Tidsaspekten

Utifrån att könsstympning är ett område som är tabu och inte talas om i familjer där utsatta lever, så kan den drabbade behöva tid på sig för att kunna börja ta upp sina frågor och önskemål, och man behöver därför vara frikostig med flera bokade tider. Var uppmärksam på reaktioner hos flickan/kvinnan eftersom undvikande att tala om könsstympningen kan bero på att detta väcker smärtsamma minnen av olika slag. Sådana minnen kan även utlösa obehagliga känslor och kroppsliga reaktioner.

Om flickan/kvinnan på grund av att hon varit och är kontrollerad och begränsad, inte är van vid att fatta självständiga beslut och bestämma över sig själv behöver man ha förståelse för att det kan ta tid för henne att göra egna ställningstaganden och fatta självständiga beslut.

Tillitsproblematik till vuxna kan ha utvecklats efter könsstympningen eftersom det vanligtvis är en vuxen anknytningsperson som bestämt att  övergreppet skulle ske. Denna problematik överförs lätt till andra vuxna, till exempel till hälso- och sjukvårdspersonal. Detta kan ändras över tid när flickan vågar börja ha tillit efter att en person visat sig pålitlig i hennes ögon.

Ta vid besök av flickor och kvinnor upp en diskussion kring fenomenet könsstympning i allmänhet och hur hon vill göra med sina egna barn i framtiden.

Praktiska tips inför besök av flicka eller yngre kvinna:

  • Förklara vid besöket för flickan eller den unga kvinnan att det finns förståelse för att detta är svårt att tala om eftersom vi vet att det kan vara ett tabubelagt ämne, och att hon därför kan ha varit ensam med sin upplevelse under lång tid.
  • Använd ett icke-akademiskt språk och använd gärna de ord flickan använder om detta känns bekvämt. Om detta inte känns bekvämt förklara varför för henne och använde sedan det språk/de termer som känns bekväma men anpassade till den unga.
  • Kom ihåg att flickan kanske inte ens är medveten om att hon utsatts för könsstympning och att hennes sätt att fungera såväl kroppsligt som  psykologiskt som följd av könsstympningen är hennes verklighet och att hon därmed inte känner till något annat.
  • Var varsam i kontakten och med det förtroende som flickan/kvinnan givit.
  • Fråga vad flickan vill ha hjälp med och om hon har svårt att sätta ord på det, fråga om hur hennes situation är gällande till exempel smärta,  mensproblem, svårigheter att kissa.
  • Beskriv vilken hjälp UM/UH kan ge och annan hjälp som finns att få i förlängningen såsom t.ex. öppningsoperation.
  • Fråga om tillåtelse att fråga om själva händelsen och poängtera att denna upplevelse är privat och att hon inte måste berätta om det.
  • Om flickan eller den unga kvinnan vill berätta, fråga om ålder vid könsstympningen, om hon minns detta och hur det gick till.
  • Fråga om hon själv vet hur hennes könsstympning är utförd. En del flickor känner redan till hur deras kroppar ser ut och andra inte.
  • Det är viktigt att inte ändra, ifrågasätta, bedöma, eller döma individens upplevelser och minnen.
  • Erbjud kurator eller psykologkontakt om den unga uttrycker eller bedöms ha behov av samtal kring sin situation, sitt psykiska mående och/eller att bearbeta upplevelsen vidare.

Om det i samtal kommer fram att yngre systrar riskerar att utsättas för könsstympning är personal vid UM/UH, liksom all annan hälso- och sjukvårdspersonal, skyldig att anmäla till socialtjänsten. Om det framkommer att könsstympning utförts efter familjen/flickan haft anknytning till Sverige så ska likaså anmälan till socialtjänst och polis göras.