Tidigare polisanmälan och rättsfall

Sedan den svenska lagstiftningen mot könsstympning av flickor och kvinnor trädde i kraft 1982 (lag (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor) har endast två fall lett till fällande domar. 1999 skärptes lagstiftningen. Lagens rubrik ändrades då till lag (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor. Tidigare användes begreppet omskärelse och denna ändring var ett tydligt ställningstagande från lagstiftaren om allvaret i brottets karaktär.

1 § Ändringen innebär att det ingrepp som beskrivs i paragrafen i fortsättningen skall benämnas som könsstympning. Paragrafen har dessutom formulerats om något för att förtydliga att förbudet omfattar samtliga ingrepp som kan komma i fråga. Ändringarna innebär ingen förändring i sak av lagens omfattning.

2 § Paragrafens första stycke ändras så att straffet för normalbrottet bestäms till fängelse i högst fyra år och det blir inte längre möjligt att döma någon till böter för detta brott. Eftersom ett ingrepp av det slag som det är fråga om här alltid medför svår kroppsskada har detta kriterium tagits bort som en omständighet som innebär att brottet skall anses som grovt. Vidare har det lägsta straffet för grovt brott höjts till fängelse i två år. Detta följer av andra stycket. Genom ändringen i tredje stycket införs en möjlighet att döma även för förberedelse eller stämpling till brott mot denna lag samt den som underlåter att avslöja sådant brott. (Regeringens proposition 1997/98:55 Kvinnofrid.)

• 1 juli 2010 förlängdes preskriptionstiden för könsstympning som begås mot barn på så sätt att preskriptionstiden börjar löpa först den dag barnet fyller eller skulle ha fyllt 18 år. Ändringen omfattade också försök till sådant brott. (2009/10:JuU10.)

• 1 juli 1999, infördes en ändring i lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor, som innebar att kravet på dubbel straffbarhet för brott mot lagen som begås utomlands togs bort. (Prop. 1998/99:70.)