Traumabehandling

Personer som har erfarenheter av svåra livshändelser kan vara traumatiserade och agera annorlunda jämfört med andra ungdomar, vilket vi bör vara uppmärksamma på. Det sedvanliga är att traumabehandling genom terapi inte påbörjas förrän det finns ett stort mått av trygghet hos den traumatiserade.

Det behöver även finnas hjälp i form av ett stödjande nätverk runt personen under behandlingsarbetet, eftersom behandlingen kan vara mödosam och påfrestande. Ungdomar utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck kanske aldrig kommer att uppnå önskvärd grad av trygghet för att påbörja traumabehandling, utifrån att de lämnat sin familj, tvingas leva under skydd och är utsatta för hot. Behandling för att uppnå ett förbättrat psykiskt mående kan med försiktighet ändå påbörjas, när individen är någorlunda trygg. Timingen för behandlingsstart är dock viktig och en gedigen bedömning av när det är lämpligt bör ske.

Risken för självdestruktivitet och/eller impulsivt beteende behöver noggrant värderas innan behandlingen startar. I detta ingår bedömning av suicidrisk och tidigare benägenhet för suicidförsök. Om flickan flyttat från sin familj och lever gömd, behöver annat nätverk från skola, socialtjänst, boendestöd etc. mobiliseras som stöd under behandlingens gång.