Utredning vid misstanke om könsstympning

När socialtjänsten mottar en orosanmälan om att en flicka kan vara i fara för att utsättas för könsstympning, ska de inleda en utredning enligt 11 kap. 1 § SoL. En utredning kan genomföras som en vanlig barnavårdsutredning, men det behövs fokus även på särskilda aspekter om könsstympning och dess risker och det som är nödvändigt för att minimera riskerna för att någon utsätts för könsstympning.

Socialtjänstens ansvar innebär både att bedöma behovet av skydd om man bedömer att en flicka riskerar att utsättas för könsstympning och att bedöma behovet av stöd och hjälp då en flicka redan har blivit utsatt för könsstympning. Socialtjänstens ansvar i dessa ärenden gäller hela familjen, till skillnad från hälso- och sjukvårdens samt polis och åklagarmyndighetens ansvar. Då en flicka i en familj har blivit könsstympad eller riskerar att bli det, så är det också viktigt att socialtjänsten uppmärksammar om hon har systrar som kan bli eller kan ha blivit utsatta för könsstympning. Vidare behöver socialtjänsten göra en helhetsbedömning av den utsatta/de utsattas situation och i utredningen se över deras behov och hela livsutrymme. Flickor som redan är könsstympade har rätt att få vård för de konsekvenser könsstympningen har fått.

Som en del av utredningen ingår att undersöka föräldrarnas/vårdnadshavarnas inställning till könsstympning och informera dem om att könsstympning är olagligt, oavsett om könsstympningen utförs i Sverige eller utomlands. Analys och bedömning måste vara grundad på att föräldrarnas inställning anses vara trovärdig i förhållande till andra omständigheter som framkommer i utredningen, exempelvis barnens inställning, eventuell läkarundersökning samt om det finns en tydlig samarbetsvilja i förhållande till socialtjänsten. Om det finns vetskap eller allvarliga misstankar om att förälder/föräldrar är på väg att låta könsstympa sin dotter, bör man överväga att fatta beslut om ett omedelbart omhändertagande enligt 6 § LVU, om ingreppet inte går att förhindra på annat sätt.

Vid misstanke om att ett barn har könsstympats kan en läkarundersökning behöva genomföras. Detta kan ske via samtycke från en vårdnadshavare.

Ett omedelbart omhändertagande enligt 6 § LVU får inte ske enbart för att genomföra en läkarundersökning, utan det krävs också sannolika skäl för att flickan behöver beredas vård enligt LVU (se SOSFS 1997:15). Men om vårdnadshavare motsätter sig att flickan läkarundersöks, finns det anledning till oro för att barnet inte får tillgång till adekvat vård eller anledning till oro för att ett brott kan ha begåtts. Det är också viktigt att flickans identitet kontrolleras vid en läkarundersökning, för att säkerställa att rätt flicka kommer till undersökningen. Socialtjänsten bör dessutom undersöka hur barnet bäst får hjälp för att hantera de skador och det trauma som könsstympningen kan ha orsakat.

Beslutet om omedelbart omhändertagande enligt 6 § LVU ska underställas förvaltningsrätten inom en vecka. Detta bör göras som ett skydd för flickan, om det är sannolikt att vård enligt LVU behövs i ett längre perspektiv. Inom fyra veckor ska socialnämnden ansöka hos förvaltningsrätten om vård enligt LVU är nödvändig.

Ett annat exempel på när socialtjänsten bör inleda utredning är om en könsstympning skett i ursprungslandet, innan familjen kom till Sverige, och vårdnadshavaren motsätter sig medicinska åtgärder för att avhjälpa flickans besvär.

Om en flicka, med anknytning till Sverige, har blivit könsstympad har ett brott begåtts enligt lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor.

Socialtjänsten bör då skyndsamt göra en polisanmälan.