Förskolans och skolans anmälningsskyldighet

Samtlig personal inom förskolan och skolan har skyldighet enligt 14 kap. 1 § SoL att genast göra en anmälan till socialtjänsten om de får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa.

Förskolepersonalen har en viktig roll, och om du som personal misstänker att könsstympning riskerar att ske är det viktigt att anmäla till socialtjänsten – även om flickan har slutat på förskolan.

Det kan till exempel hända att en flickas föräldrar berättar om eller att det kommer fram att de är positiva till könsstympning. I en sådan situation är det viktigt att kontakta socialtjänsten för att rådgöra och att i samtalet med föräldrarna ta upp konsekvenserna av könsstympning, informera om att föräldrarna har ansvar för att skydda flickan, att det finns hjälp att få och inte minst informera om den svenska lagstiftningen mot könsstympning. Detsamma gäller om föräldrar, släktingar eller andra närstående talar om att de ska åka på semester till föräldrarnas ursprungsland med flickan, eller till ett annat land där könsstympning är vanligt förekommande och du som personal inför den resan känner oro för att det kan finnas en risk för att flickan ska bli könsstympad. Det är inte otänkbart att ingreppet även kan ske i andra länder där könsstympning är otillåtet. I dessa samtal kan det vara bra om en läkare kan vara med.

I vissa fall kan det vara så att en flickas föräldrar, när frågan om könsstympning kommer upp, säger att de inte tänker låta könsstympa sin dotter. Det kan i så fall vara bra att ställa följdfrågor om deras inställning och beslut, till exempel hur det kommer sig, om de alltid tänkt så eller om de har ändrat inställning.

För att förebygga den eventuella risken för att könsstympning ska ske, kan personal på förskola/öppen förskola men också skolpersonal, tillsammans med till exempel BVC, ordna samtalsgrupper där man informerar om könsstympning och dess konsekvenser. Detta skulle kunna vara en naturlig uppföljning av samtal som kan ha initierats redan på mödravårdscentralen eller kvinnokliniken, då personal där har fått vetskap om att en blivande mamma eller mamma är könsstympad.

Bjud även in papporna till samtal eftersom vårdnadshavarna tillsammans kan ha större möjlighet att stå emot de som fortfarande förespråkar könsstympning.

Föräldrar kan också ha frågor kring könsstympning av flickor. Då har man som förskollärare/skolpersonal möjlighet att upplysa om vad som gäller i Sverige angående lagstiftning, men också om möjligheterna till vård och stöd för de flickor och kvinnor som är könsstympade. Det är viktigt att ta med socialtjänsten i det förebyggande arbetet med vårdnadshavare. Bjud in socialtjänsthandläggare som kan informera om vilket stöd
vårdnadshavarna samt flickan kan få.

Förskolor och skolor möter flickor som kan vara i risk:

  • Familjens grad av integration i samhället (UK Home Office, 2011)
  • Att flickans moder är könsstympad (UK Home Office, 2011)
  • Att flickan har en syster som redan har utsatts för könsstympning (UK Home Office, 2011)
  • Flickor som har frånvaro från skolutbildning om sexuell hälsa och rättigheter kan vara i risk, eftersom detta kan bero på föräldrarnas önskan att hålla flickan okunnig om sin kropp och om sina rättigheter (UK Home Office, 2011).
  • Flickans ålder: tidpunkten för könsstympning kan variera. Många flickor utsätts för ingreppet när de är mellan 4 och 14 år gamla, men det kan även ske under spädbarnstiden och långt upp i tonåren. (SKOLFS 2011:144. S2)
  • Föräldrarnas utbildningsnivå – forskning visar att föräldrars utbildningsnivå påverkar benägenheten att bryta med traditionen (se Länsstyrelsen Östergötlands regeringsrapport (2015:15))