Traumabehandling

Personer som har erfarenheter av svåra livshändelser kan vara traumatiserade och agera annorlunda än andra ungdomar, vilket bör finnas med som med ett observandum. För att börja bearbeta trauma i terapi så är det sedvanliga att denna behandling inte påbörjas förrän det finns ett stort mått av trygghet hos den traumatiserade.

Det behövs även hjälp i form av ett stödjande nätverk runt personen i behandlingsarbetet, eftersom behandlingen kan vara mödosam och påfrestande. Ungdomar utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck kanske aldrig kommer att känna denna önskvärda grad av trygghet, för att traumabehandling ska kunna påbörjas på grund av att de lämnat sin familj, inte får upptäckas och är utsatta för hot. Behandling för att uppnå ett förbättrat psykiskt mående kan med försiktighet ändå påbörjas, när individen är någorlunda trygg. Timingen för behandlingsstart är dock viktig och bedömning av när det är lämpligt bör ske. Risken för självdestruktivitet och/eller impulsivt beteende behöver noggrant värderas innan behandlingen startar. I detta ingår bedömning av suicidrisk och tidigare benägenhet för suicidförsök. Om flickan flyttat från sin familj och lever själv och gömd, så behöver annat nätverk från skola, socialtjänst, boendestöd etc. mobiliseras som stöd under behandlingens gång.