Könsstympning i Sverige

Könsstympning av flickor och kvinnor är förbjudet enligt lag i Sverige (lag (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor), även om flickan blir könsstympad utanför Sveriges gränser (lag 1998:407). Könsstympning av flickor och kvinnor är ett brott mot de grundläggande mänskliga rättigheterna och mot barns rättigheter. Könsstympning av flickor och kvinnor är en form av grov misshandel och övergrepp, och det sker många gånger med familjens heder som förklaring (Socialstyrelsen 2016).

Det finns olika uppskattningar av förekomst av könsstympning bland flickor och kvinnor i Sverige. Enligt Socialstyrelsen beräknas att 38 000 flickor och kvinnor bosatta i Sverige i dag kan vara könsstympade. Av dessa är cirka 7 000 flickor under 18 år. Dessa uppskattningar är baserade på flickor och kvinnor med ursprung i länder i Afrika. Länder i Mellanöstern, som exempelvis Egypten och Irak, ingår inte. Studien är baserad på flickor och kvinnor som är födda i länder där prevalensen av könsstympning är över 50 procent (Socialstyrelsen 2015).

Dessa uppskattningar av förekomsten av könsstympning är viktiga för att få en bild av hur många flickor och kvinnor som kan behöva stöd och vård på grund av att de är könsstympade och av hur många flickor i Sverige som kan riskera att utsättas för könsstympning.

Vi vet inte exakt hur många flickor och kvinnor i Sverige som blivit könsstympade innan immigration till Sverige. Vi vet inte heller hur många flickor i Sverige som riskerar att bli könsstympade, antingen under en resa utomlands eller i Sverige, men viss forskning beskriver att det sociala trycket finns kvar och att könsstympning av flickor och kvinnor kan fortsätta eller fortsätter efter immigration till Sverige (Berggren, V. 2013). Utifrån det arbete vi bedriver runt om i landet vet vi dock att det finns många flickor och kvinnor som har besvär på grund av att de har blivit könsstympade, och vi vet också att många inte har fått tillgång till den hjälp som finns att få. Enkla vägar att hjälpa dessa flickor och kvinnor är att börja prata om könsstympning, sprida kunskap och ge vägledning till yrkesverksamma, sprida material till berörda och yrkesverksamma samt satsa resurser på ett nationellt strategiskt arbete för att göra det förebyggande och stödjande arbetet långsiktigt hållbart.