och sjukvården har kunskap om konsekvenserna av könsstympning, för att kunna hjälpa med till exempel psykologiskt stöd, medicinsk behandling, omvårdnad och uppföljning av alla insatser. Givetvis är det också viktigt att ha kunskap och ett professionellt förhållningssätt för att kunna och våga uppmärksamma de flickor som riskerar att bli könsstympade. I det förebyggande arbetet är det viktigt att känna till faktorer som kan öka en flicka eller kvinnas risk för att utsättas för könsstympning.

Personal inom hälso- och sjukvården behöver arbeta aktivt med frågan om könsstympning och inte undvika den, till exempel för att det kan upplevas svårt att prata om.

Man pratar ofta om vikten av ett professionellt förhållningssätt. Ett professionellt förhållningssätt bygger på ett öppet förhållningssätt med insikt om begränsningar i den egna kunskapen. Ett professionellt bemötande bygger också på säkrandet av den andres värdighet och garanterande av eget professionellt lyssnande. l frågan om könsstympning av flickor och kvinnor måste man också våga kommunicera kring ett tabubelagt ämne.

Konkreta tips på förebyggande arbete mot könsstympning:

  • Informera om konsekvenserna av könsstympning av flickor och kvinnor. Informationen kan ingå i mer allmän information om kroppens anatomi och fysiologi, ett bra exempel är en broschyr från Landstinget Västmanland (Landstinget Västmanland, 2014) som integrerar  grundläggande kroppskunskap med information om könstympning.
  • Fråga om flickan/dottern/kvinnan är könsstympad eller försök ta reda på om det finns risk att en flicka kan bli  könsstympad. Detta kan göras vid rutinmässiga patientsamtal vid till exempel mödravårdscentralen, barnavårdscentralen eller gynekologisk mottagning samt i samband med vaccinationer inför längre utlandsbesök
  • Intyg kan erbjudas inför utlandsresa, med tydlig information om lagstiftningen i Sverige samt med information om att det finns tid för läkarundersökning vid hemkomsten. Intygets syfte är att stödja föräldrarna att stå emot socialt tryck från släktingar i ursprungslandet som önskar låta könstympa deras dotter.
  • Fråga vårdnadshavare om de känner till lagen mot könsstympning. Om inte så informera om den. Information om lagstiftningen kan verka förebyggande. Om man vet att lagen finns kanske det kan medföra att man avstår från att könsstympa sin dotter.
  • Hälso- och sjukvårdspersonal bör, om kvinnan eller flickan redan är könsstympad, fråga om det finns andra kvinnliga familjemedlemmar som 130 Landstinget exempelvis systrar, och om de vet var de kan få hjälp om någon pressar eller försöker påverka dem att könsstympa yngre flickor som ännu inte är utsatta.
  • Vid oro för att könsstympning av en flicka kan komma att ske är det viktigt att anmäla i tid.