Den tysta frågan

Könsstympning benämns ofta som den tysta frågan och anledningarna till det är många. En anledning är att de som har könsstympats inte ska berätta om sina erfarenheter. Många som blivit könsstympade minns den smärta det innebar. I en svensk avhandling om könsstympning av flickor och kvinnor beskriver kvinnor, som immigrerat till Sverige från bland annat Somalia och Eritrea, hur de minns att de som flickor svimmade av smärtan i samband med själva könsstympningen för att den blev för outhärdlig (Berggren,2005; 2006).

Att var och en av dessa individer utifrån sina egna erfarenheter vill att traditionen överges, ändrar i sig inget. Det är först när de i ett offentligt sammanhang får berätta om sina erfarenheter som förändringar kan börja ske (Mackie, 2000).

Tystnaden gör också att de flickor som ska könsstympas är oförberedda på vad som ska komma. (Talle, 2008) Könsstympning som ”den tysta frågan” innebär att flickor som ska könsstympas ska vara oförberedda. Innan könsstympningen sker har flickor sällan någon aning om vad som ska komma att ske eller hur smärtsamt det kommer att vara. En del kvinnor berättar hur de som barn varit så ovetande om könsstympningens innebörd att de till och med varit förväntansfulla – det enda de fick veta i förhand var att de skulle få presenter och en stor fest för att fira att de nu var kvinnor.

När könsstympningen sedan sker får de inte uttrycka smärtan utan flickor förväntas vara tysta när ingreppet sker. Ifall smärtan kommer fram – då kan det göra att icke könsstympade förstår och gör motstånd mot att könsstympas. Vuxna kvinnor berättar hur de som barn hållits fast och fått tygtrasor instoppade i munnen för att kväva skriken. De berättar hur deras mamma uttryckt att hon skulle blivit besviken om de visat sin smärta.

Ytterligare en aspekt är att flickor på detta sätt socialiseras till att leva med smärta. Denna socialisering sker både genom att de inte får visa smärtan och att det är ”bra” och ”starkt”, att lyckas vara tyst under ingreppet. Detta är förberedelser till att leva med smärtan, till ett normalt tillstånd, nämligen: att vara kvinna är att känna smärta (Talle, 2008).