Insatser

Insatser till en enskild individ ska utgå från vad som kommit fram under utredningen, inklusive riskbedömningen, och utgångspunkten ska alltid vara den enskilda individens behov. För att tillgodose de individuella behoven kan det vara nödvändigt att skapa specifika insatser.

Socialtjänstens val av insatser avgörs bland annat på av vilken karaktär och omfattning det hedersrelaterade våldet och förtrycket har.

Socialtjänsten behöver göra en helhetsbedömning av den enskilda individens situation för att även kunna tillgodose eventuella behov som har att göra med andra faktorer än våldsutsattheten (Socialstyrelsen, 2015).

Enligt 7 kap. 1 § SOSFS 2014:4 ska socialnämnden erbjuda insatser akut och på kort och lång sikt med utgångspunkt i behovet av skydd, stöd och hjälp. Utredningen, inklusive riskbedömningen, ska ligga till grund för bedömningen av vilka insatser som ska erbjudas.

Bedömningen av vilka insatser som svarar bäst mot behoven görs i samråd med den våldsutsatta personen (3 kap. 5 § SoL).

Den som varit utsatt för våld kan ha behov av skyddat boende och när det gäller barn och unga av placering. Det kan också finnas behov av ekonomiskt bistånd samt råd och stöd. Det kan även behövas insatser till de utsattas familjer, till exempel krissamtal då ett barn eller en ungdom blivit placerad.

Det kan finnas behov av insatser eller åtgärder som inte hör till socialtjänstens område, men som socialtjänsten kan informera om och även samverka med andra myndigheter kring, som exempelvis åtgärder från hälso- och sjukvården både akut och på längre sikt (läs mer i Våga göra skillnad), skyddade personuppgifter och kontaktförbud. Ett komplement till socialtjänstens och andra myndigheters insatser och åtgärder kan vara stöd och hjälp från frivilligorganisationer.

De som varit utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck kan ha stora behov av stöd på lång sikt, utöver att de behöver insatser akut och på kortare sikt.

Det är viktigt med en ”hållandestruktur” med insatser som är baserade på den enskildes behov för att klara av ett nytt och friare liv. Insatserna behöver anpassas till den unges behov i olika faser och detta förutsätter att det görs adekvata och återkommande bedömningar av behoven. Se vidare vägledningen Våga göra skillnad om stöd på lång sikt till placerade barn och unga samt om hållandestruktur.

Om en våldsutsatt person bryter med sin familj är det viktigt att arbeta med att avlasta henne eller honom från de skuldkänslor som en sådan brytning ofta medför.