Mänskliga rättigheter

Förenta Nationerna (FN) och Sverige som en av dess medlemsstater tar tydligt avstånd från hedersrelaterat våld. FN:s medlemsstater har en skyldighet att förebygga och utreda brott mot kvinnor i hederns namn, samt att bestraffa förövarna och ge offren skydd. Att inte göra det är ett brott mot de mänskliga rättigheterna.

I grunden för arbetet mot hedersrelaterat förtryck och våld och dess olika uttrycksformer finns FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, FN:s konvention om avskaffande av all diskriminering av kvinnor (Convention on the Elimination of All forms of Discrimination against Women), FN:s konvention om barnets rättigheter (läs mer på Unicef:s webbplats) och mänskliga rättigheter, mer information hittar du på regeringens webbplats.

De mänskliga rättigheterna ger individuella rättigheter som de stater som har ratificerat konventionerna förbinder sig att värna.

De grundläggande mänskliga rättigheterna definieras genom den allmänna förklaringen som Förenta Nationernas generalförsamling antog den 10 december 1948.

FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna (utdrag):

Artikel 1 Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De är utrustade med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av broderskap.
Artikel 3 Envar har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.
Artikel 16 Vuxna män och kvinnor har rätt att utan någon inskränkning på grund av sin ras, nationalitet eller religion ingå äktenskap och bilda familj. De äger lika rättigheter vid giftermål, under äktenskapet och vid äktenskapets upplösning.
Artikel 30 Intet i denna förklaring må tolkas såsom innebärande rättighet för någon stat, grupp eller person att ägna sig åt verksamhet eller utföra handling, som syftar att omintetgöra någon av häri uttalade fri- och rättigheter.

Läs mer på FN:s webbplats