Ärenden i Sverige

I båda de ärenden som resulterat i fällande domar var det flickorna själva som kontaktade myndigheter, för att få hjälp med sin utsatthet.

I det ena fallet berättade den då 16-åriga flickan för sin skolkurator att hon var utsatt för misshandeln av mamman. Det framkom även att hon tidigare utsatts för könsstympning, då flickan varit på besök i familjens ursprungsland. Flickan berättade även att mamman vid upprepade tillfällen utsatt henne för ”oskuldskontroll”. Mamman dömdes till tre års fängelse för könsstympning och grov fridskränkning.

I det andra fallet tog flickan kontakt med ambassaden i det land där hon befann sig tillsammans med sin pappa, för att få hjälp att komma till mamman, som var i England. Hon berättade att hon utsatts för könsstympning. Pappan kom senare till Sverige då föräldrarna befann sig i vårdnadstvist. Pappan dömdes för könsstympning till två års fängelse. (Mål nr. B 5015-06, 2006)

Från att lagen trädde i kraft 1982 till och med 2010, har det inkommit 46 anmälningar rörande könsstympning. Av dessa lades 13 ner direkt, då det handlade om omskärelse av pojkar. Det var endast 7 polisdistrikt som hade haft några anmälningar. Det kan dock röra sig om fler, då de anmälda brotten kan ha kodats fel. Stockholm och Göteborg står för 40 av dessa anmälningar. Det är endast de två fall som nämns ovan som har gått till domstol. (NCK, 2011.)

Problem som har identifierats i ärenden där förundersökning har inletts har bland annat varit svårigheter att konstatera om könsstympning skett eller inte, svårigheter att fastställa om könsstympningen har utförts före eller efter den 1 juli 1999 (då en
skärpning av lagstiftningen trädde i kraft) samt svårigheter att utifrån uppgifterna i anmälan identifiera vilka flickor som anmälan har handlat om. I något fall kunde det misstänkas att familjen ”bytt ut” flickan, det vill säga att man tagit med sig en annan, icke-könsstympad, flicka till läkarundersökningen. I ytterligare några fall hann familjerna eller flickorna lämna Sverige innan utredningen slutförts.

I brott av det här slaget följer också ofta de svårigheter som i allmänhet finns när brott begås inom familjen. De inblandade parterna, brottsoffer och förövare, är närstående till varandra och det kan därför vara svårt att få en målsägande att medverka i en förundersökning som gäller brott som föräldrarna har begått. Det är därför särskilt viktigt att samtliga berörda myndigheter, det vill säga polis, åklagare, socialtjänst och sjukvård, samarbetar.