Samverkan

I flera kommuner finns Barnahus, där berörda myndigheter som till exempel hälso- och sjukvård, polis, socialtjänst och åklagare samverkar. Det är viktigt att det finns kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck, inklusive barn- och tvångsäktenskap och könsstympning hos samtliga myndigheter som möter och har ansvar för att hjälpa utsatta barn.

Samverkan kan se något olika ut beroende på de lokala förutsättningarna. I de flesta kommuner finns idag samrådsgrupper i någon form mellan socialtjänst, polis, barnhälsovården samt barn- och ungdomspsykiatrin för att underlätta samverkan i dessa ärenden. Samrådsgruppen sammankallas i huvudsak för samordning av insatser, planering och arbetsfördelning i ärenden där en anmälan om brott har gjorts eller kommer att göras i anslutning till samrådet, på det sätt som förutsätts i de gemensamma nationella riktlinjerna.

Samråd kan även hållas kring avidentifierade ärenden i särskilda fall där det är oklart om en anmälan ska göras. Åklagaren kan medverka vid sådana samråd och ge upplysningar om juridiska principer, som exempelvis preskription eller innehållet i en straffbestämmelse. Det är dock inte åklagarens sak att avgöra eller ge råd om anmälan ska göras eller ej.

Det är viktigt att åtgärder under förundersökningen, såsom förhör med barnet, läkarundersökning, tvångsmedel, förhör med misstänkt o.s.v., samordnas med socialtjänstens insatser till barnet och familjen. Samordning ska ske för att skydda barnet från ytterligare övergrepp och påtryckningar samt för att olika berörda myndigheter inte ska hindra eller försvåra varandras utredningar. Genom att samordna de olika myndigheternas insatser ökar möjligheten att både bedriva en framgångsrik förundersökning och ge barnet och dess familj adekvat hjälp och stöd (Handbok, Utvecklingscentrum Göteborg, (uppdaterad februari 2016)).