Barn får inte utsättas för könsstympning

Det hör till varje flickas grundläggande rättigheter att slippa utsättas för könsstympning och dess konsekvenser. Det hör till varje barns självklara rättigheter att få växa upp under goda förhållanden med trygga vuxna som ser till att skydda barnet från att utsättas för olika övergrepp. Barn som riskerar att fara illa ska få det stöd, hjälp och skydd som de behöver.

Av Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2014:4) Våld i nära relationer framgår bland annat vad en utredning bör innehålla och vilka insatser som socialtjänsten ska erbjuda en person som utsatts för våld av närstående, inklusive barn som utsatts för hedersrelaterat våld och förtryck.

Barns rättigheter och föräldrars ansvar regleras i Föräldrabalkens (1949:381) 6 kapitel. I 6 kap. 1 § Föräldrabalken framgår att: ”Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och god fostran. Barn ska behandlas med aktning för sin egen person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.”

Socialtjänstens utredningsskyldighet framgår av 11 kap. 1 § SoL. Socialtjänstens ansvar för utredningar som gäller barns behov av stöd och skydd framgår av 11 kap. 2 § SoL.

Till exempel kan socialtjänsten ta de kontakter som bedöms som nödvändiga när en ung flicka som är könsstympad vill ha vård, men föräldrarna inte vill samverka. Barn har rätt att få stöd och hjälp utifrån sin situation och sina behov, enligt 4 kap. 1 § SoL.

Ifall barns behov inte kan tillgodoses på frivillig väg genom socialtjänstlagen har socialtjänsten stora möjligheter att tillgodose barns behov av skydd via vård enligt skyddslagstiftningen LVU. LVU ger samhället, genom socialtjänsten, legitimitet och skyldighet att gripa in om barn utsätts för: ”… fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet som innebär en påtaglig risk för att den ungas hälsa eller utveckling skadas.” (2 § LVU) Socialtjänsten har således inte bara en möjlighet utan en skyldighet att ingripa till ett barns skydd om barnet har behov av det.

Socialtjänsten kan få reda på att ett barn riskerar att utsättas för könsstympning eller redan är utsatt för könsstympning via en anmälan eller en ansökan från en ung flicka eller på annat sätt. Det första eller de första mötena med den unga, när socialtjänsten ska ta ställning till om en insats behövs, är mycket viktiga. Det första bemötandet, insatserna och åtgärderna från socialtjänsten kan bli avgörande för en flickas fortsatta förtroende för socialtjänsten och om hon får adekvat stöd och hjälp.

När en anmälan inkommit ska socialtjänsten genast göra en skyddsbedömning. Det handlar om att se flickans situation och eventuella utsatthet, att ingripa för att inte förvärra hennes utsatthet, samt att ge adekvata skydds-, stöd- och vårdinsatser. Det är viktigt att ge barnet ett respektfullt bemötande genom att lyssna och fråga om barnets situation.

När socialtjänsten tar emot en orosanmälan om att ett barn far illa, till exempel för att barnet utsätts för våld, har socialtjänsten en skyldighet att inleda utredning enligt SOSFS 2014:4.