Nationella kompetensteamet uppmärksammar idag att det har gått 20 år sedan Fadime Sahindal mördades av sin pappa för att hon ville leva sitt eget liv. Hon skulle ha fyllt 26 år samma vår.
Under sitt korta liv kämpade Fadime inte bara för sina rättigheter att tycka, tänka, känna och leva efter sina egna livserfarenheter. Hon kämpade också för andras rättigheter och för att samhällets institutioner skulle se och förstå de livsvillkor som styrde hennes och andras liv. Hon pratade om hedersförtryck i ett Sverige som inte hade hört talas om begreppet förut och som inte var redo att lyssna. Fadime höll ett tal två månader innan sin död. I det talet sa hon:
”Trots att jag fått betala ett så högt pris så ångrar jag inte att jag tog mitt beslut att ta min frihet och gå. Självklart är jag mycket ledsen över det som har hänt och det som jag har förlorat, men jag varken är eller tänker bli bitter över det som har hänt, för i så fall känns det som att allting skulle ha skett till ingen nytta. Min familj har förlorat sin heder och en dotter och jag har förlorat alla mina nära och kära…. Det som har hänt mig är inget som man kan göra någonting åt men jag tror att det är viktigt att man lär sig någonting av det och gör någonting i framtiden, så att såna här fall inte upprepas….. Om alla drar sitt strå till stacken behöver sånt här inte upprepas. Oavsett vilken kulturell bakgrund man har bör det vara en självklarhet för varje ung kvinna att både få ha sin familj och det liv man önskar sig. Men tyvärr är det ingen självklarhet för många tjejer.”
Öppen samhällsdebatt och skärpt lagstiftning
Sedan dess har det hänt mycket. Samhällsdebatten är öppen och välvillig till att hjälpa hederskulturens offer. Det finns en politisk samstämmighet kring att göra sitt yttersta för att förebygga och bistå redan utsatta. Det har succesivt tillkommit lagstiftning som rör lagar mot äktenskapstvång och barnäktenskap. Till sommaren 2022 förväntas Lex Fadime vinna laga kraft; en lagstiftning som riktas mot att kriminalisera hedersförtryck. Vi har kommit långt, men vi är långt från mål.
Nationella kompetensteamet vid Länsstyrelsen Östergötland har sedan 2005 haft uppdrag som rör hedersrelaterat våld och förtryck nationellt. Under de åren har vi utbildat tusentals yrkesverksamma. Vi har samverkat med andra myndigheter för att i deras uppdrag synliggöra hedersutsatta och vi har framställt informations- och utbildningsmaterial efter behov. Vi har fått uppdrag kring att starta upp regionala resurscentra. Vi har också sedan 2014 bemannat en stödtelefon dit yrkesverksamma kan ringa för vägledning, råd och stöd i ärenden som handlar om hedersrelaterat våld och förtryck. Våra uppdrag har ändrats och vuxit över tid, men det som har varit oförändrat är att vi alltid har utgått från deklarationen om mänskliga rättigheter och Barnkonventionen. Alla som bor i Sverige ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett ursprung. Det kan låta som en självklarhet, men våra erfarenheter är att det inte är så enkelt i praktiken.
Människor lever fortfarande i orimlig ofrihet
Vi ser att kunskapen om hedersrelaterat våld och förtryck ökar, det är positivt. Vi har också daglig kontakt med kunniga, engagerade och modiga människor som vill göra skillnad. Dock förs fortfarande hundratals barn ut ur landet varje år för barn- och tvångsäktenskap, könsstympning, uppfostringsresor och omvändelseresor. Fortfarande lever barn och vuxna i sammanhang med starkt begränsat livsutrymme. Många utsätts för våld, kontroll och begränsningar i hederns namn. Fortfarande behöver vuxna kvinnor och män släktens tillåtelse för att få skilja sig. Traditioner förs vidare från generation till generation även efter migration. Människor lever i en orimlig ofrihet och hindras i att få tillgång till sina rättigheter av släkt och familj. Fortfarande finns brister i kunskap och rutiner hos yrkesverksamma och inom rättsväsendet och många utsatta faller mellan stolar trots stark lagstiftning. Yrkesverksamma talar om bristande samverkan, svagt stöd och begränsade förutsättningar. Lagar blir bara tomma ord om yrkesverksamma inte säkerställer att de används i rätt tid, och på rätt sätt.
Tillsammans kan vi göra skillnad!
Fadime avslutade sitt tal i riksdagen för 20 år sedan med att säga: ”jag hoppas att ni inte vänder dom ryggen, att ni inte blundar för dom”. Våra politiker förstår att arbetet mot hedersförtryck behöver utföras kontinuerligt och ha ett långsiktigt perspektiv. Nationella kompetensteamet fick därför ett permanent uppdrag i december 2020. Vi kommer fortsätta göra vårt yttersta för att stärka skyddsnätverken och dess förutsättningar att möta utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck, med de utsatta i fokus. Vi ser också fram emot att ha fortsatt nära kontakt med alla som dagligen möter utsatta i sin yrkesutövning. Det är där arbetet sker!
Vi måste våga se! Våga fråga! Våga agera! Tillsammans kan vi göra skillnad!