Hem För yrkesverksamma Hälso- och sjukvård

Hälso- och sjukvården

För att kunna motverka hedersrelaterat våld och förtryck krävs insatser från flera samhällsaktörer och hälso- och sjukvården har en särskilt viktig roll i detta arbete. Alla människor kommer förr eller senare i kontakt med hälso- och sjukvården, vilket gör den till en viktig arena för att skapa förtroende, ge stöd samt förebygga.

Du, som personal inom hälso- och sjukvården har en central roll i att identifiera, stödja och behandla personer som kan vara utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck. Därför är det viktigt att all personal har kunskap om problematiken och vet hur de ska agera för att skydda patienten.

Hälso- och sjukvården ska även, som en del av sitt preventiva uppdrag, arbeta för att minska förekomsten av eller åtminstone allvarlighetsgraden av hedersrelaterat våld och förtryck i befolkningen. Detta kan ske i samarbete med andra samhällsaktörer eller genom kontakten med befolkningen via mödravårdscentralen, barnavårdscentralen och ungdomshälsan.

Läs mer på sidan Förebygg hedersrelaterat våld och förtryck.

I ditt möte med patienter är det avgörande att du har kunskap om de skador och konsekvenser som hedersrelaterat våld och förtryck kan medföra – såväl fysiska som psykiska, sexuella och sociala. Att våga fråga, lyssna och erbjuda stöd kan göra stor skillnad. I mötet med personer, oavsett om de är utsatta eller inte, är din roll viktig i det våldsförebyggande och brottsförebyggande arbetet. Du kan bidra genom att informera de du möter om deras rättigheter och skyldigheter, baserat på allas lika värde och gällande lagstiftning. Detta blir en del av hälsovården snarare än sjukvården.

Genom att arbeta utifrån lagar, föreskrifter och riktlinjer, både nationella och regionala, och genom att ta del av det omfattande material och stöd som finns tillgängligt, kan du stärka ditt bemötande och öka din beredskap.

Nedan finner du en översikt över vad som är viktigt att känna till när du arbetar med personer som kan vara utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck. Behöver du stöd kan du alltid ta kontakt med den nationella stödtelefonen för yrkesverksamma 010-223 57 60. Ta även del av den digitala grundkursen om hedersrelaterat våld och förtryck (webbkursheder.se).

Vårdpersonalens centrala roll

Om hälso- och sjukvården identifierar hedersrelaterat våld och förtryck kan lämpliga insatser sättas in för att förebygga och behandla. Utsatta personer brukar sällan självmant berätta om sin utsatthet och det kan ibland ta tid innan hen känner sig bekväm med att berätta om sin situation. Därför är det viktigt att vårdpersonalen inkluderar frågor om våld i anamnesen samt följer upp och ställer frågorna vid flera olika tillfällen.

Som vårdpersonal har du en central roll i att:

Tidigt identifiera tecken på hedersrelaterat våld och förtryck. Beteendeförändringar, psykosomatiska symptom, eller begränsningar av rörelsefrihet kan vara varningssignaler.
Bygga förtroende. Bemöt patienter med respekt och tillit, och säkerställ att samtalen sker utan familjens närvaro.
Ge stöd och behandling. Erbjud medicinskt, psykologiskt och socialt stöd till utsatta.
Samarbeta med andra samhällsaktörer. Samverka med socialtjänst, Polisen och andra myndigheter för att säkerställa ett heltäckande skydd för de drabbade, samt planering och genomförande av förebyggande insatser.
Arbeta förebyggande. Informera, utbilda och erbjuda stöd för att främja förändring, gärna i samverkan med andra samhällsaktörer såsom socialtjänsten och skolor för att uppnå bättre resultat.

Att ställa frågor och erbjuda stöd till utsatta

Genom att ställa rätt frågor och vara uppmärksamma på varningssignaler kan du som jobbar inom hälso- och sjukvården identifiera personer som är utsatta eller som riskerar att utsättas för hedersrelaterat våld och förtryck. Det är också viktigt att hälso- och sjukvården erbjuder stöd och behandling, samt att den samarbetar med andra myndigheter och organisationer för att säkerställa att de drabbade får det skydd och den hjälp de behöver. Våldsuttrycken liknar på många sätt våld i nära relationer och våld mot barn generellt, men hotbilden är mer komplex då det finns många fler personer som kan vara utövare av våldet.

I enlighet med Socialstyrelsens föreskrifter om våld i nära relationer (HSLF-FS 2022:39) ska vårdgivaren inklusive tandvården ha rutiner för att identifiera och stödja våldsutsatta vuxna och barn samt barn som bevittnat våld, detta inkluderar även hedersrelaterat våld och förtryck. Rutinerna ska även innefatta anmälningsskyldighet enligt socialtjänstlagen. Det ska också finnas riktlinjer för att ge barn information, råd och stöd samt säkerställa journalföring vid skyddade personuppgifter. Bestämmelser om när hälso- och sjukvården utan hinder av sekretess eller tystnadsplikt får lämna uppgifter till bland annat polisen finns i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och patientsäkerhetslagen (2010:659). Det är även möjligt att låsa journalen för att skydda barn från ytterligare risker och förhindra att vårdnadshavare får tillgång till dokumentationen.

Frågor om utsatthet kan exempelvis ställas rutinmässigt eller på indikation beroende på vilka rutiner ni har i er organisation. Som professionell bör du vara medveten om att en utsatt person kan ha svårt att berätta allt på en gång och därför är det viktigt att erbjuda möjligheten till flera samtal. Det är inte ovanligt att den utsatta inte ser sig själv som ett offer, eftersom hedersrelaterat våld och förtryck kan vara en normaliserad del av dennes vardag. När du ställer frågor om våld och förtryck bör du använda konkreta ord, såsom slag och knuffar. Även frågor om psykiskt våld, exempelvis hot och kränkningar, behöver tas upp. Om en person spontant berättar om våldsutsatthet gäller det att lyssna lugnt, låta personen tala till punkt, visa att du tror på hen och ställa följdfrågor.

Mer information om hur frågor kan ställas vid utsatthet eller misstanke om utsatthet finns i:

Våld i nära relationer – Handbok för socialtjänsten, hälso- och sjukvården och tandvården, Socialstyrelsen
Att möta barn som kan vara utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck – Till dig som arbetar inom hälso- och sjukvården, Socialstyrelsen
Hälso- och sjukvård för våldsutsatta, SKR

När det gäller personer, barn som vuxna, som är eller kan vara utsatta är det viktigt att ställa frågor i avskildhet och därmed fundera om det är lämpligt att närstående är närvarade i samtalet. Vid alla möten med patienter ska den ges möjlighet att träffa personalen i enrum. Det ska även finnas rutiner för hur den utsattas trygghet ska säkerställas när hen besöker vården, för att inte riskera att möta någon från sin omgivning. Det är inte enbart närstående som kan vara utövare, utan hedersrelaterat våld och förtryck har en kollektiv karaktär, vilket gör det betydligt svårare att identifiera förövarna jämfört med annat våld i nära relationer. Eftersom det finns en risk för ryktesspridning beroende på var en person befinner sig eller vad hen gör, kan det vara känsligt att till exempel besöka kvinnohälsan. Därför måste vården se över sina rutiner för att säkerställa att patienterna kan känna sig trygga och avskilda vid besöket, särskilt i väntrummet. Om det finns behov av tolk ska en neutral tolk användas, inte en anhörig. En telefontolk kan vara ett fördelaktigt alternativ för att öka tryggheten och anonymiteten.

Förutom att ställa relevanta frågor och lyssna är det viktigt att noggrant dokumentera fynd och skador på ett säkert sätt, med skyddat sökord, samt att rapportera till berörda myndigheter. I vissa fall kan den utsatta behöva omedelbar information om olika handlingsalternativ, såsom kontakt med en kurator, stödinsatser inom socialtjänsten eller hur en polisanmälan görs. Ibland kan det även krävas stöd för att ta dessa kontakter.

Hur olika delar av vården kan jobba mot och med hedersrelaterat våld och förtryck

Hedersrelaterat våld och förtryck kräver ett samordnat och förebyggande arbete inom hela hälso- och sjukvården. Alla delar av vården, från primärvård till specialistvård, har ett ansvar att både identifiera och stötta de som riskerar att utsättas, samt att ge rätt hjälp till dem som redan drabbats. Vissa delar av vården kan dessutom ha en mer specifik roll i att upptäcka och förebygga hedersrelaterat våld och förtryck.

Mödravårdscentralen (MVC)

MVC har en viktig roll i arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck, inte bara när det gäller att upptäcka våld och förtryck, utan särskilt i att identifiera och stödja kvinnor som har utsatts för könsstympning. För att identifiera dem som har utsatts ska all vårdpersonal som möter gravida, enlig Socialstyrelsens rekommendation, fråga alla om könsstympning tidigt i graviditeten. Personalen ska även informera om att frågan ställs till alla gravida. Detta ska medföra att fler kan erbjudas en öppningsoperation före förlossningen, samt att fler under graviditeten och även efter förlossningen kan få vård eller annat stöd anpassat efter behov. Läs mer i Socialstyrelsens Kvinnlig könsstympning -ett stöd för hälso- och sjukvårdens arbete.

På MVC kan det också bedrivas förebyggande arbete genom att tidigt föra samtal med den gravida och den eventuella partnern om personliga friheter, barnets rättigheter och jämställdhet i familjen. Den gravida ska dock alltid ges möjligheten att vid något tillfälle vara ensam med vårdpersonalen för att kunna lyfta sin egen eventuella utsatthet för våld och förtyck. Genom att lyfta dessa frågor på ett tryggt och professionellt sätt kan MVC bidra till att öka medvetenheten om individens rätt att fatta egna beslut, motverka skadliga normer och förebygga att barnet växer upp i en miljö präglad av hedersnormer och begränsningar.

Barnavårdscentralen (BVC)

BVC har en möjlighet att tidigt identifiera och stödja barn och familjer som lever under hedersnormer, eftersom alla barn ska ha kontakt med BVC under sina första år. Genom regelbundna kontakter med barn och deras vårdnadshavare kan BVC bidra med information och råd som stärker barnets rättigheter och integritet, samt främjar jämlikheten inom familjen. Hembesök kan vara ett sätt att bygga en relation med familjerna. BVC kan även, i samverkan med exempelvis förskolan och socialtjänsten, anordna föräldrautbildningar. Mer om detta finns att läsa på sidan Förskola.

Ungdomsmottagningen

Ungdomsmottagningen kan genom utåtriktat arbete, som besök i skolor och studiebesök från elevgrupper, nå unga som kanske annars inte söker hjälp. Vid dessa tillfällen kan hälso- och sjukvårdpersonal informera om attityder, värderingar och specifika frågor som sexuell läggning och myter kring om den så kallade mödomshinnan. Samma frågor kan lyftas även i mötet med de ungdomar som besöker mottagningarna.

Elevhälsan

Elevhälsan har en mycket viktig funktion i att upptäcka elever som visar tecken på hedersrelaterat våld och/eller förtryck. Detta kan yttra sig i att eleven har koncentrationssvårigheter, psykosomatiska besvär eller oförklarlig frånvaro från ämnen som idrott och sexualundervisning. Genom att arbeta aktivt med att skapa goda relationer kan elevhälsopersonal tillsammans med annan skolpersonal bygga förtroende och skapa en trygg miljö där elever vågar berätta om sina problem. Mer om detta finns att läsa på sidan Skola.

Elevhälsan har även en utbildande roll genom att organisera föreläsningar eller liknande tillfällen där frågor om rättigheter, jämlikhet och myter, exempelvis kring oskulden, kan lyftas. Samverkan, både inom skolan och med externa aktörer som andra delar av hälso- och sjukvården och socialtjänsten, är en viktig del av arbetet. Skolan har alltid ett ansvar för eleven och ska säkerställa att rätt stöd ges vid exempelvis misstanke om könsstympning, trauma eller psykisk ohälsa.

Tandvården

Både folktandvården och privata tandvårdsutövare är vårdinstanser som barn och unga kommer i kontakt med flera gånger under sin uppväxt. Detta gör dem till bra tillfällen för att identifiera tecken på våld (exempelvis skador i munhålan), försummelse eller tystnad och rädsla i närvaro av familjen. Vid misstanke om att ett barn far illa ska det alltid göras en orosanmälan till socialtjänsten. På samma sätt kan vuxna identifieras och få stöd, då de flesta besöker tandvården någon gång. Det är särskilt viktigt att vara extra uppmärksam på skador.

Hedersrelaterat våld och förtryck och olika samhällsgrupper

Här följer en övergripande beskrivning av vilka konsekvenser och specifika uttryck hedersrelaterat våld och förtryck kan få för olika samhällsgrupper, samt vad hälso- och sjukvården bör vara uppmärksamma på. Mer information om detta finns på sidan Vad är hedersrelaterat våld och förtryck?

Barn och ungdomar

För hälso- och sjukvårdspersonal är det avgörande att vara uppmärksam på barns och ungas utsatthet för hedersrelaterat våld och förtryck. Som nämnts liknar våldsuttrycken våld i nära relationer och våld mot barn generellt. Den stora skillnaden är att våldet är kollektivt sanktionerat och att det finns många som deltar och upprätthåller i förtrycket. En annan skillnad gäller förekomst av könsstympning. Det är oftast flickor mellan 4 och 14 års ålder som könsstympas, men även spädbarn kan könsstympas.

Barn och unga som lever i en hederskontext kan utsättas för både psykiskt och fysiskt våld, ofta genom begränsningar som blir strängare med åldern, särskilt för flickor. Frihetsinskränkningar kan vara en form av psykiskt våld som är svårt att upptäcka, men det finns både fysiska och psykiska varningssignaler att vara uppmärksam på.

Barn och unga som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck har rätt till stöd och vård som tar hänsyn till deras specifika behov och situation. Enligt föräldrabalken och barnkonventionen ska barns åsikter få större vikt i takt med att de mognar, och hälso- och sjukvårdspersonal har ett ansvar att bedöma varje barns förmåga att fatta beslut om sin vård utifrån individuell mognad och den aktuella frågans komplexitet. Självbestämmanderätten hänger ihop med barnets förmåga att förstå och överblicka beslutets konsekvenser, snarare än enbart med dess ålder. Barn som bedöms ha tillräcklig mognad ska få tillgång till vård utan krav på vårdnadshavares tillstånd.

Om barnet inte anses moget att fatta beslut själv och ett involverande av vårdnadshavare kan öka risken för utsatthet, ska socialtjänsten kopplas in för att säkerställa att barnet får den vård och hjälp det behöver. Om ett barn visar symtom eller tecken som väcker misstanke om att det har utsatts för eller bevittnat våld, ska hälso- och sjukvårdspersonalen alltid anmäla detta till socialtjänsten.

Flickor och unga kvinnor

I en hederskontext finns tydliga normer som reglerar såväl pojkars och mäns som flickors och kvinnors beteende. Kontrollen av flickors och kvinnors sexualitet är centralt för upprätthållandet av familjens och släktens heder. Flickor och kvinnor kan utsättas för omfattande begränsningar och tvång, som kan eskalera till våld om dessa krav inte följs, där våldet även kan bli dödligt. Kontrollen och våldet utövas ofta av pojkar och män, men även andra flickor och kvinnor, exempelvis systrar och mödrar kan vara delaktiga.

Oskuldskontroller och oskuldsintyg är en del av den kontroll som utövas i hederskontexter. Syftet med dessa kontroller är att säkerställa flickors och kvinnors ”oskuld”. Dessa är inte bara olagliga i Sverige och strider mot lagen (Brottsbalken 4 kapitel 5 c §), utan innebär också en grov kränkning av deras kroppsliga integritet och privatliv. Vårdpersonal bör vara medvetna om denna problematik och aktivt motverka den genom information och stöd till utsatta kvinnor.

Könsstympning är en annan form av våld mot flickor och kvinnor som kan orsaka omedelbara och långsiktiga fysiska och psykiska besvär, även om den sker i steril miljö. Ingreppet utförs utan medicinsk anledning och är ett grovt brott mot individens rättigheter och är därmed förbjudet enligt svensk lag (1982:316).

För mer information om könsstympning, besök könsstympning.se.

Pojkar och unga män

Hälso- och sjukvården ska även vara uppmärksamma på tecken på tvång och utsatthet hos pojkar och män, då även de kan utsättas för hedersrelaterat våld och förtryck. Det kan ske genom både direkta begränsningar och genom att de tvingas kontrollera andra. Deras livsutrymme och självbestämmande påverkas när de förväntas upprätthålla familjens heder, vilket kan skapa inre konflikter. De riskerar också att utsättas för våld om de själva bryter mot hedersnormerna genom att till exempel välja en annan partner än den familjen utsett eller stödjer eller beskyddar flickor och kvinnor som bryter dem.

Hbtqi personer

Personer som identifierar sig som HBTQI (homosexuella, bisexuella, transpersoner, queera, intersexpersoner m.m.) är ofta särskilt utsatta i hederskontexter. Det beror på att det anses skamligt att avvika från de traditionella könsrollerna, både vad det gäller vem man blir kär i och vem man själv vill vara. Dessa personer kan drabbas av omvändelseförsök eller extrem kontroll, då deras sexuella läggning eller könsidentitet betraktas som en avvikelse från det acceptabla inom hederskontexten och därmed ett hot mot familjens heder.

Omvändelseförsök syftar till att tvinga personen att ändra sin sexuella läggning eller könsidentitet genom hot, tvång eller psykisk påtryckning. Det kan även inkludera så kallade ”medicinska behandlingar”.

Personer med funktionsnedsättningar

Personer med funktionsnedsättningar kan vara extra utsatta i en hederskontext. Det kan bero på att familjen skäms över att ha en familjemedlem med en funktionsnedsättning eller för att deras beroendeställning gör dem mer sårbara för att utsättas för våld och förtryck. För vissa föräldrar kan känslor av skam leda till att de inte söker vård för sina barn med funktionsnedsättningar, vilket resulterar i att många förblir odiagnostiserade och utan det stöd de skulle behöva. Våldet kan bland annat ta form genom försummelse, överdriven kontroll, isolering eller tvångsäktenskap. Gränsen mellan familjens omsorg och förtryck är ofta svår att urskilja, vilket kan leda till att deras rättigheter kränks och deras liv begränsas.

Personer med intellektuell funktionsnedsättning är särskilt sårbara på grund av deras begränsade förmåga att förstå och hantera sin situation. De kan ha svårt att kommunicera sina upplevelser och söka hjälp eller att ta del av information angående deras rättigheter.

Vuxna och äldre

Hedersrelaterat våld och förtryck kan även drabba vuxna och äldre. Trots att en traditionell hederskontexten ofta värderar äldre (särskilt män) högt, är det viktigt att se att även dessa personer kan vara utsatta. Till exempel kan föräldrar som av släkten förväntas uppfostra och straffa sina barn enligt hedersnormerna, både vara utövare av och samtidigt utsatta för förtryck och våld, om de inte lever upp till släktens förväntningar. Även vuxna och äldre kvinnor kan ha begränsad rörelsefrihet, brist på ekonomisk självständighet eller utsatta för fysiskt och psykiskt våld.

Om en vuxen visar symtom eller tecken på våld ska vårdpersonal fråga i enrum om orsaken. Vid fortsatt misstanke ska det utredas om det finns barn i familjen och anmäla till socialtjänsten enligt 14 kap. 1 § SoL. Den vuxnes fysiska och psykiska vårdbehov ska beaktas, och personen ska även informeras om det stöd och den hjälp som finns att få från socialtjänsten och frivilligorganisationer.

Samverkan och utbildning

Att hantera hedersrelaterat våld och förtryck kräver ett gemensamt och systematiskt arbete där flera aktörer samarbetar.

Erfarenhetsutbyte och samarbete

Hälso- och sjukvården behöver samarbeta med socialtjänst, Polisen och andra myndigheter för att säkerställa ett helhetsgrepp kring varje person. Ett sätt är att skapa tvärprofessionella team eller regionala och lokala nätverk där man kan dela kunskap och erfarenheter för att skapa en tryggare och mer stödjande miljö för personer som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck. Läs mer om hur yrkesverksamma utanför hälso- och sjukvården kan arbeta mot hedersrelaterat våld och förtryck och på vilket sätt ni kan samverka med dem på sidorna under ingången För yrkesverksamma.

Utbildning och kompetensutveckling

För att kunna agera på rätt sätt behöver hälso- och sjukvårdspersonal utbildning om vad hedersrelaterat våld och förtryck innebär, samt dess olika uttrycksformer-för att bli bättre rustad att känna igen varningstecken och kunna agera vid misstanke eller konstaterade fall. Då problematiken kring hedersrelaterat våld och förtryck är komplext kan det vara värdefullt -att i samband med utbildningen får tid för reflektion och diskussion. Det gynnar möjligheterna att tillsammans komma fram till – hanteraring av olika utmaningar på ett genomtänkt sätt. Utbildningen bör även omfatta relevanta juridiska överväganden och riktlinjer. Eftersom området ständigt utvecklas krävs återkommande kompetensutveckling.

Socialstyrelsen kurs är särskilt riktad till dig inom hälso- sjukvård och belyser mötet med patienterna. Grundkursen om hedersrelaterat våld, som Nationellt centrum mot hedersrelaterat våld tagit fram ger en bredare bild, då den riktar sig till fler yrkesgrupper och ger utrymme för diskussion och reflektion.

Tillgängliga utbildningar

Grundkurs om hedersrelaterat våld och förtryck (webbkursheder.se)

Hedersrelaterat våld och förtryck, hälso- och sjukvården, Socialstyrelsen

Sammanställning av styrande regler

Nedan hittar du sammanställningar av riktlinjer, lagar och föreskrifter samt diagnos- och vårdåtgärdskoder.

Riktlinjer, rutiner och struktur

Socialstyrelsen och regionerna har tagit fram olika styrdokument som sätter upp ramar och ger rekommendationer för att hantera hedersrelaterat våld och förtryck. Många gånger ingår dessa inom andra dokument, såsom vårdprogram för våld i nära relationer.

För att säkerställa att personalen kan agera effektivt och korrekt i relevanta situationer behövs även tydliga rutiner och en tydlig struktur för hantering av dessa ärenden. I enlighet med Socialstyrelsens föreskrifter om våld i nära relationer (HSLF-FS 2022:39) ska vårdgivare, inklusive tandvården, ha rutiner för att identifiera och stödja våldsutsatta vuxna och barn samt barn som bevittnat våld. Detta omfattar även hedersrelaterat våld och förtryck.

I nedan finner du en sammanställning över det material som Socialstyrelsen och regionerna tagit fram om detta.

Socialstyrelsen

Att möta barn som kan vara utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck – Till dig som arbetar inom hälso- och sjukvården

Bedömning av hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i nära relationer – Stöd till socialtjänst och hälso- och sjukvård

Behandlingsmetoder för personer som utövar våld i nära relationer

Kvinnlig könsstympning – Ett stöd för hälso- och sjukvårdens arbete

Våld i nära relationer – handbok för socialtjänsten, hälso- och sjukvård och tandvården

Läs mer på: Hedersrelaterat våld och förtryck, Socialstyrelsen

Regioner

Region Blekinge:
Lokala riktlinjer: Våld i nära relationer och sexuella övergrepp

Region Dalarna:
Regional överenskommelse om samverkan: För kvinnofrid mot våld i nära relationer

Region Gotland:
Riktlinje: Våld i nära relationer

Region Gävleborg:
Regionsgemensamma rutinen: Våld i nära relationer

Region Halland:
Rutin: Våld i nära relationer inkl. hedersrelaterat våld och förtryck

Region Jämtland Härjedalen:
Handbok: Att ställa frågan om våld i nära relation och hantera svaret

Region Jönköpings län:
Webbsida: Våld i nära relationer – stöd till dig som möter patienter

Region Kalmar län:
Webbsida: Våld i nära relationer – Riktlinjer, rutiner och vårdens ansvar

Region Kronoberg:
Handlingsplan och rutiner: Våld i nära relationer

Region Norrbotten:
Vårdriktlinje – Våld i nära relationer

Region Skåne:
Regionalt vårdprogram: Våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck

Region Stockholm:
Fortbildning och kvalitetsstöd: Våld i nära relationer

Region Sörmland:
Vårdprogram: Våld i nära relationer

Region Uppsala:
Vårdprogram: Våld i nära relationer

Region Värmland:
Handbok, mm: Våld i nära relationer

Region Västerbotten:
Styrande dokument: Våld i nära relationer

Region Västernorrland:
Riktlinje: Våld i nära relationer

Region Västmanland:
Övergripande instruktion: Hot och våld i nära relationer

Region Örebro län:
Riktlinje: Våldsutsatthet

Region Östergötland:
Vårdprocessprogram: Våld i nära relationer
Vårdprocessprogram: Könsstympning

Västra Götalandsregionen:
Regional medicinsk riktlinje: Hedersrelaterat våld och förtryck

Viktiga lagar och föreskrifter

För att arbeta med hedersrelaterat våld och förtryck krävs kännedom om följande lagar och föreskrifter. Genom att följa dessa kan hälso- och sjukvårdpersonal bidra till ett tryggt bemötande och erbjuda stöd till dem som drabbats av hedersrelaterat våld och förtryck.

Hälso- och sjukvårdens ansvar

Folkbokföringslagen (1991:481)
Skyddar personuppgifter och identitetsskydd för särskilt utsatta.
Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 2017:30)
Säkerställer att vården ska ges med respekt för patientens integritet och behov.
Patientlagen (2014:821)
Främjar patientens rätt till delaktighet och självbestämmande.
Patientsäkerhetslagen (2010:659)
Betonar vårdgivarens ansvar att skydda patientens säkerhet.
Socialstyrelsens föreskrifter om våld i nära relationer (HSLF-FS 2022:39)
Vägledning för att upptäcka och hantera våld i nära relationer inklusive hedersrelaterat våld och förtyck.

Hedersrelaterat våld och förtryck specifika lagar

Hedersförtryck (BrB 4 kap. 4 e §)
Lag med förbud mot könsstympning av kvinnor (1982:316)
Tvångsäktenskap och Barnäktenskap (BrB 4 kap. 4 c §)
Vilseledande äktenskapstransporter (BrB 4 kap. 4 d §)
Lagen skyddar personer från att föras utomlands för äktenskap mot sin vilja.

Försvårande omständigheter pga. hedersmotiv (BrB 29 kap. 2 § 10)
Oskuldkontroller (BrB 4 kap. 5 c §)
Den som utför en kroppslig undersökning i syfte att kontrollera en persons sexuella levnad döms för kontroll av en persons sexuella levnad till böter eller fängelse i högst två år.

Anmälningsskyldigheten

Barnfridsbrott (BrB 4 kap. 3 § 5)
Ett barn far illa även när det bevittnat våld eller en brottslig handling inom familjen.
Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400 10 kap. 21 §)
Personal inom vården har skyldighet att rapportera brott utan att involvera föräldrar om det äventyrar barnets säkerhet.
Socialtjänstlagen (SoL 14 kap. 1 §)
Vid misstankar om att barn eller ungdomar under 18 år far illa är personal inom hälso- och sjukvården skyldiga att genast anmäla detta till socialtjänsten.
Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU 1990:52 45 §)
Att föra ut ett barn ur Sverige i strid med ett utreseförbud är också straffbart enligt (45 § LVU).

Diagnos- och vårdåtgärdskoder

Tydlig dokumentation av både diagnoser och åtgärder säkerställer inte bara bättre vård och uppföljning för individen, utan höjer även kvalitén på de övergripande uppföljningarna. Detta möjliggör en faktabaserad analys av problematiken i samhället och ger ett bättre underlag för framtida insatser.

Alla kliniskt relevanta diagnoser för vårdtillfället ska rapporteras med ICD-10 (International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems) och utförda vårdåtgärder ska rapporteras med KVÅ-koder (Klassifikation av vårdåtgärder). För hedersrelaterat våld och förtryck saknas specifika koder, med undantag för könsstympning, där vissa koder infördes 2019. Däremot finns flera koder för våld i nära relationer som kan vara relevanta för patienter utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck.

När koder inte räcker till rekommenderas dokumentation av sådana fall i patientjournaler med tydliga beskrivningar av situationen för att säkerställa korrekt vård och stöd. Vid misstanke om hedersrelaterat våld och förtryck är samverkan med socialtjänsten och andra myndigheter central. Det är även möjligt att låsa journalen för att skydda barnet från ytterligare risker och förhindra att vårdnadshavare får tillgång till dokumentationen.

Nedan följer en lista av några av de ICD10- och KVÅ-koderna som finns att tillgå.

Könsstympning:

ICD10:

Z91.7: Kvinnlig könsstympning i den egna sjukhistorien
O34.7A: Vård av blivande moder för abnormitet i vulva och perineum i
form av tidigare könsstympning

KVÅ:

TLF00: Defibulering öppningsoperation hos könsstympad kvinna
LFE10: Vulvaplastik
LFE96: Annan rekonstruktion av vulva eller perineum

Våld i nära relationer: