Aktuell lagstiftning

Sedan den svenska lagstiftningen mot könsstympning av flickor och kvinnor trädde i kraft 1982 har endast ett fåtal fall lett till fällande domar. De fällande domarna är få även i fall rörande äktenskapstvång och/eller vilseledande till tvångsäktenskapsresa. Lagstiftningen har skärpts vid flera tillfällen.

Lagstiftning mot könsstympning infördes 1982 och 1999 ändrades rubriken till lag (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor. Tidigare användes begreppet omskärelse och denna ändring var ett tydligt ställningstagande från lagstiftaren om allvaret i brottets karaktär.

  • 1 juli 1999, infördes en ändring i lagen (1982:316) med förbud mot
    könsstympning av kvinnor, som innebar att kravet på dubbel straffbarhet för
    brott mot lagen som begås utomlands togs bort. Samtidigt höjdes straffet för normalbrottet till fängelse i högst fyra år och det blir inte längre möjligt att döma någon till böter för detta brott. Även det lägsta straffet för grovt brott höjdes, till fängelse i två år.
  • 1 juli 2010 förlängdes preskriptionstiden för könsstympning som begås mot
    barn på så sätt att preskriptionstiden börjar löpa först den dag barnet fyller eller
    skulle ha fyllt 18 år. Ändringen omfattade också försök till sådant brott.

År 2017 ändrades lagens 2 § till sin nuvarande lydelse:

Den som bryter mot 1 § döms till fängelse i lägst två och högst sex år.

Är brottet med hänsyn till omständigheterna mindre grovt, döms till fängelse i högst fyra år.

Är brottet grovt, döms till fängelse i lägst fem och högst tio år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om könsstympningen är särskilt omfattande eller om gärningen har orsakat livsfara eller allvarlig sjukdom eller om gärningsmannen i annat fall har visat synnerlig hänsynslöshet.

För försök, förberedelse och stämpling samt för underlåtenhet att avslöja eller förhindra brott döms det till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. Lag (2017:333).

Den 1 juli 2014 trädde lagen mot äktenskapstvång i kraft, vilket innebär att det utöver att det är straffbart att tvinga någon att gifta sig också är brottsligt att tvinga någon att gifta sig mot sin vilja. Två nya brott infördes i brottsbalken (Brottbalken 4 kap, 4c § och 4d §). Även försök och förberedelse till äktenskapstvång är kriminaliserat i och med den nya lagen, samt att lura någon att resa utomlands i syfte att han eller hon ska giftas bort genom tvång eller utnyttjande (Justitiedepartementet, 2014; Prop. 2013/14:208).

Möjligheten för barn att få dispens för att gifta sig har tagits bort i och med den nya lagstiftningen och möjligheten att erkänna utländska barnäktenskap har begränsats till fall där det finns synnerliga skäl. Även när det gäller utländska fullmaktsäktenskap (äktenskap som ingås utan att parterna är samtidigt närvarande) måste det numera finnas synnerliga skäl om dessa ska erkännas (Justitiedepartementet, 2014).

Från och med januari 2019 gäller ytterligare skärpt lagstiftning som innebär ett förbud mot att erkänna utländska barnäktenskap. Förbudet gäller oavsett vilken anknytning till Sverige som personerna hade när äktenskapet ingicks eller hur gamla de är när frågan prövas av en myndighet. Om minst en av personerna fortfarande är ett barn vid prövningen ska det aldrig gå att göra undantag från förbudet. (Riksdagsbeslut 2018-11-21)

I en rapport från 2016 gjorde polisen en genomlysning av ärenden år 2015 rörande bl.a. äktenskapstvång och vilseledande till äktenskapsresa (”Översyn av polisens verksamhet gällande hedersrelaterade brott”, Polisen, Nationella operativa avdelningen, UC Mitt, 2016-12-12). Ärendena hade till största delen anmälts av socialtjänsten, följt av målsäganden själv, polisen i samband med annat ärende eller i yttre tjänst, Migrationsverket eller annan såsom familj, vän eller granne. I rapporten dras slutsatsen att det är viktigt att vidta utredningsåtgärder direkt när brottet kommer till polisens kännedom och skyndsamt säkra de bevis som kan finnas tillgängliga i form av filmer från bröllop, fotografier, mejl och äktenskapskontrakt. Man konstaterar också att det finns anledning att uppmärksamma rutiner gällande försvunnen person för att där kunna säkra bevisning om en familj i den här kontexten anmäler sitt barn som försvunnet.

Här följer några av de åtgärdsförslag som formuleras i rapporten:

  • En ökad kunskap om vad en förlovning och ett äktenskap innebär bör eftersträvas. Det uppges i förhör att paret får ha sex och kan därmed anses vara gifta enligt vissa traditioner.
  • Se över metodstöd och checklistor för utredningsåtgärder. Samma rutiner som vid brott i nära relation kan användas där målsäganden legitimerar sig och bereds möjlighet att tala i enrum utan inverkan från andra. Regelmässigt ställa frågor för att utreda våldtäkt mot barn i de fall det är aktuellt.
  • Utveckla det transnationella arbetet. Ingen rättshjälp är begärd i dessa ärenden.
  • Särskilda företrädare alternativt målsägandebiträden ska utses i dessa ärenden. Målsäganden över 18 år ska tillfrågas om målsägandebiträde.
  • Se över systemet med spärrade brottskoder så att målsägandekopian inte skickas hem.

Här kan du läsa mer om den transnationella dimensionen i förhållande till hedersrelaterat våld och förtryck, barn- och tvångsäktenskap och könsstympning:

Länsstyrelsen Västmanland – Metodstöd när personer befinner sig utomlands eller riskerar att föras utomlands mot sin vilja:
http://www.lansstyrelsen.se/vastmanland/SiteCollectionDocuments/Sv/manniska-och-samhalle/jamstalldhet/hedersrelaterat-fortryck/Metodsto%CC%88d%20n%C3%A4r%20personer%20befinner%20sig%20utomlands%20eller%20riskerar%20att%20f%C3%B6ras%20utomlands%20mot%20sin%20vilja.pdf

Utrikesdepartementet:
http://www.regeringen.se/uds-reseinformation/familjekonflikt-och-familjerelaterat-vald-i-utlandet/

Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor:
https://www.mucf.se/sites/default/files/publikationer_uploads/gift-mot-sin-vilja.pdf