Att som yrkesverksam prata om könsstympning

Könsstympning av flickor och kvinnor är en komplex fråga. När yrkesverksamma pratar med flickor som har utsatts eller riskerar att utsättas för könsstympning och med deras vårdnadshavare kan det hända att de möter argument som skapar osäkerhet hos inblandade aktörer.

Det är då viktigt att komma ihåg att barnets rättigheter kan gå före föräldrarätten (Fastslagna i Föräldrabalken 1949: 381). Barnkonventionen gäller alla barn i Sverige, utan undantag och skyldigheten att följa den svenska lagen mot könsstympning (Lag (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor) är definitiv. Det är viktigt att i både ord och handling ha ett tydligt barnperspektiv.

Några råd vad gäller själva samtalet med flickor/ kvinnor kan ha blivit utsatta för könsstympning:

  • Ge flickan/kvinnan tid att prata och visa att du är intresserad av att lyssna.
  • Se till att miljön är ostörd.
  • Använd enkelt språk om flickan/kvinnan inte kan svenska så bra.
  • Var inte dömande – betona att det är sedvänjan könsstympning av flickor och kvinnor som är illegal och medför hälsorisker, men att det är inte flickans/kvinnans skuld.
  • Var lyhörd för det faktum att flickan/kvinnan kan vara lojal mot sina föräldrar;
  • Förklara tydligt att könsstympning av flickor och kvinnor är olagligt i Sverige, och att lagen kan användas för att hjälpa familjer skydda flickor
  • Informera om tystnadsplikten och vårdnadshavare inte kommer att informeras, oavsett ålder.
  • Var tydlig med att det finns hjälp att få för de eventuella konsekvenserna som könsstympningen kan ha inneburit.

I samrådsmöten med skolsköterskor berättar en del hur de hjälpt flickan att boka tid på Ungdomsmottagningen, och i vissa fall också följt med henne dit som stöd. De poängterar vikten av ett säkerhetstänk, bland annat genom att ha kontakt med mentor om flickan inte vill att vårdnadshavarna ska informeras, så att flickan inte får frånvaro under besöket. Likaså har en del upplevt att flickan känner sig tryggare om man inte går i sällskap till Ungdomsmottagning eller läkarmottagning, utan att man följs åt på avstånd. På så vis behöver inte flickan förklara varför hon är ute och går med en skolsköterska om hon stöter på någon hon känner.

Tips och råd

• I arbetet med regeringsuppdraget har det framkommit att flickor kan ha lärt sig att svara nej på frågan om de blivit könsstympade/omskurna, men efter samtal och dialog så kan de öppnar vissa upp och berättar om sina erfarenheter och att de blivit utsatta.
• Det viktiga är inte vilket ord man använder utan att man tar sig tid och lyssnar. Man kan även ställa frågor som: Har någon gjort dig illa ”där nere” eller liknande
• När du pratar med unga flickor måste du prata i termer av symptom snarare än att använda svåra ord och begrepp. De känner igen smärtan som beskrivs, men ser ofta inget samband med just könsstympning.
• Förmedla budskapet att flickan eller kvinnan är välkommen tillbaka till dig och att det finns hjälp att få till exempel samtal med kurator, besök på ungdomsmottagning, öppningsoperation
• Skapa möjlighet för flickan/kvinnan att berätta i enskildhet
• Samla in korrekt information för att se hur brådskande situationen är om flickan är i riskzonen för att utsättas för könsstympning.
• Erfarenheter från arbetet med regeringsuppdraget visar att flickor som sökt upp skolsköterska kan ha bristande kunskap om hälsorisker och om anatomi och den egna kroppen. Det kan därför vara bra att skolsköterskan visar bilder och berättar om de kvinnans könsorgan och berättar om sambandet mellan vissa typer av könsstympning och mensvärk eller svårigheter att kissa.

Tänk på att:

• flickan/kvinnan kanske önskar samtala med en yrkesverksam av samma kön som hon känner sig trygg med
• när flickan söker vård är det viktigt att planera detta noga i de fall vårdnadshavare inte har kännedom om detta, så att hon inte riskerar att bli avslöjad och riskerar utsättas för fara
• om flickan söker vård under skoltid utan föräldrars vetskap, är det viktigt att inte meddela frånvaro till föräldrarna – detta kräver att till exempel skolsköterska och lärare samverkar
• om flickan/kvinnan insisterar på att ha med till exempel en lärare eller annan stödperson under samtalet, se då till att den medföljande personen förstår den fulla innebörden av sekretessen, särskilt när det gäller flickan/kvinnans familj. I samtal med vissa flickor/kvinnor kan det krävas en tolk som talar deras språk och särskilda dialekt.