Barnkonventionen

I grunden för arbetet mot hedersrelaterat förtryck och våld finns FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, FN:s konvention om barnets rättigheter (Barnkonventionen) samt FN:s konvention om avskaffande av all diskriminering av kvinnor (Kvinnokonventionen).

FN:s konvention om barnets rättigheter

Barns rätt till en uppväxt utan våld formulerades av FN 1989 (FN:s konvention om barnets rättigheter). Barnkonventionen synliggör flickor och pojkars rätt att få sina grundläggande rättigheter och behov tillgodosedda. Det gäller bl.a. rätten till hälso- och sjukvård, tandvård, utbildning samt skydd mot alla former av fysiskt och psykiskt våld. Några grundläggande artiklar i barnkonventionen är värda att särskilt omnämnas:

Artikel 2 handlar om att alla barn har samma rättigheter och lika värde. Konventionsstaterna ska respektera och tillförsäkra varje barn dess rättsliga status. Inget barn får diskrimineras på grund av t.ex. härkomst, kön, religion eller funktionshinder.

Artikel 3 anger att det är barnets bästa som alltid ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barnet.

Artikel 12 handlar om att barnet har rätt att uttrycka sin mening i alla frågor som berör barnet. Barn ska ges möjlighet att framföra och respekteras för sina åsikter i dessa frågor. Barnets åsikt ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.

Artikel 19 uttrycker att barnet ska skyddas mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp.

Artikel 34 handlar om att varje barn har rätt att skyddas mot sexuella övergrepp och mot att utnyttjas i prostitution och pornografi.

Artikel 39 synliggör att barn som utsatts för övergrepp eller utnyttjande har rätt till rehabilitering och social återanpassning.

FN:s barnrättskommitté

FN:s barnrättskommitté är ett oberoende expertorgan som syftar till att övervaka hur länderna lever upp till barnkonventionen. Staterna ska vart femte år lämna en rapport om de framsteg som har gjorts för att förverkliga de rättigheter som anges i barnkonventionen.

Kommittén sammanställer sedan sina kommentarer med rekommendationer om hur staten bör agera för att på ett bättre sätt förverkliga barnkonventionen. FN:s barnrättskommitté granskade 2015 hur Sverige följer barnkonventionen. För Sveriges del var detta den femte granskningen. Här nedan följer några exempel på områden där barnrättskommittén anser att Sverige behöver förbättra sig för att leva upp till barnkonventionens bestämmelser:

  • Att barnkonventionen blir svensk lag.
  • Att alla barn i Sverige skyddas mot diskriminering.
  • Att utreda barnets bästa i asylärenden och socialtjänstutredningar.
  • Att se till så att anmälningsplikten fungerar när barn far illa.
  • Att stärka skyddet mot sexuell exploatering av barn.

Här kan du läsa mer om Barnkonventionen.