Svensk lagstiftning mot könsstympning

Sedan den svenska lagstiftningen mot könsstympning av flickor och kvinnor trädde i kraft 1982 (lag (1982:316) har endast ett fåtal fall lett till fällande domar. Lagstiftningen har skärpts vid flera tillfällen.

Lagstiftning mot könsstympning infördes 1982 och 1999 ändrades rubriken till lag (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor. Tidigare användes begreppet omskärelse och denna ändring var ett tydligt ställningstagande från lagstiftaren om allvaret i brottets karaktär.

  • 1 juli 1999, infördes en ändring i lagen (1982:316) med förbud mot
    könsstympning av kvinnor, som innebar att kravet på dubbel straffbarhet för brott mot lagen som begås utomlands togs bort. Samtidigt höjdes straffet för normalbrottet till fängelse i högst fyra år och det blir inte längre möjligt att döma någon till böter för detta brott. Även det lägsta straffet för grovt brott höjdes, till fängelse i två år.
  • 1 juli 2010 förlängdes preskriptionstiden för könsstympning som begås mot barn på så sätt att preskriptionstiden börjar löpa först den dag barnet fyller eller skulle ha fyllt 18 år. Ändringen omfattade också försök till sådant brott.
  • År 2017 ändrades lagens 2 § till sin nuvarande lydelse:
    • Den som bryter mot 1 § döms till fängelse i lägst två och högst sex år.
    • Är brottet med hänsyn till omständigheterna mindre grovt, döms till fängelse i högst fyra år.
    • Är brottet grovt, döms till fängelse i lägst fem och högst tio år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om könsstympningen är särskilt omfattande eller om gärningen har orsakat livsfara eller allvarlig sjukdom eller om gärningsmannen i annat fall har visat synnerlig hänsynslöshet.
    • För försök, förberedelse och stämpling samt för underlåtenhet att avslöja eller förhindra brott döms det till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. Lag (2017:333).