Den tysta frågan

Könsstympning benämns ofta som den tysta frågan och anledningarna till det är många. En anledning är att de som har könsstympats förväntas vara tysta om sina erfarenheter. Många som blivit könsstympade minns dock den smärta det innebar. I en svensk avhandling om könsstympning av flickor och kvinnor beskriver kvinnor, som immigrerat till Sverige från bland annat Somalia och Eritrea, minnen av hur de som flickor svimmade av smärtan i samband med själva könsstympningen för att den blev för outhärdlig (Berggren, 2005).

Att var och en av dessa individer utifrån sina egna erfarenheter vill att traditionen överges, ändrar i sig inget. Det är först när de i ett offentligt sammanhang får berätta om sina erfarenheter som förändringar kan börja ske (Mackie, 2000).

Tystnaden gör också att de flickor som ska könsstympas är oförberedda på vad som ska komma (Talle, 2008). Könsstympning som ”den tysta frågan” innebär att flickor som ska könsstympas är oförberedda. Innan könsstympningen sker har flickor sällan någon aning om vad som ska komma att ske eller hur smärtsamt det kommer att vara. En del kvinnor berättar hur de som barn var så ovetande om könsstympningens innebörd att de till och med var förväntansfulla – det enda de fick veta på förhand var att de skulle få presenter och en stor fest för att fira att de nu var kvinnor.

När könsstympningen sedan sker får flickorna inte uttrycka smärta, utan förväntas vara tysta under ingreppet. Ifall smärtan hörs kan det göra att icke könsstympade förstår och gör motstånd mot att könsstympas. Vuxna kvinnor berättar hur de som barn hållits fast och fått tygtrasor instoppade i munnen för att kväva skriken. De berättar hur deras mamma uttryckt att hon skulle blivit besviken om de hade visat sin smärta.

Ytterligare en aspekt är att flickor på detta sätt socialiseras till att leva med smärta. Denna socialisering sker både genom att de inte får visa smärtan och att det är ”bra” och ”starkt”, att lyckas vara tyst under ingreppet. Detta är förberedelser för att leva med smärtan, som ett normalt tillstånd: att vara kvinna är att känna smärta (Talle, 2008).