Tidsaspekten

Utifrån att könsstympning är ett område som är tabu och inte talas om i familjer där utsatta lever, så kan den drabbade behöva tid på sig för att börja ta upp sina frågor och önskemål. Man behöver därför vara frikostig med bokade tider. Var uppmärksam på reaktioner hos flickan/kvinnan eftersom undvikande att tala om könsstympningen kan bero på att detta väcker smärtsamma minnen av olika slag. Sådana minnen kan även utlösa obehagliga känslor och kroppsliga reaktioner.

Om flickan/kvinnan på grund av att hon har varit och är kontrollerad och begränsad, inte är van vid att fatta självständiga beslut och bestämma över sig själv behöver man ha förståelse för att det kan ta tid för henne att göra egna ställningstaganden.

Tillitsproblem till vuxna kan ha utvecklats efter könsstympningen eftersom det vanligtvis är en vuxen anknytningsperson som hade bestämt att övergreppet skulle ske. Bristande tillit överförs lätt till andra vuxna, till exempel hälso- och sjukvårdspersonal. Detta kan ändras över tid när en person visat sig pålitlig i flickans ögon.

Vid besök av flickor och kvinnor, ta upp en diskussion kring fenomenet könsstympning i allmänhet och hur hon vill göra med sina egna barn i framtiden.

Praktiska tips vid besök av flicka eller ung kvinna:

  • Förklara för flickan eller den unga kvinnan att du förstår att det är svårt att tala om könsstympning eftersom det kan vara ett tabubelagt ämne, och att hon därför kan ha varit ensam med sin upplevelse under lång tid.
  • Använd ett icke-akademiskt språk och gärna de ord flickan själv använder, om detta känns bekvämt. Om det inte känns bekvämt förklara varför för henne och använde sedan det språk/de termer du föredrar, men anpassade till den unga.
  • Kom ihåg att flickan kanske inte ens är medveten om att hon utsatts för könsstympning och att hennes sätt att fungera såväl kroppsligt som psykologiskt till följd av könsstympningen är hennes verklighet och att hon inte känner till något annat.
  • Var varsam i kontakten och med det förtroende som flickan/kvinnan har givit.
  • Fråga vad flickan vill ha hjälp med. Om hon har svårt att sätta ord på det, fråga om hur hennes situation är gällande till exempel smärta, mensproblem, svårigheter att kissa o.s.v.
  • Beskriv vilken hjälp UM/UH kan ge och annan hjälp som finns att få i förlängningen, såsom t.ex. öppningsoperation.
  • Be om tillåtelse att fråga om själva händelsen och poängtera att denna upplevelse är privat och att hon inte måste berätta om det om hon inte vill.
  • Om flickan eller den unga kvinnan vill berätta, fråga om ålder vid könsstympningen, om hon minns detta och hur det gick till.
  • Fråga om hon själv vet hur hennes könsstympning är utförd. En del flickor känner till hur deras kroppar ser ut och andra inte.
  • Det är viktigt att inte ändra, ifrågasätta, bedöma, eller döma individens upplevelser och minnen.
  • Erbjud kontakt med kurator eller psykolog om den unga uttrycker eller bedöms ha behov av samtal kring sin situation, sitt psykiska mående och/eller att bearbeta upplevelsen.

Om det i samtal kommer fram att yngre systrar riskerar att utsättas för könsstympning är personal vid UM/UH, liksom all annan hälso- och sjukvårdspersonal, skyldig att anmäla till socialtjänsten. Om det framkommer att könsstympning utförts efter att familjen/flickan fått anknytning till Sverige, ska likaså anmälan till socialtjänst och polis göras.