Socialtjänsten

Socialtjänstens lagstadgade ansvar är att verka för att effektivt stödja flickor och pojkar, unga kvinnor och män, som är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck. Detta förutsätter att alla, oavsett enhet eller funktion, har kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck, barnäktenskap, tvångsäktenskap och könsstympning. 

För att kunna hjälpa de utsatta måste man lära sig att se dem och deras situation. Kunskap och förståelse är förutsättningar för att kunna ställa rätt frågor, slussa vidare till rätt person eller verksamhet och/eller sätta in adekvata insatser.

En hantering på socialtjänsten som bygger på normala rutiner kan i vissa fall skada den enskilda flickan eller pojken ytterligare, om hen är utsatt för hedersrelaterat våld och förtryck. Hur och när kontakten med föräldrarna sker är en känslig fråga. Om utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck offentliggör sin historia genom ett besök hos socialtjänsten kan detta i sig självt innebära ytterligare sanktioner och hot från föräldrar och nära anhöriga. Många väljer därför andra vägar för att få hjälp eller avstår från att söka hjälp.

För att utveckla socialtjänstens arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck krävs systematisk uppföljning och kvalitetsarbete, ökad upptäckt av våldsutsatta och våldsutövare (i ett så tidigt skede som möjligt) samt förbättrad kunskap. Socialtjänsten måste besitta kunskap både om vad hedersrelaterat våld och förtryck är och vad det kräver av handläggare och chefer. Fortbildning är därför nödvändig på olika nivåer och kan till exempel innebära att man utvecklar specialkompetens när det gäller hot och riskbedömning, barnkonsekvensanalys samt kunskap och arbetssätt rörande stöd och skydd. Det är viktigt att ha kunskap om den kollektiva struktur som ligger till grund för våldet och förtrycket, en struktur som till exempel kan omöjliggöra närståendeplaceringar (eftersom det finns ett kollektivt tryck från familj och släkt att upprätthålla hedersnormerna).

Även en nära myndighetssamverkan på lokal nivå är en nödvändighet för ett välfungerande arbete mot hedersrelaterat förtryck och våld, såväl i enskilda ärenden som i förebyggande insatser. Ett utvecklat samarbete med exempelvis skolan underlättar socialtjänstens eget arbete med den här frågan och är många gånger en förutsättning för att kunna göra ett bra jobb. 

Se Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om Våld i nära relationer (SOSFS 2014:4)  som ska tillämpas i socialnämndens arbete med barn och vuxna som utsatts för våld eller andra övergrepp av närstående. 

Socialtjänstens ansvar

Socialtjänsten har enligt Socialtjänstlagen (2001:453), SoL, ett tydligt ansvar för att ge stöd och hjälp till de som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck (5 kap. 11 § SoL) . Socialtjänstlagen och Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) ger stora möjligheter att stödja, hjälpa och skydda de som är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck. För att detta ska fungera i praktiken är det viktigt att personal inom socialtjänsten har kunskap om denna typ av våld. Utgångspunkten för arbetet måste alltid vara att inte göra avkall på utsatta barns och vuxnas rättigheter.

I socialtjänstens hantering av ärenden som handlar om hedersrelaterat våld och förtryck behövs en helhetssyn och ett professionellt bemötande. Det är också nödvändigt med kunskap om vad som utmärker detta våld och förtryck, hur det kan ta sig uttryck och vilka konsekvenser det kan ha för de personer som utsätts för det, samt att det görs riskbedömningar anpassade för hedersrelaterat våld och förtryck. Hedersrelaterat våld och andra typer av våld är brott mot den svenska lagstiftningen och kränker den våldsutsatta personens rättigheter. För att kunna uppmärksamma dem som utsätts eller riskerar att utsättas samt för att kunna utreda och ge insatser åt dem som drabbas, behöver personal inom socialtjänsten ha kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck. Brist på kunskap kan leda till osäkerhet i bemötandet och handläggningen.

Till stöd för arbetet finns det på Socialstyrelsens webbplats föreskrifter och allmänna råd, handböcker, vägledningar och metodstöd både vad gäller barn, unga och vuxna våldsutsatta:

Våld i nära relationer

Barn och unga

Särskilt kan nämnas Socialstyrelsens utbildningsmaterial om hedersrelaterat våld och förtryck, Vänd dem inte ryggen.

Arbetet måste utgå från de enskilda individernas situation och behov

Många av de som utsätts och som socialtjänsten kommer i kontakt med har skyddsbehov, antingen omedelbart då socialtjänsten får kännedom om dem eller i ett senare skede. Det är därför mycket viktigt att göra skyddsbedömningar och riskbedömningar och att under hela processen från anmälan, under förhandsbedömning (när det gäller barn) till utredning samt vid val av insatser vara uppmärksam på eventuella risker och vilka behov de ger upphov till. 

Att ett barn eller en ungdom själv har kontaktat socialtjänsten eller att någon har anmält oro till socialtjänsten för barnet eller den unge, kan i sig öka riskerna. Det är därför viktigt att inte kontakta vårdnadshavare innan en skyddsbedömning har gjorts samt att träffa barnet eller den unge på en trygg och säker plats. Det är enligt Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2014:4)  om våld i nära relationer ett krav att socialtjänsten, i utredningar som rör bland annat vuxna och barn som utsätts för våld av en närstående och barn som utsätts för hedersrelaterat våld, ska göra en riskbedömning. Av föreskriften framgår även att socialnämnden vid riskbedömning bör använda standardiserade bedömningsmetoder (5 kap. 1 §). 

Enligt SOSFS 2014:4 ska socialnämnden vid behov erbjuda (bland andra) våldsutsatta vuxna och barn som utsatts för hedersrelaterat våld ”stöd och hjälp i form av lämpligt, tillfälligt boende som motsvarar den våldsutsattas behov av skydd med utgångspunkt i utredningen och riskbedömningen” (7 kap. 2 §). De insatser  som kan bli aktuella är t.ex. placering av barn och unga, skyddat boende för vuxna, ekonomiskt bistånd samt råd och stöd, exempelvis samtalsstöd. Läs mer om insatser nedan.

De som är utsatta kan dessutom behöva ha kontakt med och få hjälp från andra än socialtjänsten, både från andra myndigheter och från ideella organisationer. Det är därför viktigt att det finns en fungerande samverkan mellan berörda myndigheter, som till exempel skola, socialtjänst och polis. Många gånger kan till exempel ett utvecklat samarbete mellan socialtjänst och skola vara en förutsättning för att ett utsatt barn eller en utsatt ungdom ska kunna få den hjälp som hon eller han behöver. Det är också viktigt med samarbete med ideella organisationer. Läs mer om samverkan här samt i Hedersrelaterat våld och förtryck – Handbok för skola och socialtjänst om skyldigheten att se och hjälpa utsatta och i Skolverkets stödmaterial.

Socialtjänstlagen (2001:453), SoL

Några viktiga skyldigheter enligt Socialtjänstlagen är:

1 kap. 2 §
Vid åtgärder som rör barn ska barnets bästa särskilt beaktas.

3 kap. 3 §
Insatser inom socialtjänsten ska vara av god kvalitet.

3 kap. 5 §
Socialnämndens insatser för den enskilde ska utformas och genomföras tillsammans med honom eller henne och vid behov i samverkan med andra samhällsorgan och med organisationer och andra föreningar.

4 kap. 1 §
Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt.

5 kap. 1 §
Socialnämnden ska verka för att barn och unga växer upp under  trygga och goda förhållanden.

5 kap. 1a §
Socialnämnden ska i frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa samverka med samhällsorgan, organisationer och andra som berörs.

5 kap. 11 §
Till socialnämndens uppgifter hör att verka för att den som utsatts för brott och dennes närstående får stöd och hjälp.

Socialnämnden ska särskilt beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp av närstående kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation.

Socialnämnden ansvarar för att ett barn, som utsatts för brott, och dennes närstående får det stöd och den hjälp som de behöver.

Socialnämnden ska också särskilt beakta att ett barn som bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot närstående är offer för brott och ansvara för att barnet får det stöd och den hjälp som barnet behöver. Lag (2012:776).

11 kap. 1 §
Socialnämnden ska utan dröjsmål inleda utredning av vad som genom ansökan, anmälan eller på annat sätt har kommit till nämndens kännedom och som kan föranleda någon åtgärd av nämnden.

11 kap. 2 §
Vid en utredning av om socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd eller stöd får nämnden, för bedömningen av behovet av insatser, konsultera sakkunniga samt i övrigt ta de kontakter som behövs.

14 kap. 1 §
Följande myndigheter och yrkesverksamma är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa:

  1. myndigheter vars verksamhet berör barn och unga,
  2. andra myndigheter inom hälso- och sjukvården, annan rättspsykiatrisk undersökningsverksamhet, socialtjänsten, Kriminalvården, Polismyndigheten och Säkerhetspolisen,
  3. anställda hos sådana myndigheter som avses i 1 och 2, och
  4. de som är verksamma inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet och fullgör uppgifter som berör barn och unga eller inom annan sådan verksamhet inom hälso- och sjukvården eller på socialtjänstens område.

14 kap. 1a §
Socialnämnden bör erbjuda barnet, vårdnadshavaren och den som gjort anmälan enligt 1 § ett möte om det med hänsyn till barnets bästa är lämpligt. Lag (2012:776).

14 kap. 1b §
Socialnämnden får informera den som gjort anmälan enligt 1 § om att utredning har inletts, inte har inletts eller redan pågår. Sådan information ska på begäran lämnas till anmälaren om det med hänsyn till omständigheterna inte är olämpligt att göra detta. Lag (2012:776).

14 kap. 1c §
Var och en som får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa bör anmäla detta till socialnämnden. Lag (2012:776). 

Anmälan och ansökan till socialtjänsten

Vid anmälan finns en skyldighet att utan dröjsmål inleda utredning om det kan finnas anledning att vidta åtgärder enligt Socialtjänstlagen (SoL) eller Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Om socialtjänsten får kännedom om att ett barn kan ha utsatts för våld eller andra övergrepp av närstående ska en utredning utan dröjsmål inledas.

Anmälningar och ansökningar som gäller barn under 18 år

När socialnämnden fått en anmälan som rör barn eller unga ska nämnden genast göra en bedömning av om barnet eller den unge är i behov av omedelbart skydd. Bedömningen ska även dokumenteras (11 kap. 1a § SoL).

Läs vidare nedan om skyddsbedömning samt om utredning.

Se även Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 2014:6)  om handläggning av ärenden som gäller barn och unga och den kompletterande handboken Utreda barn och unga – Handbok för socialtjänstens arbete enligt socialtjänstlagen , Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2014:4) om våld i nära relationer  samt den kompletterande Våld – Handbok om socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens arbete med våld i nära relationer.

Ansökningar som gäller vuxna

När socialnämnden fått en ansökan eller anmälan om något som kan föranleda någon åtgärd ska utredning omedelbart inledas (11 kap. 1 § SoL). En ansökan kan vara muntlig och behöver inte vara noggrant preciserad. Om det inte är uppenbart att en person enbart frågar efter information utan har behov av någon form av stöd och hjälp ska förfrågan hanteras som en ansökan om stöd eller hjälp och en utredning ska inledas. Läs mer om utredning nedan.

Att utsättas för våld är både brottsligt och en kränkning av de mänskliga rättigheterna. Socialtjänsten har skyldighet att erbjuda stöd och hjälp till de som behöver det på grund av att de utsätts för våld. En huvudprincip i socialtjänstlagen är dock att inte inleda utredning mot en vuxen persons vilja. Men när det gäller barn och unga under 18 år är det under vissa omständigheter möjligt att med stöd av LVU, besluta om vård oavsett den unges samtycke. Även för personer som fyllt 18 år men inte 20 är det under vissa omständigheter möjligt att med stöd av 3 § LVU, besluta om vård. Detta kan då göras utan den unges samtycke. Ett undantag är också att det går att inleda utredning mot en vuxen persons vilja om personen befinner sig i en situation som kan leda till åtgärder enligt lagen (1988: 870) om vård av missbrukare i vissa fall, LVM. Läs vidare om LVU. När det gäller personer som är utsatta för våld och som är 20 år och äldre finns inte den möjligheten och det är därför viktigt att motivera dem till att utredas och att ta emot insatser för att få skydd, stöd och hjälp. I ett sådant motivationsarbete, som självklart också är viktigt när det gäller personer som inte fyllt 20 år, är det bland annat viktigt att prata om de eventuella risker som kan finnas om en person stannar kvar i sin familj trots att hon eller han är utsatt för våld och andra övergrepp eller kränkningar. Detta eftersom de utsatta själva ofta inte kan bedöma hur stora riskerna är. Det är också viktigt att stärka den utsatta och att avlasta henne eller honom från eventuella skuldkänslor.

Läs vidare i Socialstyrelsens handböcker Handläggning och dokumentation inom socialtjänsten  och Våld – Handbok om socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens arbete med våld i nära relationer och LVU – Handbok för socialtjänsten

Förhandsbedömning och skyddsbedömning

När socialnämnden fått in en anmälan som rör ett barn under 18 år ska nämnden genast göra en bedömning av om barnet är i behov av omedelbart skydd (11 kap. 1a § SoL). Bedömningen ska dokumenteras. Det är inte acceptabelt att under förhandsbedömningen pas­sivt avvakta händelseutvecklingen utan man bör aktivt inhämta de uppgifter som behövs. 

Enligt 6 kap 1 § SOSFS 2014:4 gäller att:

När socialnämnden får kännedom om att ett barn kan ha

  1. utsatts för våld eller andra övergrepp av en närstående, eller
  2. bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot en närstående

ska nämnden utan dröjsmål inleda en utredning om barnets behov av stöd och hjälp.

Nämnden ska vidare bedöma risken för att barnet kommer att utsättas för eller bevittna ytterligare våld. Skyddsbedömningen ska göras samma dag som anmälan kommer in eller senast dagen efter, om anmälan kommit in sent på dagen. Om det finns behov av omedelbart skydd bör socialtjänsten överväga att omedelbart omhänderta flickan eller pojken med stöd av LVU. I många fall kan det handla om barn och unga som väntat länge med att kontakta socialtjänsten eller berätta för någon annan, till exempel i skolan. Situationen kan då vara så riskfylld att barnet behöver skyddas under utredningen. Kontakten med socialtjänsten kan i sig också göra att riskerna för våld ökar. Läs mer om omedelbart omhändertagande.

Då utredning inte omgående inleds ska förhandsbedömningen utmynna i ett beslut om att inleda utredning alternativt inte inleda utredning (11 kap. 1 och 2 §§ SoL). Beslutet ska, om det inte finns synnerliga skäl, fattas inom 14 dagar efter det att anmälan har kommit in (11 kap. 1a andra stycket SoL). Ett sådant beslut
behöver dock inte fattas om det redan pågår en utredning om det barn eller den unge som anmälan avser.

Vårdnadshavarna ska alltid informeras om nämndens beslut och avsikter ifråga om utredningen. Det är dock viktigt att känna till att det i vissa situationer är möjligt att vänta något med att informera en vårdnadshavare om att en utredning har påbörjats. Det måste dock finnas särskilda skäl till varför en underrättelse inte görs direkt efter att en utredning inletts. Dessa skäl kan exempelvis vara när vårdnadshavaren eller någon annan familjemedlem är misstänkt för övergrepp mot barnet, och polisutredningen befinner sig i ett känsligt läge. I en sådan situation behöver polisens och socialtjänstens utredningar samordnas. Ett annat skäl kan vara att barnet själv har önskemål om att socialtjänsten avvaktar med att underrätta vårdnadshavarna. Barnet kan ha vänt sig till socialtjänsten och berättat om förhållanden i hemmet som föranleder en utredning, men motsätter sig att vårdnadshavarna kontaktas. Det kan bland annat handla om barn som rymmer eller kastas ut hemifrån eller situationer där någon utsatts för hedersrelaterat våld. I dessa lägen kan socialnämnden behöva tala med professionella i barnets nätverk, ha ytterligare samtal med barnet och i särskilt allvarliga fall planera för hur
skyddet av barnet ska utformas, innan vårdnadshavaren informeras om att en
utredning inletts. Läs vidare i Utreda barn och unga – Handbok för socialtjänstens arbete enligt socialtjänstlagen

Om förhandsbedömningen utmynnar i att inte inleda en utredning ska detta dokumenteras. Se Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS
2014:6)
 om dokumentation i verksamhet som bedrivs med stöd av SoL, LVU, LVM och LSS. Om socialtjänsten beslutar att inte inleda utredning så kan det vara viktigt att föräldrarna inte informeras om kontakten med socialtjänsten, eftersom en sådan kontakt i sig kan utgöra en risk för barnet. Sekretess gäller till skydd för ett barn i förhållande till vårdnadshavaren om det kan antas att barnet lider betydande men om uppgiften röjs för vårdnadshavaren (12 kap. 3 § första stycket, Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Se även SOSFS 2014:4 om våld i nära relationer samt handböckerna Våld – Handbok om socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens arbete med våld i nära relationer och Utreda barn och unga – Handbok för socialtjänstens arbete enligt socialtjänstlagen.

Det är viktigt att aktivt använda tiden för förhands­bedömning, bland annat för att noggrant kunna värdera det akuta skyddsbehovet och vidta åtgärder, till exempel ett omedelbart omhän­dertagande enligt 6 § LVU om detta är nödvändigt. Bemötandet av flickan eller pojken är avgörande för vad och hur mycket hon eller han berättar. Det är också viktigt att ha ett säkerhetstänkande, till exempel att
socialtjänsten träffar flickan eller pojken på en plats där hon eller han inte kan bli sedd av familjemedlemmar eller andra som deltar i kontroll av den unga. I mötet måste socialtjänsten förmedla att deras utgångspunkt är hennes eller hans utsatthet och behov av stöd. Ett sätt att förmedla det är att ta upp att socialtjänsten kommer att informera vårdnadshavarna först när hon eller han fått skydd och att hon eller han själv kommer att få information innan de informerar vårdnadshavarna. Det kan inledningsvis vara svårt att berätta och därför kan det vara lämpligt att börja med ja- och nej-frågor. Om anmälan gäller en specifik händelse, så bör det vara denna som är utgångspunkten för samtalet.

Att tänka på under en förhandsbedömning:

  • Har socialtjänsten tidigare kännedom om flickan eller pojken eller om familjen?
  • Det är viktigt av säkerhetsskäl att kontakten med socialtjänsten inte blir känd och att mötet därför inte sker på socialkontoret. En lämplig och neutral plats för mötet kan vara skolan. I så fall är det nödvändigt att det arrangeras på ett sådant sätt att det inte väcker uppmärksamhet. Om utomstående får känne­dom om besöket kan det leda till negativa konse­kvenser för flickan eller pojken.
  • Ta hänsyn till vilken tid som passar flickan eller pojken. Särskilt flickor kan ha stora krav på sig att vara hemma till en viss tid.
  • Ta reda på om flickan eller pojken vill att någon, exempelvis anmälaren, följer med till mötet med socialtjänsten som ett stöd. Om hon eller han vill det – verka i så fall för det.
  • Om mötet sker på skoltid är det viktigt att säkerställa att flickan eller pojken inte får registrerad frånvaro för den tid som mötet pågår.

Två bra frågor att ställa inledningsvis
Inledningsvis kan det vara bra att ställa två öppna frågor som ger möjlighet att få den utsattas situation beskriven:

  • Vad skulle du vilja göra som du inte får?
  • Vad måste du göra som du inte vill?

Men mer specifika frågor behöver också ställas för att ta reda på om flickan eller pojken är utsatt för hedersrelaterat våld eller förtryck och hur utsattheten ser ut. Var tydlig med att frågorna inte ställs för att ifrågasätta flickan eller pojken, utan för att få situationen klar för sig och kunna göra så bra bedömningar som möjligt av behovet av stöd och skydd samt av om en utredning ska inledas eller inte.

Ytterligare frågor som kan ställas är:

  • Vilka begränsningar är hon eller han utsatt för? Det kan bland annat handla om att inte få delta i fritidsaktiviteter, om att vara tvungen att alltid gå direkt hem efter skolan eller att ha andra begränsningar i fråga om tider, om val av kompisar, kläder eller utbildning.
  • Är hon eller han utsatt för fysiskt våld? Finns det i så fall synliga skador? Vem utsätter, på vilket sätt, hur ofta och när?
  • Är hon eller han utsatt för kränkningar och hot? Vem utsätter, på vilket sätt, hur ofta och när?
  • Talar hon eller han om att förlova sig eller gifta sig trots att hon eller han är ung och inte är klar med skolan? Är partnern någon som hon eller han rimligen inte kan känna särskilt väl?
  • Är syskon eller andra i familjen eller släkten bortgifta eller gifta mot sin vilja?
  • Finns det anledning till oro inför en förestående utlandsresa. Kan det finnas en risk för att en semesterresa i stället är en resa för att göra en överenskommelse om förlovning och äktenskap?
  • Måste hon eller han ljuga för familjen om pojkvän eller flickvän, sin sexuella läggning eller könsidentitet?
  • Uppvisar hon eller han psykosomatiska symtom (till exempel huvudvärk eller magont)?
  • Hur beskriver hon eller han sin eventuella ofrihet i förhållande till krav från föräldrar eller andra i omgivningen?
  • Vad är det hon eller han tror kommer att hända om hon eller han bryter mot dessa krav?
  • Får hon eller han delta i all undervisning, inklusive idrott och sex- och samlevnadsundervisning?
  • Får hon eller han vara med på skolresor och lägerskolor?
  • Måste hon eller han ljuga om vilka hon eller han umgås med, fritidsvanor och dylikt?

Om det är en flicka som är utsatt kan även följande
frågor ställas:

  • Är hon utsatt för någon form av bevakning, till exempel från en bror, i skolan och/eller på fritiden?
  • Är hon kraftigt begränsad när det gäller kläder, rörelsefrihet och fritid?
  • Har hon stort ansvar för hemmet?
  • Är hon könsstympad eller är hon orolig för att bli det?
  • Har hon någon syster som är könsstympad?

Om det är en pojke som är utsatt kan man också ställa frågan om han tvingas
bevaka och kontrollera systrar eller kvinnliga kusiner på något sätt, till
exempel i skolan.

Skyddsbedömning

En viktig del i förhandsbedömningen är att bedöma behovet av omedelbart skydd, vilket ska göras genast då en anmälan som rör ett barn kommer in (11 kap. 1a § SoL). Om flickan eller pojken är utsatt för hedersrelaterat våld eller förtryck kan detta påverka skyddsbehovet, eftersom både föräldrar och släktingar utanför den närmaste familjen kan utgöra ett hot mot henne eller honom. Skyddsbedömningen kan leda till att en utredning behöver inledas omgående och till ett omedelbart omhändertagande.

Lyssna på flickans eller pojkens egna tankar om situationen, lösningar och eventuella konsekvenser av dessa. Detta är viktigt men innebär inte att det är hon eller han som ska göra sin egen skyddsbedömning. Det är inte alltid så att hon eller han själv förstår allvaret i hotbilden eller konsekvenserna i samband med att hon eller han berättar om sin utsatthet för utomstående. Det är alltid socialtjänsten som har ansvar för att analysera och bedöma hotbilden, risker och skyddsbehov utifrån den information som finns, och avgöra vilka insatser som ska sättas in.

Tänk på:

Är den utsatta myndig är det viktigt att klargöra olika möjligheter till hjälp
och stöd från social­tjänst, skola och polis när det gäller till exempel skydd
och boende, och att motivera henne eller honom att ta emot hjälp

Läs mer om skyddsbedömning i Socialstyrelsens  Våld – Handbok om socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens arbete med våld i nära relationer samt Utreda barn och unga – Handbok för socialtjänstens arbete enligt socialtjänstlagen.

Riskbedömning

Om en utredning inleds ska det enligt SOSFS  2014:4 göras en bedömning av risken för ytterligare våld, men detta kan även behöva göras inom ramen för förhandsbedömningen. Om en polisanmälan har gjorts är det viktigt att det
finns ett samarbete mellan socialtjänst och polis när det gäller riskbedömningen.
Det är också viktigt att socialtjänst och polis är samordnade i vilka åtgärder de vidtar och när. Riskbedömningar kan behöva göras vid flera tillfällen, till exempel både när en utredning pågår och när insatser ges, eller när nya uppgifter framkommer kring den ungas situation.

Viktigt att tänka på!
Under den tid som förhandsbedömningen pågår bör flickan eller pojken ha telefonnummer till ansvariga handläggare på socialtjänsten, polis och socialjour, om situationen skulle bli akut.

Var noga med att bestämma tid relativt snart för nästa möte eller telefonsamtal så att hon eller han känner sig trygg och förstår att du arbetar aktivt med ärendet.

Omedelbart omhändertagande enligt 6 § LVU 

Efter en inkommen anmälan görs genast en skyddsbedömning, vilken kan visa att barnet behöver omedelbart skydd och att vården inte kan avvakta. Flickan eller pojken kan då omhändertas med stöd av 6 § LVU. I andra fall kan ett omedelbart omhändertagande behöva göras en tid efter att utredningen inletts, beroende på hur situationen har utvecklat sig. Ett omedelbart omhändertagande är ett beslut som fattas av socialnämndens ordförande.

Ytterligare ett beslut som är viktigt att överväga, är tillfälligt utreseförbud. Om det finns påtaglig risk att den unge förs utomlands eller lämnar Sverige i syfte att ingå äktenskap/äktenskapsliknande förbindelse eller könsstympas och rättens beslut inte kan avvaktas, kan socialnämndens ordförande fatta beslut om tillfälligt utreseförbud enligt 31 d § LVU. Socialnämnden kan även behöva fatta beslut om hemlighållande av vistelseort enligt 14 § LVU och umgängesbegränsning enligt 14 § LVU. Se även Socialstyrelsens Utreda barn och unga – Handbok för socialtjänstens arbete enligt socialtjänstlagenLVU – Handbok för socialtjänsten  samt meddelandeblad om bl.a. utreseförbud.

Kontakten mellan barnet och den eller de som barnet ska skyddas från, kan behöva begränsas ur ett skyddsperspektiv. Förutom beslut om umgängesbegränsning enligt 14 § LVU är det viktigt att tillsammans med den unge prata om telefon- och datoranvändning. Många digitala enheter har spårningsprogram som gör att den unge kan spåras via sin telefon och/eller dator. Med anledning av detta kan den unge behöva lämna ifrån sig mobiltelefon och dator.

Socialnämnden behöver även överväga om en polisanmälan ska göras.

Innan vårdnadshavarna kontaktas är det viktigt att planera hur och när det ska göras, så att det sker på ett sätt som är säkert för barnet.

Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU

Socialtjänstlagen bygger på frivillighet men med stöd av LVU, har socialtjänsten möjlighet att ge barn och unga det skydd eller den vård de behöver även då vårdnadshavaren och den unge inte samtycker till nödvändiga insatser.

För de som är under 18 år kan vård beredas med stöd av 2 eller 3 § LVU. Vård enligt 2 § LVU kan det fattas beslut om när det på grund av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande eller brister i omsorgen eller i andra förhållanden i hemmet, finns en påtaglig risk att den unges hälsa eller utvecklig skadas. Vård enligt 3 § LVU kan det fattas beslut om när den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk, kriminalitet eller något annat socialt nedbrytande beteende. I Socialstyrelsens handbok om LVU finns det information om hedersrelaterat våld och förtryck inklusive tvångsäktenskap och könsstympning som grund för vård enligt 2 § LVU. Ett barn eller en ungdom kan vårdas enligt 2 § LVU fram till dess att hon eller han fyller 18 år. Om ett barn eller en ungdom vårdas enligt 3 § LVU måste vården upphöra senast när hon eller han fyller 21 år. Även om huvudprincipen när det gäller myndiga personer är att inte inleda utredning utan samtycke så finns det möjlighet att under vissa
omständigheter ge vård utan samtycke till den som har fyllt 18 men inte 20 år, med stöd av 3 § LVU.

I tidigare rättspraxis har frågan behandlats om huruvida en situation där den unge vill stanna kvar i eller återvända hem till en miljö där den unge utsätts för hedersrelaterat våld kan anses utgöra ett sådant socialt nedbrytande beteende som avses i 3 § LVU. I en vägledande dom från Högsta förvaltningsdomstolen ansåg inte rätten att den unge genom att riskera att röja sin vistelseort uppvisat ett sådant socialt nedbrytande beteende som avses i 3 § LVU. Frågan har också behandlats i kammarrätten där avgöranden i vissa fall gått i linje med den vägledande domen ovan, medan rätten i andra avgöranden ansett att beteendet inte enbart utgör ett obetänksamt handlande, utan ett beteende som den unge behöver skydd för och att det därmed utgör ett socialt nedbrytande beteende.

I situationer då den unge personens hälsa eller utveckling utsätts för en påtaglig risk att skadas om vårdnadshavare/föräldrar underrättas om en utredning inleds, finns möjligheten att omedelbart omhänderta den unge med stöd av 6 § LVU. Detta gäller unga personer under 20 år.

Läs mer om LVU och hedersrelaterat våld och förtryck i Socialstyrelsens LVU – Handbok för socialtjänsten

Utredning

Socialnämnden ska utan dröjsmål inleda utredning av vad som genom ansökan, anmälan eller på annat sätt kommit till nämndens kännedom och som kan föranleda någon åtgärd av nämnden (11 kap. 1 § SoL). Vissa personer ansöker själva om hjälp och ansökningar ska alltid utredas.

Barn och unga under 18 år utreds inom ramen för en barnavårdsutredning (utredning enligt 11 kap. 1 § SoL). Inom ramen för en sådan utredning finns särskilda regler om
vårdnadshavarna eller barnet inte samtycker till socialtjänstens utredning. För barn och unga under 20 år kan det även bli aktuellt med vård enligt LVU. Läs om utredning av barn i handboken Våld samt handboken Utreda barn och unga – Handbok för socialtjänstens arbete enligt socialtjänstlagen.

Huvudprincipen när det gäller myndiga personer är att socialtjänsten inte får inleda utredning mot personens vilja. När det gäller personer som fyllt 18 men inte 20 år finns det dock möjligheter att under vissa omständigheter ge vård utan personens samtycke, med stöd av 3 § LVU. Utredning mot en vuxen persons vilja får också inledas om personen befinner sig i en situation som kan leda till åtgärder enligt LVM. Läs om utredning av vuxna personer i handboken Våld.

I Socialstyrelsen föreskrifter och allmänna råd SOSFS 2014:4 finns bland annat
rekommendationer för vad en utredning av en våldsutsatt person ska omfatta. Där finns också krav på att en riskbedömning ska ingå i en utredning. Eftersom personer som  utsätts för hedersrelaterat våld kan befinna sig i mycket hotfulla situationer där det inte går att finna något skydd inom den egna familjen eller släkten, är det viktigt att inte underskatta risken för att de kommer att utsättas för ytterligare våld. En hotbild kan snabbt förändras och en riskbedömning kan behöva göras vid flera tillfällen, både i en akut situation, under utredning och när insatser ges. Det kan vara nödvändigt att samverka med polisen när det gäller bland annat riskbedömning. I föreskrifterna och de allmänna råden rekommenderas att socialtjänsten tar del av polisens riskbedömning, och att de delger polisen sin, det vill säga socialtjänstens, riskbedömning.

Det kan också behöva göras en säkerhetsplanering.

Syftet med en utredning är att kartlägga den våldsutsatta personens livssituation som helhet och bedöma personens behov av stöd och hjälp på kort och lång sikt. Då är det viktigt att ta hänsyn till att enstaka händelser kan vara delar i ett mönster. I en helhetsbedömning av situationen behöver även sådana faktorer vägas in som har med annat att göra än våldsutsattheten, till exempel hur personens nätverk ser ut. Detta är viktigt för att se om det finns någon eller några personer som känner till situationen och som kan vara ett stöd. När det gäller personer som utsätts för hedersrelaterat våld kan det vara så att det helt saknas stöd i omgivningen. Det kan finnas personer som stödjer den våldsutsatta personen i sak, men som ändå har svårt att ge henne eller honom stöd eftersom de då tar egna risker.

En utredning ska utmynna i ett skriftligt beslut om bistånd till insatser eller i ett avslagsbeslut.

Utredning av barn

Om ett barn har utsatts för hedersrelaterat våld eller om ett barn har bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot en närstående ska en utredning utan dröjsmål inledas. Utgångspunkten ska vara barnets behov och rättigheter.

När en utredning till skydd eller stöd för en person under 18 år inleds ska den person som berörs av utredningen, till exempel vårdnadshavare, informeras (11 kap. 2 § tredje stycket SoL). Det kan finnas vissa situationer som medger att socialnämnden kan vänta något med att ge detta besked. Här kan du läsa mer om det. Det får dock inte bli fråga om någon längre tid som en vårdnadshavare hålls ovetande om en pågående utredning.  Barns behov i centrum (BBIC), är ett arbetssätt för socialtjänsten som utgår från barnets behov i relation till vårdnadshavarnas förmåga, faktorer i familjen och barnets miljö. I den grundbok och det metodstöd  som finns för BBIC synliggörs risken för barn och unga att utsättas för hedersrelaterat våld och förtryck inklusive tvångsäktenskap och könsstympning.

Hedersrelaterat våld och förtryck mot ett barn eller en ung person kan begås av både föräldrar och andra, till exempel av syskon och andra i släkten eller
omgivningen. Personer som inte är direkta förövare kan ändå tillåta, sanktionera
eller vara pådrivande i våldet eller förtrycket. I utredningar av ärenden som rör hedersrelaterat våld och förtryck är det viktigt att beakta våldets kollektiva karaktär. Det är också nödvändigt att särskilt beakta konsekvenserna av att prata med föräldrarna om det barnet eller den unge har berättat. Under utredningstiden kan det under vissa omständigheter bli aktuellt med ett omedelbart omhändertagande. Se Socialstyrelsens handbok Utreda barn och unga – Handbok för socialtjänstens arbete enligt socialtjänstlagen för mer generell information om utredning av barn och unga.

Under utredningen – ta reda på bland annat förekomsten av:

  • Tidigare våld mot den utsatta och/eller den utsattas syskon.
  • Tidigare anmälningar till socialtjänsten om familjen.
  • Om barnet eller familjen varit aktuell hos socialtjänsten i andra kommuner.
  • Våld mellan föräldrar.
  • Familjens bakgrund.
  • Starkt patriarkal familjestruktur.
  • Bortgifta syskon i familjen eller släkten.
  • Personer i flickans eller pojkens släkt och omgivning som tidigare är dömda för våldsbrott.
  • Redan inarbetade relationer med någon vuxen, till exempel på skolan, som är insatt i hennes eller hans situation och som kan var ett stöd för flickan eller pojken under utredningen.
  • Föräldrarnas uppfattning.

Utredningen kan kompletteras med att tillsammans med den utsatta göra en släktträd, livslinje, eller nätverkskarta.

Innehållet i en utredning av barn

Enligt Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS
2014:4) om våld i nära relationer
 är det ett krav att socialtjänsten när det
gäller utredningar av barn som utsatts för våld av en närstående, av en partner
eller för hedersrelaterat våld samt barn som bevittnat våld av eller mot en
närstående ska göra en bedömning av risken för att utsättas för ytterligare våld.

För övrigt bör, enligt SOSFS 2014:4, en utredning av våldsutsatta barn, barn som bevittnat våld och barn som har utsatts för hedersrelaterat våld eller för våld
av en partner omfatta följande:

  • barnets behov stöd och hjälp akut, inklusive vård eller boende i ett annat hem än det egna
  • våldet karaktär och omfattning
  • våldets påverkan på barnet och dess relation till föräldrarna
  • barnets egen uppfattning om våldet
  • vardera förälderns uppfattning om våldet konsekvenser för barnet
  • barnets behov av stöd och hjälp på både kort och lång sikt

Poängtera socialtjänstens ansvar

Det är viktigt att poängtera att det är socialtjänstens ansvar att se till att flickan eller pojken får det stöd och den hjälp som hon eller han behöver, till exempel efter en placering. Det är också viktigt att förmedla hopp till flickan eller pojken och att samtala ingående om hur den nya situationen kan gestalta sig. Läs mer i
vägledningen Våga göra skillnad

Om syskon

Det är viktigt att även uppmärksamma eventuella syskon till flickan eller pojken. Det kan till exempel finnas syskon i familjen som har bevittnat våld mot den aktuella flickan eller pojken – och som då också ska utredas. Det kan även finnas syskon som utövar våld och kontroll mot flickan eller pojken, och som samtidigt själva kan vara utsatta för exempelvis hot, våld eller begränsningar av föräldrarna. En och samma person kan vara både offer och förövare. Pojkar eller flickor under 18 år som utsätter syskon för våld och/eller kontroll kan också behöva utredas enligt 11 kap. 1 § SoL.

Viktigt att tänka på!

Att tänka på vid kontakterna med föräldrarna:

  • Hur och när ska föräldrarna kontaktas för att det inte ska bli riskabelt för flickan eller pojken?
  • Bedöm var det är lämpligt att samtalet sker.
  • Ha en plan för fortsatta samtal som föräldrarna erbjuds. 
  • Erbjuda stöd till föräldrar.

Utredning av myndiga personer

Socialnämnden ska utan dröjsmål inleda utredning av vad som kommit till nämndens kännedom och som kan föranleda någon åtgärd av nämnden (11 kap. 1 § SoL). En ansökan ska alltid utredas om det inte är uppenbart att personen enbart frågar efter information.

I alla ärenden som rör vuxna som är utsatta för våld av en närstående bör socialnämnden enligt Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS
2014:4) om våld i nära relationer
bland annat utreda den våldsutsattas behov av stöd och hjälp akut samt på kort och lång sikt. Enligt föreskrifterna och de allmänna råden ska utredningen omfatta en bedömning av risken för ytterligare våld. Att göra en riskbedömning är alltså ett krav på socialnämnden.

Exempel på vad som för övrigt kan vara aktuellt att utreda är: hur boendet ska ordnas på kort och lång sikt, om det behövs någon form av stödjande samtal, hur den ekonomiska situationen ser ut, om det behövs kontakt med hälso- och sjukvården och om den utsatta personen behöver skyddade personuppgifter? Behovet av stöd och hjälp kan finnas under lång tid och i varierande grad. Om utredningen gäller en ung kvinna eller man så är det hon eller han som avgör om och i så fall hur föräldrar eller andra närstående ska informeras.

Personer som har utsatts för hedersrelaterat våld och förtryck kan ha stora och långvariga behov av stöd, inte minst eftersom många blir isolerade när de lämnar eller flyr från sin familj. Behoven kan handla om stöd, hjälp och skydd, från flera olika myndigheter och andra aktörer, både akut och på längre sikt och det kan då finnas behov av att de olika myndigheterna samverkar med varandra. Vissa som har varit utsatta har varit mycket kontrollerade och inte fått lära sig att fatta självständiga beslut och kan ha svårt att ta ansvar och fatta egna beslut – stora som små. De kan därför behöva stöd och hjälp även i praktiska frågor, som till exempel att kontakta olika myndigheter eller organisationer och att hantera sin ekonomi.

Läs mer i Socialstyrelsens publikation Vänd dem inte ryggen och i vägledningen Våga göra skillnad.

Flera personer kan behöva utredas

När ett ärende gäller vuxna med barn är det viktigt att även se till barnets/barnens situation och behov. Barnet/barnen kan ha bevittnat våld mot en närstående eller själva vara utsatta för våld av en närstående. Om så är fallet ska socialnämnden utan dröjsmål inleda utredning. Läs mer om utredning av barn i Socialstyrelsens handbok Utreda barn och unga – Handbok för socialtjänstens arbete enligt socialtjänstlagen samt i Socialstyrelsens handbok Våld – Handbok om socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens arbete med våld i nära relationer.

Vuxna personer som inte vill utredas eller inte vill ha insatser

I vissa fall vill en person inte att det görs någon utredning och bedömning av hennes eller hans behov. I andra fall kan socialtjänsten efter en utredning ha kommit fram till att en person har behov av stöd och hjälp, men hon eller han säger nej till detta. I båda dessa fall är det viktigt att socialtjänsten ändå informerar om möjligheterna att få stöd och hjälp, inklusive att det finns rådgivning och andra öppna verksamheter som inte förutsätter en föregående utredning. Det är viktigt att dokumentera vad som erbjuds och hur personen det gäller har ställt sig till det.

Det är också bra att informera om den hjälp som finns att få från exempelvis hälso- och sjukvården och från ideella kvinnojourer, brottsofferjourer eller andra föreningar.

Det är mycket viktigt att socialtjänsten försöker motivera den utsatta personen att ta emot stöd eller hjälp och diskuterar eventuella risker för personen om hon eller han inte tar emot något stöd. Motiverande samtal är en metod för att motivera till
förändring. Sådana samtal kan vara mycket betydelsefulla, inte minst för att den utsatta ofta kan känna stark ambivalens inför att lämna eller stanna kvar i familjen. Läs mer om uppbrottsprocessen i Våga göra skillnad.

Det är därför också viktigt med en tät och kontinuerlig kontakt med socialtjänsten. En person som inte vill ha stöd eller hjälp kan ändå vackla i detta beslut och det kan behövas flera möten för att ta upp möjligheterna till stöd och skydd. Det är också bra att ge personen information om hur hon eller han kan kontakta socialtjänsten om hon eller han ångrar sig eller om något inträffar som förändrar situationen.

Den som har varit utsatt för hedersrelaterat våld kan ha svårt att lita eller tro på att det finns ett annat sätt att leva. Det är viktigt att förmedla att detta är möjligt. För det behövs en förtroendefull relation med den som är utsatt så att hon eller han till exempel kan känna att det är möjligt att berätta om sina drömmar och förhoppningar. Detta kan också bidra till att motivera henne eller honom att ta emot hjälp.

Dokumentation

Det är viktigt att dokumentera vilken information som getts, vilket stöd som erbjudits m.m. och hur personen har ställt sig till det. Regler om dokumentation finns i 11 kap. 5 och 6 §§ SoL. Se även Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2014:5) om dokumentation i verksamhet som bedrivs med stöd av SoL, LVU, LVM och LSS.

Innehållet i en utredning av vuxna och av barn i vissa situationer

Enligt Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2014:4) om våld i nära relationer är det ett krav att socialtjänsten när det gäller utredningar av vuxna personer som utsatts för våld av en närstående och av personer under 18 år som har utsatts för hedersrelaterat våld eller för våld av en partner ska göra en bedömning av risken för att utsättas för ytterligare våld.

För övrigt bör, enligt SOSFS 2014:4, en utredning av vuxna personer som är eller har varit utsatta för våld av en närstående och av personer under 18 år som har utsatts för hedersrelaterat våld eller för våld av en partner omfatta följande:

  • behovet av stöd och hjälp akut
  • våldets karaktär och omfattning
  • våldets konsekvenser för den våldsutsatta
  • hur den våldsutsatta hanterar sin situation
  • hur den våldsutsattas nätverk ser ut
  • om den våldsutsatta behöver stöd i sitt föräldraskap
  • behovet av stöd och hjälp på både kort och lång sikt

När det gäller barn som utsatts för hedersrelaterat våld eller för våld av en partner, se även avsnittet om innehållet i utredningar av barn.

Det som kommer fram i utredningen ska analyseras och ligga till grund för ett beslut med utgångspunkt i den enskilda individens behov. Om individen har behov av en insats men kommunens utbud av insatser inte uppfyller hennes eller hans behov kanen specifik individanpassad insats behöva skapa. Detta kan behöva göras i samverkan med andra myndigheter eller över kommun- eller länsgränser.

Polisanmälan när det gäller myndiga personer

När det gäller vuxna är det viktigt att socialtjänsten motiverar och ger stöd så att de själva gör en polisanmälan. Socialtjänsten har en möjlighet lämna vidare uppgifter till polisen när det gäller misstanke om vissa brott. Då krävs det att det föreskrivna straffet för brottet är minst ett års fängelse eller vid försök till brott minst två års fängelse. Exempel på brott det kan handla om är mord, dråp, våldtäkt, grov misshandel, människohandel eller olaga frihetsberövande. Läs mer i Våld – Handbok om socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens arbete med våld i nära relationer.

Riskbedömning

Personer som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck kan befinna sig i mycket hotfulla situationer där det inte går att finna något skydd inom den egna familjen eller släkten. Det är viktigt att inte underskatta risken att utsättas för ytterligare våld. En bedömning av denna risk kan behöva göras vid flera tillfällen, både i en akut situation och sedan på nytt – en eller flera gånger. En hotbild kan snabbt förändras.

Enligt Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2014:4) om våld i nära relationer ska socialtjänsten göra en riskbedömning inom ramen för utredningar av vuxna och barn som utsätts för våld av en närstående, barn som bevittnar våld av eller mot en närstående och barn som utsätts för våld av en partner eller för hedersrelaterat våld. Riskbedömningen som gäller vuxna samt barn som utsätts för våld av en partner eller för hedersrelaterat våld bör enligt SOSFS 2014:4 göras med en standardiserad bedömningsmetod.

Standardiserade bedömningsmetoder kan vara ett stöd och komplement till det övriga utredningsarbetet, men de kan aldrig utgöra socialtjänstens hela utredning. Tillsammans med övrigt beslutsunderlag som socialtjänsten samlar in i sin utredning kan de dock göra det möjligt att identifiera problem, kartlägga risker och välja relevanta insatser baserat på mer enhetliga utredningar.

När det gäller risk för att utsättas för hedersrelaterat våld finns instrumentet PATRIARK , en checklista som är framtagen för att användas inom exempelvis polis, socialtjänst och psykiatri. Bedömningen som görs enligt PATRIARK består av fem delar: en beskrivning av fallet och dess kontext, riskfaktorer, riskscenarier, riskhantering och slutsatser.

Två andra bedömningsmetoder när det gäller våld, som kan användas när det gäller vuxna och då det inte är fråga om hedersrelaterat våld, är FREDA –
farlighetsbedömning för att bedöma risk för våld av en partner, före detta
partner eller andra anhöriga
 och SARA för att bedöma risk för våld av partner eller före detta partner.

Alla fall av hedersrelaterat våld och förtryck polisanmäls inte och det är viktigt att det finns kompetens inom socialtjänsten att bedöma risken för utsatthet. Skyddade boenden kan också genomföra riskbedömningar tillsammans med enskilda skyddssökande. Sådana bedömningar ersätter dock inte socialtjänstens utredningsansvar. Om en polisanmälan har gjorts gör polisen vanligtvis en
riskanalys. Det är då viktigt att det finns ett samarbete mellan socialtjänst och polis. Nämnden bör enligt SOSFS 2014:4, med samtycke från den våldsutsatta, ta del av polisens analys av risken för fortsatt våld samt delge polisen sin riskbedömning, om det inte finns hinder enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Riskbedömningar i ärenden som rör barn och unga

För att bättre kunna värdera risker och möjligheter i olika alternativ är det till hjälp att göra en analys och bedömning av den utsattas kontaktnät. Analysen kan också bidra till att på ett realistiskt sätt bedöma konsekvenserna av olika alternativ. Flickans eller pojkens beskrivning och upplevelser är en del i riskbedömningen, men ansvaret för att göra bedömningen och analysen av de behov av stöd och skydd som den unge har kan inte läggas på henne eller honom. Det är socialtjänstens ansvar och ju yngre en person är desto större är socialtjänstens ansvar att inte enbart bedöma utan även agera. Också för barn och unga kan polisen göra en riskanalys, det är då viktigt att det finns ett samarbete mellan socialtjänst och polis.

Följande frågor kan komplettera en standardiserad riskbedömning:

Förutom nedanstående frågor kan man även ta hjälp av sådana frågor som kan ställas under förhandsbedömningen.

  • Vem eller vilka slår, hotar eller kontrollerar?
  • Hur ofta händer det och när?
  • Vem eller vilka är det som styr och bestämmer om sanktioner i släkten? Finns denna person i Sverige?
  • Vilka är de hotande personerna som utsätter flickan eller pojken? Är någon av dessa tidigare straffad?
  • Vilka släktingar har hon eller han i eller utanför Sverige?
  • Har något syskon eller någon annan nära släkting, till exempel en kusin, tidigare gifts bort mot sin vilja eller miss­handlats eller mördats på grund av att hon eller han har brutit mot hedersnormerna?
  • Finns det någon ung kvinna eller man i släkten som tidi­gare lyckats med att gå sin egen väg? Har hennes eller hans val i så fall accepterats av släkten? Var befinner hon eller han sig geografiskt – i Sverige eller i utlandet?
  • Finns det några sociala kontakter och vuxna stödpersoner utanför familjen, till exempel inom skolan eller på en ungdomsmottagning?
  • Vilka kamrater kan flickan eller pojken lita på?
  • Har hon eller han en flickvän eller pojkvän? Är hon eller han i så fall ett stöd eller en belastning?

Säkerhetsplanering

Handläggningen av ärenden som rör personer som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck måste präglas av ett säkerhetstänkande. Något som är grundläggande är att inte träffa den utsatta tillsammans med hennes eller hans familjemedlemmar eller släktingar eftersom de kan utgöra en risk för henne eller honom. Det är bra att göra en säkerhetsplanering tillsammans med den utsatta personen, till exempel för hur mötena ska gå till och för en eventuell akut situation.

Då kan man bland annat diskutera:

  • att träffas någon annanstans än på socialkontoret
  • hur socialsekreteraren och personen som är utsatt ska hålla kontakten på ett säkert sätt
  • om den utsatta personen snabbt kan ta sig ur bostaden om hon eller han skulle behöva det
  • om den utsatta personen alltid har exempelvis id-handlingar, pass, kontanter, eventuella kreditkort, nycklar och mobiltelefon tillgängligt
  • om hon eller han, om möjligt, även har kontanter och nycklar med mera hos någon annan för akuta behov
  • hur personen ska använda sig av sociala medier, exempelvis Facebook.

Mer information om säkerhetsplanering finns i Socialstyrelsens handbok Våld. Se även Länsstyrelsen Östergötlands Man vill ju finnas! – En handbok för barn och unga som lever med skyddade personuppgifter.

Handlingar som rör en våldsutsatt person bör hållas samman i en personakt och bör endast gälla personen själv, detta framgår av Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd SOSFS 2014:5. Med en separat personakt har enbart handläggaren på socialtjänsten tillgång till de uppgifter som personen lämnar om sig själv. Detta är viktigt att tänka på bland annat vid handläggning av ekonomiskt bistånd, då det ibland läggs upp en gemensam akt för hushållet. Sekretess gäller till skydd för ett barn i förhållande till vårdnadshavaren om det kan antas att barnet lider betydande men om uppgiften röjs för vårdnadshavaren, enligt 12 kap. 3 § första stycket, Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL. Se även Socialstyrelsens handböcker Våld samt Utreda barn och unga – Handbok för socialtjänstens arbete enligt socialtjänstlagen.

Många personer som är utsatta för hedersrelaterat våld har behov av skyddade personuppgifter och kan behöva hjälp med att ansöka om det. Mer information om skyddade personuppgifter och hur en ansökan görs finns på Skatteverkets webbplats.

Insatser

Insatser till en enskild individ ska utgå från vad som kommit fram under utredningen, inklusive riskbedömningen, och utgångspunkten ska alltid vara den enskilda individens behov. För att tillgodose de individuella behoven kan det vara nödvändigt att skapa specifika insatser.

Socialtjänstens val av insatser avgörs bland annat av vilken karaktär och omfattning det hedersrelaterade våldet och förtrycket har.

Socialtjänsten behöver göra en helhetsbedömning av den enskilda individens situation för att även kunna tillgodose eventuella behov som har att göra med andra faktorer än våldsutsattheten.

Enligt 7 kap. 1 § SOSFS 2014:4 ska socialnämnden erbjuda insatser akut och på kort och lång sikt med utgångspunkt i behovet av skydd, stöd och hjälp. Utredningen, inklusive riskbedömningen, ska ligga till grund för bedömningen av vilka insatser som ska erbjudas. Bedömningen av vilka insatser som svarar bäst mot behoven görs i samråd med den våldsutsatta personen (3 kap. 5 § SoL).

Den som varit utsatt för våld kan ha behov av skyddat boende och när det gäller barn och unga av placering. Det kan också finnas behov av ekonomiskt bistånd samt råd och stöd. Även de utsattas familjer kan behöva insatser, till exempel krissamtal då ett barn eller en ungdom blivit placerad.

Det kan finnas behov av insatser eller åtgärder som inte hör till socialtjänstens område, men som socialtjänsten kan informera om och även samverka med andra myndigheter kring, som exempelvis åtgärder från hälso- och sjukvården (läs mer i Våga göra skillnad), skyddade personuppgifter och kontaktförbud. Ett komplement till socialtjänstens och andra myndigheters insatser kan vara stöd och hjälp från ideella organisationer.

De som varit utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck kan ha stort behov av stöd på lång sikt, utöver att de behöver insatser akut och på kortare sikt.

Det är viktigt med en ”hållandestruktur” kring den utsatta personer, med insatser  för att klara av ett nytt och friare liv. Insatserna behöver anpassas till den unges behov i olika faser och detta förutsätter att det görs adekvata och återkommande bedömningar av behoven. Läs vidare i vägledningen Våga göra skillnad om stöd på lång sikt till placerade barn och unga samt om hållandestruktur.

Om en våldsutsatt person bryter med sin familj är det viktigt att arbeta med att avlasta henne eller honom från de skuldkänslor som en sådan brytning ofta medför.

Placering av barn och unga samt skyddat boende för myndiga personer

För att möta individuella behov måste det finnas ett väl fungerande system av
skyddade boenden, familjehem och hem för vård eller boende. Det finns ofta behov av att placera barn och unga eller att erbjuda vuxna personer plats på skyddade boenden i andra kommuner än hemkommunen och i många fall även i andra län. Detta för att minska risken för att de ska utsättas för ytterligare våld.

Enligt SOSFS 2014:4 ska socialnämnden erbjuda den som behöver, lämpligt tillfälligt boende som motsvarar den utsatta personens behov av skydd.

Ofta är ensamhet och längtan efter familjen den svaga länken för den som har placerats. Brytningen med familjen kan bli mycket svår, Socialstyrelsen uppger i kunskapsstödet Barn i familjehem – umgänge med föräldrar och andra närstående att många unga som brutit kontakten med sin familj känner skam, till exempel för att de skulle ha satt sina egna intressen före kollektivets eller ha dragit skam och vanära över sin familj. Skammen kan även handla om att den unge upplever sig ha försatt andra familjemedlemmar i fara, t.ex. kvarvarande syskon. En uppbrottsprocess innehåller ofta ambivalens hos personen som är utsatt för våld över att lämna den/de som utövar våldet.  Familjen kan med olika metoder försöka få den som utsatts för våld att komma tillbaka till dem. Detta kan till exem­pel ske genom att de ger falsk information om att någon nära släkting är sjuk eller genom att beskriva hur förtvivlade till exempel syskonen är över att inte kunna träffa sin syster eller bror. Press, hot och våld från närstående kan leda till att den unge återvänder hem utan att det är tydligt att situationen har förbättrats och riskerna har minskat för den unge.

Vidare uppger Socialstyrelsen i kunskapsstödet Barn i familjehem – umgänge med föräldrar och andra närstående att den unge efter uppbrottet från sin familj snabbt behöver få hjälp att träffa nya, trygga och känslomässigt tillgängliga personer som den unge kan skapa band till. Annars riskerar den akuta bristen på trygghet och tillhörighet att leda till att den unge återvänder hem. Barn och unga som omhändertagits på grund av hedersrelaterat våld kan uppleva att socialtjänsten utövar påtryckningar för att få dem att vilja prata med eller träffa sina föräldrar trots att de absolut inte vill. I dessa situationer behöver man ta hänsyn till barnets eller den unges uppfattning och vilja. Socialtjänsten kan även behöva avråda från kontakt om man bedömer att kontakten skulle påverka den unga negativt.

Ekonomiskt bistånd

När det gäller att beräkna kostnader enligt riksnormen för försörjningsstöd kan
socialnämnden enligt 4 kap. 3 § SoL beräkna kostnaderna till en högre nivå om det finns särskilda skäl.

Socialnämnden bör beräkna kostnaderna till en högre nivå om personen har tillfälligt höga kostnader som beror på att han eller hon är eller har varit utsatt för våld eller andra övergrepp av en närstående eller för något annat brott. Det kan till exempel röra sig om kostnader för livsmedel, telefon, kläder och skor.

Socialnämnden bör enligt Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 2013:1) om ekonomiskt bistånd göra undantag från principen att bygga bedömningen på gemensamma tillgångar för makar när den ena parten är eller har varit utsatt för våld eller andra övergrepp av den andra parten. Se även Socialstyrelsens handbok Våld.

Råd och stöd

Det finns olika former av råd och stöd som kan erbjudas utifrån den enskildes behov.

Samtalsstöd är en insats som kan ges som bistånd. Samtalen kan vara av olika karaktär och omfattning, beroende på den våldsutsattas behov av stöd och hjälp. För många är det viktigt med omfattande stöd och med tät och kontinuerlig kontakt.

Socialnämnden kan också utse en kontaktperson med uppgift att hjälpa den enskilde i personliga angelägenheter (3 kap. 6b § SoL). En kontaktpersons uppgift är att fungera som ett personligt stöd och att hjälpa till på olika sätt, till exempel genom att förmedla kontakt med hälso- och sjukvården (mer om åtgärder från hälso- och sjukvården) eller andra myndigheter samt att stödja personen i de kontakterna. För barn under 15 år får en kontaktperson endast utses om vårdnadshavarna begär eller samtycker till det. Ett alternativ till kontaktperson via socialtjänsten kan vara samtal och stöd från en ungdomsmottagning, vilket barn från 13 år har möjlighet att få. För barn som är 15 år och äldre får en kontaktperson utses endast om barnet själv begär det eller samtycker till det.

Råd och stöd som är allmänt inriktade och generellt utformade kan också erbjudas av socialtjänsten utan utredning och biståndsbedömning. Det kan till exempel handla om information om hur man gör en polisanmälan, hur man ansöker om kontaktförbud och vad frivilligorganisationer kan erbjuda för stöd och hjälp.

Mer information finns i handboken Våld.

Stöd till familjer

Om en person lämnar sin familj och blir placerad på grund av att hon eller han är utsatt för hedersrelaterat våld och förtryck så kan familjen få stöd av socialtjänsten, till exempel krissamtal med fokus på familjens egen situation.

Socialtjänsten har ansvar för att ge stöd och hjälp till föräldrar i syfte att förändra de förhållanden som lett till placeringen av barnet. Insatser till föräldrar och andra barn beviljas enligt 4 kap. 1 § SoL. Eventuella biståndsinsatser ska kontinuerligt följas upp. Om det finns syskon kvar i familjen är det viktigt att socialtjänsten tar reda på hur deras situation ser ut.

När det gäller frågan om ett eventuellt förändringsarbete med dessa familjer så måste utgångspunkten alltid vara den utsattas situation, behov, rättigheter och önskemål. Innan socialtjänsten påbörjar ett sådant arbete med en familj är det viktigt att bedöma om det finns förutsättningar för förändring. Ett förändringsarbete kan syfta till att förändra attityder till exempel i fråga om självbestämmande för barn och unga samt jämställdhet mellan kvinnor och män.

SBU lyfter i rapporten Insatser mot hedersrelaterat våld och förtryck upp att många av de insatser som används när unga utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck är individinriktade, men att det även förekommit familjebaserat arbete. Många individuella interventioner kan leda till att individen måste bryta helt med sin familj medan familjeinterventioner kan innebära ökad risk för individen. SBU konstaterar att det är okänt vilket av dessa arbetssätt som är gynnsammast för de utsatta då det saknas forskning på både individ- och familjebaserade insatser.

I Socialstyrelsens rapport Behandlingsmetoder för personer som utövar våld i nära relationer konstaterar Socialstyrelsen att det är osäkert om utövning av hedersrelaterat våld och förtryck kan angripas enbart med individuell behandling eftersom hedersrelaterat våld och förtyck per definition är ett kollektivt fenomen. Socialstyrelsen lyfter också fram att det finns stora risker med familjearbete, att de insatser som gjorts inte har följts upp strukturerat och att det är av yttersta vikt att familjearbete inte har familjeåterförening som mål, utan de utsattas säkerhet och välmående.

I Socialstyrelsens kunskapsstöd Barn i familjehem – umgänge med föräldrar och andra närstående framhåller Socialstyrelsen att föräldrar i familjer, där den unge har omhändertagits på grund av hedersrelaterat våld eller själv har lämnat hemmet, inte alltid är motiverade att förändra sin inställning till de hedersrelaterade normer som de lever efter på det sätt som skulle krävas för att respektera den unges frihet och rättigheter. Det kan vara förödande för den unges psykiska återhämtning ifall professionella tidigt i processen uttalar en vilja att arbeta för någon form av kontakt mellan den unge och föräldrarna.

När den unge ges en signal om att samhället vill arbeta för ett närmande till föräldrarna, oavsett vad de har utsatt den unge för, kan det leda till att den unge fortsättningsvis inte litar på att den kommer att bli skyddad. Om den unge blir osäker på huruvida samhället kan ge skydd finns risk för att denne inte orkar hålla ut i sin strävan efter att bryta upp från våld och förtryck – och i stället ger upp och återvänder hem. I situationer där den unge själv vill ha kontakt med sina föräldrar är det viktigt att bedöma om det går att genomföra utan att det förvärrar den unges mående, och i så fall bistå vid mötet med föräldrarna för att ge skydd.

Läs mer om stöd till familjen och insatser till våldsutövare i SBU:s rapport,   Socialstyrelsens rapport  samt Socialstyrelsens kunskapsstöd Barn i familjehem – umgänge med föräldrar och andra närstående.

Skyddade personuppgifter och namnbyte

En person som är utsatt för hedersrelaterat våld kan behöva någon typ av skyddade personuppgifter. Det finns tre nivåer av det: sekretessmarkering, skyddad folkbokföring (tidigare kvarskrivning) och fingerade personuppgifter. Alla tre nivåerna kan kombineras med till exempel namnbyte.

Tre nivåer av skyddade personuppgifter

Beskrivningen av de tre olika nivåerna av skyddade personuppgifter är i stora delar hämtad från Socialstyrelsens handbok Våld och uppgifter från Skatteverket.

Markering för särskild sekretessprövning

Sekretessmarkering är en varningssignal som sätts in på en eller flera uppgifter i folkbokföringsdatabasen. Den signalerar att det ska göras en noggrann prövning innan uppgiften lämnas ut. Det är vanligt att det är namn, personnummer eller adress som man vill skydda med en sekretessmarkering, och i dagligt tal kallas detta ibland även ”skyddad adress” eller ”skyddad identitet”. Den som har behov av sekretessmarkering ansöker om detta hos Skatteverket. Det saknas formella krav kring hur en ansökan ska utformas samt kring Skatteverkets beslut, men en ansökan bör åtföljas av någon form av intyg eller liknande, exempelvis från polis eller socialtjänst, som styrker att det finns en hotbild mot personen. För att en sekretessmarkering ska vara verkningsfull behöver personen byta geografiskt område och därför behöver en flyttanmälan medfölja en ansökan. Mer information om hur en ansökan går till finns på Skatteverkets webbplats.

Sekretessmarkering gäller oftast i ett år och kan förlängas. När Skatteverket lämnar ut uppgifter ur folkbokföringsdatabasen till andra myndigheter följer uppgiften om
sekretessmarkeringen med. Skatteverket kan vidarebefordra post till personer med sekretessmarkering. 

Skyddad folkbokföring

Sedan 1 januari 2019 ersätter skyddad folkbokföring det tidigare begreppet kvarskrivning. Lagändringen innebär bland annat att ansökan om skyddad folkbokföring för barn som behöver skyddas från en eller båda vårdnadshavarna, kan göras av socialnämnden. En ansökan om skyddad folkbokföring görs hos Skatteverket. Mer information om skyddad folkbokföring och hur en ansökan går till finns på Skatteverkets webbplats.

Skyddad folkbokföring ger ett starkare skydd än sekretessmarkering och innebär att en persons bostadsort och adress hålls hemlig. En person med skyddad folkbokföring är även efter flytt skriven i den gamla kommunen eller i en annan kommun som personen ifråga inte har någon anknytning till. All post skickas till Skatteverket som eftersänder den till den skyddade personen. Det är Skatteverket som beslutar om skyddad folkbokföring enligt 16 § folkbokföringslagen (1991:481). Kravet för att få skyddad folkbokföring är att personen ”av särskilda skäl kan antas bli utsatt för brott, förföljelser eller allvarliga trakasserier på annat sätt”. Det kan t.ex. bli aktuellt för personer som har utsatts för eller riskerar att utsättas för våld eller hot om våld från nära familj eller övrig släkt. När någon beviljats skyddad folkbokföring registreras en särskild sekretessmarkering i folkbokföringsdatabasen, en s.k. markering för skyddad folkbokföring. Skyddad folkbokföring ska som regel beviljas för obestämd tid.

För en person med skyddad folkbokföring kan det innebära problem att få hjälp och service från samhället som är knuten till var man är folkbokförd. Den fördröjning som uppstår genom eftersändningen av posten ger ofta upphov till praktiska problem och kostnader.

Fingerade personuppgifter

Fingerade personuppgifter innebär att en person får byta identitet genom att använda andra personuppgifter än de verkliga. Denna möjlighet finns vid särskilt allvarliga hot och medges enligt 1 § lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter. Polismyndigheten fattar beslut om medgivande för en person att använda fingerade personuppgifter. Ett medgivande får inte lämnas om tillräckligt skydd kan beredas genom skyddad folkbokföring enligt 16 § folkbokföringslagen.

Om Polismyndigheten avslår ansökan om fingerade personuppgifter kan beslutet överklagas till Stockholms tingsrätt. Medgivande till att använda fingerade personuppgifter får begränsas till viss tid. Kopplingen mellan den gamla och nya identiteten finns endast hos Polismyndigheten.

Personer som får fingerade personuppgifter måste helt bryta med sitt tidigare liv, inklusive med släkt och vänner. Medgivande att använda fingerade personuppgifter kan beviljas en familjemedlem, om personerna varaktigt bor tillsammans. Till stor del är det polisen som ansvarar för att tillgodose dessa personers stora behov av stöd och hjälp. Om de har behov av bistånd från socialtjänsten, kan det vara polisen som först kontaktar socialtjänsten för deras räkning.

Namnbyte

För byte av för- eller efternamn tar man kontakt med Skatteverket. Namnbyte ger inte ett lika omfattande skydd som sekretessmarkering, skyddad folkbokföring eller fingerade personuppgifter (se ovan). För mer information se Skatteverkets webbplats.

Hantering av skyddade personuppgifter

Enligt Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd SOSFS 2014:4  ska socialnämnden fastställa rutiner för hur skyddade personuppgifter ska hanteras. Det är viktigt att det finns ett säkerhetstänkande i exempelvis hanteringen av handlingar så att inte sekretessbelagda uppgifter kommer ut. Det kan bland annat handla om checklistor för säkerhetsåtgärder, särskilda tekniska lösningar i dokumentationssystemen och att alltid motringa i kontakter med andra myndigheter och personer som rör någon med skyddade personuppgifter. Det är också bra att begränsa antalet personer inom socialtjänsten som känner till de uppgifter som är skyddade.

Verksamheter som ger insatser behöver också ha kunskap om hur de ska hantera skyddade personuppgifter. Den som beslutar om en insats ska informera utföraren om en person har skyddade personuppgifter och om vem eller vilka som utföraren ska ha kontakt med hos socialnämnden. 

Samverkan om skyddade personuppgifter

I kommuner där man ofta har kontakt med personer med skyddade personuppgifter kan det vara bra att ta fram handlingsplaner för hanteringen av skyddade personuppgifter och att ha ett strukturerat samarbete med andra myndigheter och organisationer, som exempelvis polisen, Skatteverket, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, hälso- och sjukvården, kvinnojourer samt när det gäller barn och unga med förskola och skola. Inom en kommun kan det också behövas samarbete med bland andra kommunala hyresvärdar samt kultur- och fritidsförvaltningar.

Se Socialstyrelsens handbok Våld, Socialstyrelsens meddelandeblad om skyddade personuppgifterSkatteverkets webbplats och Skolverkets skrift Unga med skyddade personuppgifter.

Att leva med skyddade personuppgifter

Den som lever med skyddade personuppgifter befinner sig i en särskilt utsatt situation och det är viktigt att socialtjänsten tar hänsyn till detta vid handläggning och i bedömningen av personens behov.

Att leva med skyddade personuppgifter har praktiska, sociala, ekonomiska och psykologiska konsekvenser. En del personer behöver lägga mycket energi och tid till att vidta åtgärder för att inte identiteten ska bli avslöjad. Följderna av det kan bland annat bli rädsla, isolering, ohälsa och dålig ekonomi samtidigt som känslan av utsatthet kan fortsätta att vara stark.

Att leva med skyddade personuppgifter innebär ofta ökade kostnader till exempel för att vissa säkerhetsåtgärder kan vara nödvändiga, som titthål i dörr, byte av lås eller extra mobiltelefoner. Levnadsomkostnader som boende, livsmedel och kläder kan också bli större. Att det tar lång tid innan man får sin post kan medföra extra kostnader. Det går inte att köpa något på avbetalning eftersom man då måste lämna ut namn, adress och personnummer.

Allt som kan knytas till ett personnummer hos någon i hushållet kan innebära en risk, vilket innebär att personer kan vara tvungna att välja bort sådant som bibliotekskort, terminskort för skolresor, högkostnadsskydd etc. Det kan också innebära en risk att lämna sina personuppgifter till exempelvis en arbetsgivare, vilket betyder att skyddade personuppgifter till och med kan medföra svårigheter att försörja sig.

Barn som lever med skyddade personuppgifter kan bli starkt begränsade i aktiviteter och i handlingsfrihet. Det kan exempelvis handla om att barn tvingas att avstå från att vara med i idrottsföreningar, prenumerera på tidningar eller låna böcker och film på bibliotek. Även relationer till klasskamrater och andra barn kan påverkas. Likväl som för vuxna kan barnens liv präglas av rädsla, såväl för egen del som för mammans eller syskonens del.

Läs mer i Länsstyrelsen Östergötlands Man vill ju finnas! – En handbok för barn och unga som lever med skyddade personuppgifter

Beskrivningen ovan är till stor del hämtad från Socialstyrelsens handbok Våld.

Kontaktförbud

Enligt lagen (1988:688) om kontaktförbud (tidigare besöksförbud) kan en person få kontaktförbud om det finns risk att hon eller han kommer att begå brott mot, förfölja eller på annat sätt allvarligt trakassera någon annan.

Den som fått ett kontaktförbud får inte besöka, kontakta eller följa efter den som skyddas av förbudet. I vissa fall gäller det också att personen inte får uppehålla sig i den gemensamma bostaden. Det är åklagaren som beslutar om kontaktförbud. Se vidare Domstolsverkets eller Brottsoffermyndighetens webbplatser samt Socialstyrelsens handbok Våld.

Placering av barn och unga

Utgångspunkten för både placeringar och andra åtgärder som rör barn är, enligt 1 kap. 2 § SoL, att barnets bästa särskilt ska beaktas och att det vid åtgärder som rör vård- eller behandlingsinsatser för barn ska vara vad som är bäst för barnet som är avgörande.

Många barn och ungdomar under 18 år som är utsatta eller riskerar att utsättas för hedersrelaterat våld eller förtryck behöver placeras utanför hemmet för att skyddas. Om vårdnadshavarna accepterar en placering i familjehem eller på ett skyddat boende kan placeringen ske med stöd av SoL. Det är dock viktigt att bedöma om samtycket till placering kommer att hålla, till exempel för att undvika att vårdnadshavarna avbryter nödvändig vård av flickan eller pojken.

Om vårdnadshavarna inte samtycker till nödvändig vård kan barnet eller den unge placeras enligt 2 § LVU.

Socialtjänsten kan i vissa fall enligt bestämmelser i 14 § LVU hålla barnets vistelseort hemlig för vårdnadshavarna, om det bedöms vara nödvändigt. Se vidare Utreda barn och unga – Handbok för socialtjänstens arbete enligt socialtjänstlagen och vägledningen Våga göra skillnad. Under vissa förhållanden finns det även möjlighet att placera personer som fyllt 18 men inte 20 år för vård utanför hemmet även utan deras samtycke, med stöd av 3 § LVU.

Barn och unga som har utsatts för hedersrelaterat våld och förtryck kan behöva skydd, stöd och rehabilitering. Placerade barn och unga kan behöva både akuta och långsiktiga insatser av emotionell, praktisk eller social karaktär. De kan även behöva rehabiliterande insatser, med det avses insatser som hjälper barnet eller den unge att skapa ett självständigt liv och delta aktivt i samhället.

Flera olika aktörer kan behöva bidra till stödet, skyddet och rehabiliteringen för placerade unga, och det är därför viktigt att insatserna samordnas. Det kan vara en fördel för barnet eller den unga att han eller hon inte behöver berätta om sin utsatthet fler gånger än absolut nödvändigt och helst för så få personer som möjligt. Mer information finns i vägledningen Våga göra skillnad och i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2012:11) om Socialnämndens ansvar för barn och unga i familjehem, jourhem eller hem för vård eller boende samt i handboken Barn och unga i familjehem och HVB – Handbok om socialnämndens ansvar och uppgifter.

Det är troligt att hon eller han kommer att fundera på och kanske vilja återvända när ensamheten blir svår. Om det uppstår problem är det viktigt att prata och sträva efter att gemensamt hitta en lösning. Det kan förhindra att flickan eller pojken återvänder till familjen på eget initiativ. Det är dock viktigt att betona socialtjänstens ansvar att tillgodose barnets behov av vård och skydd.

Skyddat och annat tillfälligt boende för myndiga personer

Ett tillfälligt boende för en våldsutsatt person ska enligt Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd SOSFS 2014:14 motsvara den enskilda individens behov av skydd, med utgångspunkt i utredningen och riskbedömningen.

Om den våldsutsatta behöver stöd och hjälp i det skyddade boendet bör boendet ha tillräcklig bemanning och tillräckliga skyddsanordningar. Den våldsutsatta kan även behöva andra insatser än boendet.

Det är den enskilda personens behov av skydd och stöd som ska styra var hon eller han blir placerad, och inte till exempel kostnaden för en placering. Det kan av säkerhetsskäl i många fall vara lämpligt att placera den utsatta i en annan kommun eller i ett annat län än där den eller de som utövat våldet bor.

Det kan också, liksom när det gäller placering av barn och unga under 18 år, finnas behov av att placera på ett boende med bemanning dygnet runt. Stödbehoven kan vara stora, inte minst för att den som utsatts ofta har förlorat hela sitt nätverk. Många som blir placerade har stora behov av någon att prata med, för att till exempel bli stärkt eller lugnad i den svåra situation som de befinner sig i. Personen ifråga kan vara den socialsekreterare som har ansvar för utredningen, men uppgiften kan också lämnas över till exempelvis en socialsekreterare med råd-
och stöduppgifter. Det är också viktigt att ordna med praktiska angelägenheter,
som sysselsättning, försörjning och kontaktperson, utifrån den utsattas behov.

Placering kan ske frivilligt enligt SoL eller enligt LVU. Under vissa förhållanden
finns det möjlighet att placera personer som fyllt 18 men inte 20 år för vård utanför hemmet även utan deras samtycke, med stöd av 3 § LVU.

Mer information finns i Socialstyrelsens vägledning Fristad från våld, Socialstyrelsens utbildningsmaterial Vänd dem inte ryggen samt i vägledningen Våga göra skillnad.

Tänk på säkerheten och olika aspekter av skydd vid placering

När det ska ske en placering av ett barn, ungdom eller myndig person är det oerhört viktigt att tänka på säkerhet och skydd.

Följande checklista kan vara till hjälp när en flicka eller pojke ska placeras i familjehem eller i ett skyddat boende:

  • Bedöm vilken typ av boende som är det mest lämpliga för flickan eller pojken med tanke på hur riskerna ser ut och vad hon eller han behöver för stöd eller hjälp. En viktig säkerhetsaspekt är den geografiska placeringen av boendet. Det är i många fall lämpligt att placera på långt avstånd från föräldrarna och/eller andra som utövat våldet eller hoten. En annan viktig aspekt är behov av dygnet runt-bemanning. Det är också viktigt att placera flickan eller pojken på ett boende där det finns kompetens om hedersrelaterat våld och förtryck. 
  • Säkerställ att familjehemmet eller annat boende är ordentligt utrett, har kunskap om skydd, kan möta individens behov och följs upp.
  • Om det inte har gjorts en polisanmälan, överväg om detta ska göras. Huvudprincipen är att en misstanke om brott mot barn skyndsamt bör polisanmälas om det är till barnets bästa.
  • Se till att flickans eller pojkens behov av läkarvård, psykologisk hjälp, krisbearbetning eller en kontaktperson tillgodoses.
  • Klipp mobilkortet men spara de nummer som flickan eller pojken tycker är viktiga. På detta sätt kan hon eller han avgöra om, när och med vem de vill ha kontakt. Förklara varför detta görs. Det kan även vara lämpligt att byta ut flickans eller pojkens mobiltelefon till en ny telefon. Många gånger kan spårningsprogram och appar med GPS finnas inlagda i flickans eller pojkens telefon och dessa kan vara svåra att ta bort samt medföra risk att flickan eller pojken blir hittad av familj/släkt.
  • Byt e-postadress (se föregående punkt).
  • Om flickan eller pojken vill behålla kontakten med någon i familjen, till exempel genom brevväxling, så ska det av säkerhetsskäl gå via socialtjänsten.
  • Gör täta uppföljningar av hur det fungerar på boendet, det är en viktig och avgörande del av socialtjänstens ansvar. Betona också för flickan eller pojken att de själva ska kontakta socialtjänsten om det inte fungerar i det nya boendet. 

Uppföljning av insatser

Det är viktigt att socialtjänsten strukturerat och kontinuerligt följer upp de insatser som ges, med den utsattas behov i fokus.

En vårdplan ska upprättas enligt 11 kap. 3 § första stycket SoL när någon behöver placeras i ett hem för vård eller boende (HVB) familjehem. En samordnad individuell plan kan göras i samverkan mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten enligt 2
kap. § 7 SoL
 om en person har behov av stöd från både hälso- och sjukvården och socialtjänsten.

En plan ska upprättas för den vård som socialnämnden avser att anordna när någon behöver vårdas i ett hem för vård eller boende eller i ett familjehem (11 kap. 3 § andra stycket SoL). För unga under 18 år som vårdas i ett HVB eller i ett familjehem är det dessutom aktuellt med en genomförandeplan och en umgängesplan. Se vidare vägledningen Våga göra skillnad och SOSFS 2012:11 och Socialstyrelsens handbok Barn och unga i familjehem och HVB.

Socialtjänsten kan samverka med flera olika berörda aktörer kring en individuell vårdplan och i den tydliggöra vilka stödinsatser och åtgärder som respektive aktör ansvarar för, hur uppföljningen av den utsattas situation ska gå till och hur ofta ska den ske. Det är viktigt att socialtjänsten följer upp situationen relativt ofta för att bland annat kunna bedöma hur insatserna fungerar, och hur personen ställer sig till dem och till sin situation och vilka förutsättningar som måste vara uppfyllda för att vården ska kunna upphöra.

Innehåll

Den här webbplatsen använder kakor (cookies)

Vi använder kakor (cookies) för att ge dig en bättre upplevelse av webbplatsen. En del av dessa kakor är tredjepartskakor. Genom att använda vår webbplats accepterar du att kakor används. Läs mer om kakor och hur du kan stänga av dem.