Samverkan och vägledning
Som anställd inom skola, hälso- och sjukvård, socialtjänst eller rättsväsende, har du ett ansvar att förebygga och motverka våld och att den som blir utsatt uppmärksammas och får samhällets stöd. Ansvaret är särskilt stort när det gäller barn, att värna deras hälsa och utveckling. Det är ett stort ansvar, men också en möjlighet att göra skillnad.
Arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck, barnäktenskap, tvångsäktenskap och könsstympning av flickor och kvinnor vilar på alla människors grundläggande rättigheter; rätten att få vara barn, rätten till kroppslig integritet och att få bestämma över sin egen kropp och sexualitet, rätten att få forma och påverka sitt eget liv, rätten att få leva med den man vill och rätten till ett liv fritt från våld och förtryck. Mänskliga rättigheter, Sveriges lagar och de konventioner som Sverige anslutit sig till gäller alla människor i vårt land oavsett kultur, tradition och religion.
Samverkan
När ett utsatt barn eller vuxen söker hjälp så startas ofta en händelsekedja där olika aktörer involveras. Ju bättre samverkan fungerar desto större möjlighet att den utsatta personen får rätt stöd. Exempel på samverkansaktörer är skolan, socialtjänsten, polisen, ungdomsmottagningen, ideella organisationer med flera.
Dessa aktörer har ansvar för att tillgodose olika delar av den utsatta personens behov av stöd. Det finns alltför många exempel på när den hjälpsökande inte har fått den hjälp den har rätt till och behov av. Ofta beror det på att de myndigheter och andra aktörer som involverats inte har inarbetade rutiner för att hantera ärenden som rör hedersrelaterat våld och förtryck. Det kan också handla om att myndigheter inte är införstådda i andra verksamheters ansvarsområden. För att myndigheter och aktörer ska kunna förbättra stödet till utsatta personer måste de samarbeta över yrkesgränserna.
Varje verksamhet behöver därför bedriva ett kontinuerligt kvalitets- och utvecklingsarbete, såväl inom den egna organisationen som i samverkan med andra aktörer och myndigheter. Det är absolut nödvändigt att utvecklingsarbetet förankras på chefs- och politikernivå. Dels för att arbetet ska få genomslag i hela organisationen, dels för att de som medverkar i samverkan ska få mandat att driva arbetet framåt.
Målet som vi strävar mot är att anpassa verksamheterna utifrån individens rättigheter och behov.
Läs mer om samverkan i Våga stå kvar, Våga göra skillnad och i Metodstöd för samverkan.
Samverkan sker också på vissa håll i landet inom ramen för resurscentra och barnahus.
Barnafrid presenterade 2018 en utvärdering av landets barnahusverksamheter.
Vägledning
Nationella kompetensteamet, nuvarande Nationellt centrum mot hedersrelaterat våld och förtryck, har under 2021 och 2022 samordnat sammanställandet av en myndighetsgemensam vägledning för yrkesverksamma inom socialtjänst, hälso- och sjukvård, skolväsendet och polis. Vägledningen utgör ett led i arbetet med att förhindra och förebygga att barn lämnar landet för att giftas bort, könsstympas eller utsättas för olika former av hedersrelaterat våld eller tvång. Den omfattar nämnda aktörers arbete och ansvar när barn och vuxna av sådana skäl blir utsatta såväl i Sverige som utomlands.
Vägledningen ska fungera som ett stöd för personal inom socialtjänsten, hälso- och sjukvården, skolväsendet och polis. Den ska både ge visst stöd i nämnda aktörers eget arbete och belysa samverkanskedjan mellan berörda aktörer avseende såväl den förebyggande som den transnationella dimensionen. Vägledningen omfattar dels arbetet med att förebygga och förhindra att barn och vuxna förs ut ur landet i syfte att utsättas för hedersrelaterat våld och förtryck, dels det långsiktiga stödet till individen. Den innehåller både yrkesspecifika delar för socialtjänst, hälso- och sjukvård, skolväsende och polis och en del avseende samverkan.
Myndighetsgemensam vägledning vid hedersrelaterad brottslighet
Vägledningen är en del av ett uppdrag från regeringen: Myndighetsgemensamt uppdrag om information och vägledning i arbetet mot hedersrelaterad brottslighet.