EU:s Brottsofferdirektiv

Europeiska unionens råd antog i oktober 2012 ett direktiv om miniminormer för brottsoffers rättigheter samt stöd till och skydd av brottsoffer. Direktivet ersätter rådets rambeslut om brottsoffrets ställning i straffrättsliga förfaranden från år 2001.

Europaparlamentets och rådets direktiv (2012/29/EU) om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och stöd till skydd för dem antogs den 25 oktober 2012.

Det nya direktivet innebär att medlemsländerna måste införliva miniminormerna i sin nationella rätt, inom tre år. Syftet med direktivet är att säkerställa att brottsoffer får information, stöd och skydd och att de får medverka i straffrättsliga förfaranden. Brottsoffer ska erkännas och behandlas på ett respektfullt, hänsynsfullt, individuellt, professionellt och icke-diskriminerande sätt. När brottsoffret är ett barn ska medlemsstaterna säkerställa att barnets bästa kommer i främsta rummet och bedöms individuellt. Rätten till information inkluderar enligt direktivet bland annat rätt till tolkning och översättning.

Rätten att delta i det straffrättsliga förfarandet innebär bland annat rätten att delta i rättegångar, höras och lägga fram bevisning. Direktivet nämner brottsoffer med särskilda behov, t.ex. barn, och understryker deras särskilda behov av stöd och skydd. Enligt direktivet har brottsoffer också rätt till kostnadsfri och konfidentiell hjälp från offentliga eller ideella stödverksamheter för brottsoffer. Direktivet tar vidare upp att utbildning av polis och domstolspersonal ska vara obligatorisk i medlemsländerna och att utbildning för domare, åklagare och advokater ska finnas tillgänglig. Även när det gäller verksamheter för stöd till brottsoffer och verksamheter för reparativ rättvisa ska staterna uppmuntra till utbildning för att säkerställa att dessa verksamheter ger stöd till brottsoffer på ett opartiskt, respektfullt och professionellt sätt. När det gäller verksamheter för reparativ rättvisa, t.ex. medling, konstateras att de i första hand bör säkerställa brottsoffrets intressen och behov och att det krävs skyddsmekanismer för att undvika ytterligare skada. Medlemsländerna bör samarbeta med varandra, t.ex. genom utbyte av god praxis och samråd i individuella fall.

Underlag togs fram för bedömningen av vilka åtgärder som krävs för att Sverige ska leva upp till sina åtaganden enligt direktivet (Ds 2014:14).Där konstateras att det i Sverige finns ett starkt stöd och ett väl fungerande skydd för brottsoffer. EU:s direktiv innebär att brottsoffers rättigheter i unionen stärks ytterligare.I en proposition lämnades sedan förslag på de lagändringar som krävs för att genomföra brottsofferdirektivet i Sverige (Prop. 2014/15:77).

För att direktivet ska uppfyllas ändras bland annat reglerna om tolkning och översättning åt målsägande i brottmål. Om en målsägande inte behärskar svenska ska en tolk anlitas vid sammanträden inför rätten. Domstolen ska också på begäran översätta en handling eller de viktigaste delarna av den, om en översättning är av väsentlig betydelse för att målsäganden ska kunna ta till vara sin rätt. Dessutom stärks rätten till information genom att målsäganden alltid kan begära att bli underrättad om tidpunkt och plats för sammanträden inför rätten.

Lagändringarna trädde i kraft den 1 november 2015.