Polis och åklagare

Med könsstympning av flickor och kvinnor (eller ”kvinnlig könstympning”) avses alla ingrepp som rör borttagande delvis eller helt av de externa genitalierna eller annan åverkan på de kvinnliga könsdelarna av kulturella eller andra icke-medicinska skäl. (WHO, 2008.)

Könsstympning av flickor och kvinnor är ett brott mot de grundläggande mänskliga rättigheterna och mot barns rättigheter. Könsstympning av flickor och kvinnor är en form av grov misshandel och övergrepp mot flickor och kvinnor, och det sker många gånger med familjens heder som förklaring.

Även regeringen uttrycker att det finns en koppling mellan könsstympning av flickor och kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck: ”Tvångsäktenskap och könsstympning är specifika företeelser som har sin grund i bl.a. föreställningen om att mäns och familjers heder är avhängiga kvinnors och flickors sexuella beteende”. (Skr 2007/08:39, s.13.)

Det är dock viktigt att betona att det inte finns någon särskild straffbestämmelse för ett hedersbrott, utan det anses som en försvårande omständighet vid domstolens bedömning av straffvärdet. Däremot finns en straffbestämmelse avseende brottet
könsstympning.

Som försvårande omständighet vid bedömning av straffvärdet ska, vid sidan av vad som gäller för varje särskild brottstyp, särskilt beaktas.

Om den tilltalade visat stor hänsynslöshet:

  1. om den tilltalade utnyttjat någon annans skyddslösa ställning eller svårigheter att värja sig;
  2. om den tilltalade utnyttjat sin ställning eller i övrigt missbrukat ett särskilt förtroende;
  3. om den tilltalade förmått någon annan att medverka till brottet genom tvång, svek eller missbruk av hans eller hennes ungdom, oförstånd eller beroende ställning;
  4. om brottet utgjort ett led i en brottslighet som utövats i organiserad form eller systematiskt eller om brottet föregåtts av särskild planering;
  5. om ett motiv för brottet varit att kränka en person, en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller annan liknande omständighet;
    eller
  6. om brottet varit ägnat att skada tryggheten och tilliten hos ett barn i dess förhållande till en närstående person. (BrB 29 kap. 2§.)