Skyddat och annat tillfälligt boende för myndiga personer

Ett tillfälligt boende för en våldsutsatt person ska enligt Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd SOSFS 2014:14 motsvara den enskilda individens behov av skydd, med utgångspunkt i utredningen och riskbedömningen.

Om den våldsutsatta behöver stöd och hjälp i det skyddade boendet bör boendet ha tillräcklig bemanning och tillräckliga skyddsanordningar. Den våldsutsatta kan även behöva andra insatser än boendet, exempelvis råd och stöd.

Det är den enskilda personens behov av skydd och stöd som ska styra var hon eller han blir placerad, och inte till exempel kostnaden för en placering (Socialstyrelsen, 2014). Det kan av säkerhetsskäl i många fall vara lämpligt att placera den utsatta i en annan kommun eller i ett annat län än där den eller de som utövat våldet bor.

Det kan också, liksom när det gäller placering av barn och unga under 18 år, finnas behov av att placera på ett boende med bemanning dygnet runt. Stödbehoven kan vara stora, inte minst för att den som utsatts ofta har förlorat hela sitt nätverk. Många som har blivit placerad har stora behov av någon att prata med för att till exempel bli stärkt eller lugnad i den svåra situation som de befinner sig i. Personen ifråga kan vara den socialsekreterare som har ansvar för utredningen men uppgiften kan också lämnas över till exempelvis en socialsekreterare med råd- och stöduppgifter. Det är också viktigt att ordna med praktiska angelägenheter, som sysselsättning, försörjning och kontaktperson, utifrån den utsattas behov.

Placering kan ske frivilligt enligt SoL eller enligt 2 § LVU. Under vissa förhållanden finns det möjlighet att placera personer som fyllt 18 men inte 20 år för vård utanför hemmet även utan deras samtycke, med stöd av 3 § LVU.

Mer information finns i Socialstyrelsens vägledning Fristad från våld och i vägledningen Våga göra skillnad.