Svensk lagstiftning mot könsstympning och internationella konventioner

Länsstyrelsen Östergötlands arbete mot könsstympning av flickor och kvinnor tar sin utgångspunkt i svensk lagstiftning och FN:s barnkonvention, erfarenheter från andra länder samt resultatet från Länsstyrelsens nationella enkätundersökning (Länsstyrelsen Östergötlands regeringsrapport 2015:15) till yrkesverksamma och verksamma inom den idéburna sektorn. Förskolan, skolan, hälso- och sjukvården, socialtjänsten och polisen – yrkesverksamma inom alla myndigheter är skyldiga att följa barnkonventionen och svensk lagstiftning och barnets bästa ska alltid vara i fokus.

1 § Ingrepp i de kvinnliga yttre könsorganen i syfte att stympa dessa eller åstadkomma andra bestående förändringar av dem (könsstympning) får inte utföras, oavsett om samtycke har lämnats till ingreppet eller inte. Lag (1998:407).

2 § Den som bryter mot 1 § döms till fängelse i lägst två och högst sex år.

Är brottet med hänsyn till omständigheterna mindre grovt, döms till fängelse i högst fyra år.

Är brottet grovt, döms till fängelse i lägst fem och högst tio år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om könsstympningen är särskilt omfattande eller om gärningen har orsakat livsfara eller allvarlig sjukdom eller om gärningsmannen i annat fall har visat synnerlig hänsynslöshet.

För försök, förberedelse och stämpling samt för underlåtenhet att avslöja eller förhindra brott döms det till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. Lag (2017:333).

3 § Den som har begått brott enligt denna lag döms vid svensk domstol även om 2 kap. 2 eller 3 § brottsbalken inte är tillämplig.

Bestämmelser om krav på tillstånd att väcka åtal i vissa fall finns i 2 kap. 5 § brottsbalken. Lag (1999:267).