En ny rapport från Nationellt centrum mot hedersrelaterat våld och förtryck ger en samlad analys av förekomsten av könsstympning i Sverige, baserat på data från 2004 till 2023. Rapportens syfte är att undersöka förekomsten av könsstympning genom att kombinera olika register- och enkätdata, samt att identifiera metodologiska utmaningar för att förbättra framtida skattningar.
Könsstympning av flickor och kvinnor är en av de företeelser som ofta förknippas med hedersrelaterat våld och förtryck och där det idag finns vissa data att tillgå. Genom att använda olika datakällor och metoder går det att göra en mer långsiktig och bredare bedömning av förekomsten av könsstympning.
De två huvudsakliga skattningarna i rapporten baseras på olika metoder. Den ena baseras på ursprungsländerna för den kvinnliga befolkningen och använder en metod utvecklad av Europeiska jämställdhetsinstitutet, med data från Statistiska centralbyrån och Migrationsverket. Den andra skattningen bygger på insamlade enkätdata från Folkhälsomyndigheten. För att komplettera dessa två skattningar används ytterligare information från Socialstyrelsen och Brottsförebyggande rådet, som bidrar med uppgifter från hälso- och sjukvården samt rättsväsendet.
Resultaten från de olika metoderna visar på stora variationer i skattningarna av hur många flickor och kvinnor i Sverige som kan ha utsatts för könsstympning. Den sammanvägda skattningen, som kombinerar de olika datakällorna, innebär att omkring 0,5 procent kan ha utsatts eller är i riskzonen att utsättas. Osäkerheten är stor och andelen kan, enligt studien, ligga mellan 0,33 och 2,45 procent av alla flickor och kvinnor i Sverige.
Rapporten betonar att ingen enskild metod ger en fullständig bild av förekomsten av könsstympning, och att resultaten bör tolkas med försiktighet. För att få en mer nyanserad förståelse är det avgörande att fortsätta utveckla metoder och förbättra datakällorna, samt att genomföra kompletterande kvalitativa studier.
Sammanfattningsvis understryker rapporten behovet av att fortsatt arbeta för att öka kunskapen om könsstympning i Sverige, vilket är centralt för att kunna planera effektiva förebyggande åtgärder och stödinsatser.