Kopplingen mellan könsstympning och hedersrelaterat våld

Sedan 2003 har regeringen tagit initiativ till omfattande insatser för att förebygga hedersrelaterat våld och förtryck. I regeringens skrivelse Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck och våld i samkönade relationer (Skr 2007/08:39) angavs att hedersrelaterat våld och förtryck, liksom mäns våld mot kvinnor generellt, har sin grund i kön, makt, sexualitet och kulturella föreställningar om dessa.

Sociologen Purna Sen lyfter fram vissa särskilda karakteristiska kännetecken när det gäller våld i hederns namn. Det helt centrala i relationen mellan könen är mäns kontroll av flickors och kvinnors sexualitet, att även kvinnor har i uppgift att reglera och bevaka flickors och kvinnors beteenden, att det ligger kollektiva beslut bakom bestraffning eller åtgärder för att upprätthålla acceptabla beteenden, att kvinnor är potentiella gärningsmän och att män (liksom släkt och familj) kan återfå hedern genom att bestraffa den som har vanhedrat dem. (Sen, 2005)

Ur ett ungdomsperspektiv är flickans oskuld helt central. Flickan ska vara oskuld vid äktenskapets ingående och pojken ska gifta sig med en oskuld. (Khan 2006; Mernissi, 1994)

Enligt regeringens skrivelse kan familjens rykte och anseende ses som avhängigt flickors och kvinnors faktiska eller påstådda beteende. Kontrollen av flickors och kvinnors liv kan sträcka sig från vardagliga former av begränsningar som rör exempelvis klädval, socialt umgänge och rörelsefrihet, till livsval rörande utbildning, jobb och giftermål och skilsmässa. I sin mest extrema form resulterar hederstänkandet i tvångsäktenskap, hot om våld och våld inklusive dödligt våld. Det hedersrelaterade våldets kollektiva karaktär innebär att det kan finnas flera förövare och det kan utövas av både män och kvinnor. Offren för förtryck och våld är flickor, kvinnor, pojkar och män. Våldet kan sanktioneras av familjen och den närmaste omgivningen. (Skr 2007/08:39, s 12 )

Socialstyrelsen beskriver könsstympning bl.a. som ett sätt att kontrollera flickors och kvinnors sexualitet och heder. Ingreppet uppfattas ofta som socialt viktigt för att en flicka ska sess som ”ren” och oskuld vid giftermål. Av både FN; EU och andra organisationer och myndigheter ses könsstympning idag som ett uttryck för hedersrelaterat våld och förtryck (Socialstyrelsen 2016, s 15).

Regeringen har i flera skrivelser betonat sambandet mellan könsstympning och hedersrelaterat våld. I propositionen till grund för kriminaliseringen av omskärelse så lyftes omskärelsens stora betydelse för kvinnornas funktion och plats i samhället upp. Det fördes fram att om en man upptäckte att hans hustru inte var jungfru och att hennes omskärelse inte var intakt, kunde detta leda till att han omedelbart försköt henne. Regeringen betonade att begreppet ”familjens heder” kopplades till kvinnornas sexuella beteenden och om en kvinna förlorade sin ”sexuella anständighet” kunde hon skada hela sin släkt. Också i handlingsplanen från 2007 betonar regeringen kopplingen mellan könsstympning av flickor och kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck. De menar att tvångsäktenskap och könsstympning är specifika företeelser som har sin grund i bland annat föreställningen om att mäns och familjers heder är avhängig kvinnors och flickors sexuella beteende.

Hederskultur utmärks bland annat av att ansvaret för att upprätthålla familjens heder och kontrollera de kvinnliga medlemmars sexualitet är kollektiv. Det är ett kollektivt intresse att främja skyddandet av de kvinnliga familjemedlemmarna oskuld. Könsstympning kan ses som en av flera kontrollmekanismer som historiskt/traditionellt sett använts för att upprätthålla oskuldsnormer. Andra kontrollmekanismer kan vara fysisk och social segregering, barn- och tvångsäktenskap och paternalistisk auktoritet. Länsstyrelsen Östergötland menar att det är av stor vikt att insatser för att förebygga och motverka könsstympning tydligt kopplas ihop med och också syftar till att förebygga och bekämpa andra kontrollmekanismer som social segregering, oskuldsnormer, barnäktenskap, tvångsäktenskap, våld och förtryck.