Placering av barn och unga

Utgångspunkten för både placeringar och andra åtgärder som rör barn är, enligt 1 kap. 2 § SoL, att barnets bästa särskilt ska beaktas och att det vid åtgärder som rör vård- eller behandlingsinsatser för barn ska vara vad som är bäst för barnet som är avgörande.

Många barn och ungdomar under 18 år som är utsatta eller riskerar att utsättas för hedersrelaterat våld eller förtryck behöver placeras utanför hemmet för att skyddas. Om vårdnadshavarna accepterar en placering i familjehem eller på ett skyddat boende kan placeringen ske med stöd av SoL. Det är dock viktigt att bedöma om samtycket till placering är seriöst menat, till exempel för att undvika att vårdnadshavarna avbryter nödvändig vård av flickan eller pojken.

Om vårdnadshavarna inte samtycker till vård som behövs kan barnet eller den unge placeras enligt 2 § LVU. Socialtjänsten kan i vissa fall enligt bestämmelser i 14 § LVU hålla barnets vistelseort hemlig för vårdnadshavarna, om det bedöms vara nödvändigt. Se vidare Utreda barn och unga – Handbok för socialtjänstens arbete enligt socialtjänstlagen och vägledningen Våga göra skillnad. Under vissa förhållanden finns det även möjlighet att placera personer som fyllt 18 men inte 20 år för vård utanför hemmet även utan deras samtycke, med stöd av 3 § LVU.

Barn och unga som har utsatts för hedersrelaterat våld och förtryck kan behöva skydd, stöd och rehabilitering. Placerade barn och unga kan behöva både akuta och långsiktiga insatser av emotionell, praktisk eller social karaktär. De kan även behöva rehabiliterande insatser, med det avses insatser som hjälper barnet eller den unge att skapa ett självständigt liv och delta aktivt i samhället (Länsstyrelsen Östergötland, 2011).

Flera olika aktörer kan behöva bidra till stödet, skyddet och rehabiliteringen för placerade unga, och det är därför viktigt att insatserna samordnas. Det kan vara en fördel för barnet eller den unga att han eller hon inte behöver berätta om sin utsatthet fler gånger än absolut nödvändigt och helst för så få personer som möjligt (Länsstyrelsen Östergötland, 2011). Mer information finns i
vägledningen Våga göra skillnad och i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2012:11) om Socialnämndens ansvar för barn och unga i familjehem, jourhem eller hem för vård eller boende
samt i handboken Barn och unga i familjehem och HVB – Handbok om socialnämndens ansvar och uppgifter.

Det är troligt att hon eller han kommer att fundera på och kanske vilja återvända när ensamheten blir svår. Om det uppstår problem – prata och sträva efter att gemensamt hitta en lösning. Det kan förhindra att flickan eller pojken återvänder till familjen på eget initiativ. Det är dock viktigt att betona socialtjänstens ansvar att tillgodose barnets vårdbehov.