Utgångspunkter

Denna vägledning tar sin utgångspunkt i svensk lagstiftning och FN:s barnkonvention, erfarenheter från andra länder samt resultatet från Länsstyrelsens nationella enkätundersökning (2015:15) till yrkesverksamma och verksamma inom den idéburna sektorn.

Förskolan, skolan, hälso- och sjukvården, socialtjänsten och polisen – yrkesverksamma inom alla myndigheter är skyldiga att följa barnkonventionen och svensk lagstiftning och barnets bästa ska alltid vara i fokus.

I Länsstyrelsens uppdrag ingick också att hämta in kunskap om det arbete som pågår i andra länder som rör könsstympning av flickor och kvinnor. Medarbetare från Länsstyrelsen Östergötland har genomfört studiebesök hos organisationen START i irakiska delen av Kurdistan, en organisation som bland annat arbetar regionalt för att förebygga könsstympning. START  informerar om de negativa hälsokonsekvenserna av könsstympning, de använder sig bland annat av metoder som teaterföreställningar och film. I mötet med grundaren av organisationen, Safin Ali, delar han med sig av sina lärdomar av arbetet: ”Om man är överens om utgångspunkten blir det lätt att gå framåt. Utgångspunkten måste vara att könsstympning är våld och brott mot oskyldiga barn och inget annat.”

Uppgifterna nedan är hämtade från UNICEF:s faktablad (2014) om könsstympning av flickor och kvinnor. UNICEF arbetar utifrån barnkonventionen och bedriver ett omfattande arbete globalt mot könsstympning

  • ”Könsstympning av flickor och kvinnor är en livsfarlig sedvänja som ger flickor och kvinnor men för livet.
  • Fler än två miljoner flickor i åldrarna 4-11 år könsstympas varje år världen över.
  • Könsstympning av flickor förekommer på många håll runt om i världen, från Indonesien i öst till Peru i väst.
  • Könsstympning ses ofta som en nödvändighet för äktenskap, då ingreppet tros bevara en flickas oskuld innan giftermålet.
  • Det är också ett sätt att kontrollera kvinnornas sexualitet.
  • Könsstympning medför långsiktiga fysiska och känslomässiga konsekvenser. Svår smärta, stress, infektioner och psykiska ohälsa kan uppstå efter ingreppet, liksom kraftiga blödningar (…) och död.”

1 § Ingrepp i de kvinnliga yttre könsorganen i syfte att stympa dessa eller åstadkomma andra bestående förändringar av dem (könsstympning) får inte utföras, oavsett om samtycke har lämnats till ingreppet eller inte. Lag (1998:407).

2 § Den som bryter mot 1 § döms till fängelse i högst fyra år.

Om brottet har medfört livsfara, allvarlig sjukdom eller i annat fall inneburit ett synnerligen hänsynslöst beteende, ska det bedömas som grovt. För grovt brott döms det till fängelse i lägst två och högst tio år.

För försök, förberedelse och stämpling samt för underlåtenhet att avslöja eller förhindra brott döms det till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. Lag (2016:512).

3 § Den som har begått brott enligt denna lag döms vid svensk domstol även om 2 kap. 2 eller 3 § brottsbalken inte är tillämplig.

Bestämmelser om krav på tillstånd att väcka åtal i vissa fall finns i 2 kap. 5 § brottsbalken. Lag (1999:267).