Polis och åklagare

Det finns inte någon särskild straffbestämmelse för hedersrelaterad brottslighet, däremot finns straffbestämmelser avseende brotten könsstympning, äktenskapstvång och vilseledande till tvångsäktenskapsresa.

Det är viktigt att uppmärksamma om ett brott kan ha ett hedersmotiv. Det kan få stor betydelse för det fortsatta arbetet under förundersökningen såväl vad gäller stöd till målsägande som utredningsmetodik och vid åtal. För att brottsoffret ska ges rätt insatser är det viktigt att samverkan sker med andra relevanta aktörer.

De vanligast förekommande brotten i Sverige med hedersrelaterade motiv är olaga hot, misshandel, ofredande, grov fridskränkning och olaga frihetsberövande. Ett brott att uppmärksamma i sammanhanget är olaga tvång. Många gånger innebär gärningarna att brottsoffret under hot om våld, tvingats att göra något eller underlåta att göra något mot sin vilja.

Vid en bedömning av ett brotts straffvärde ska domstolen ta hänsyn till försvårande omständigheter, vilket ofta kan bli aktuellt när det gäller hedersrelaterad brottslighet. Som försvårande omständigheter ska, vid sidan av vad som gäller för varje särskild brottstyp, särskilt beaktas:

1. Om den tilltalade avsett att brottet skulle få allvarligare följder än det faktiskt fått,

2. Om den tilltalade visat stor hänsynslöshet,

3. Om den tilltalade utnyttjat någon annans skyddslösa ställning eller svårigheter att värja sig,

4. Om den tilltalade utnyttjat sin ställning eller i övrigt missbrukat ett särskilt förtroende,

5. Om den tilltalade förmått någon annan att medverka till brottet genom tvång, svek eller missbruk av hans eller hennes ungdom, oförstånd eller beroendeställning,

6. Om brottet utgjort ett led i en brottslighet som utövats i organiserad form eller systematiskt eller om brottet föregåtts av särskild planering,

7. Om ett motiv för brottet varit att kränka en person, en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller annan liknande omständighet

eller

8. Om brottet varit ägnat att skada tryggheten och tilliten hos ett barn i dess förhållande till en närstående person. (BrB 29 kap. 2§)

När det gäller våld och övergrepp mot barn är förundersökningsledaren regelmässigt en åklagare. I förekommande fall beslutar åklagaren att förundersökning ska inledas. Detta kan ske även efter samråd med företrädare för socialtjänsten, polisen och hälso- och sjukvården, om åklagaren bedömer det finns misstanke om brott.

Åklagare och polis ska genom förundersökning utreda brottet. Det är ofta nödvändigt att polisen har den första kontakten med barnet, i samband med det första förhöret. Enligt Åklagarmyndighetens handbok ska den första kontakten ske inom två veckor. Detsamma kan gälla den första kontakten med barnets föräldrar. I de fall det pågår parallella processer – socialtjänstens utredning samtidigt som polisens utredning – är det viktigt att ett samarbete sker mellan de olika myndigheterna. I de fall vårdnadshavare är misstänkta för brott är det viktigt att dessa processer synkroniseras, inte minst när det gäller i vilket skede vårdnadshavare kontaktas och informeras.

Det är av stor vikt att polisen ges möjlighet att höra den eller de misstänkta innan socialtjänsten kommunicerar polisanmälan till den/de misstänkta. Lika viktigt är det att polisen håller ett tidigt förhör, så att socialtjänsten ges möjlighet att uppfylla sina krav enligt socialtjänstlagen på bland annat utredningstid, kommunikation och information. Polisen är alltid den part som underrättar den misstänkte om misstanke om brott.

Om ett barn har utsatts för brott har barnet ofta rätt till ett målsägandebiträde, det vill säga ett juridiskt ombud som kan stötta barnet i den juridiska processen. När det rör sig om misstanke om könsstympning eller äktenskapstvång, är det viktigt att en särskild ställföreträdare förordnas. Om barnets vårdnadshavare eller någon närstående till vårdnadshavaren är misstänkt för brott mot barnet kan barnet och vårdnadshavaren hamna i intressekonflikt. Vårdnadshavaren kanske då inte vill att barnet ska förhöras av polis eller läkarundersökas. Likaså kanske vårdnadshavaren inte vill att barnet ska föra skadeståndstalan. Om en vårdnadshavares intresse bedöms kunna stå i konflikt med barnets intressen kan därför en särskild företrädare utses för barnet. Barnet får då ett eget juridiskt ombud som ska ta tillvara barnets rätt under förundersökningen och i rättegång. Den särskilde företrädaren har rätt att besluta om olika åtgärder utan vårdnadshavarens samtycke. Både målsägandebiträde och särskild företrädare utses av tingsrätten på ansökan av åklagaren (Sveriges Domstolar).

Förundersökningen ska vara avslutad och beslut ska vara fattat i åtalsfrågan så snart det kan ske och senast inom tre månader efter den tidpunkt då det finns någon som är skäligen misstänkt för brottet. Tidsfristen får överskridas endast om det är motiverat med hänsyn till utredningens beskaffenhet eller andra särskilda omständigheter (2 a § FuK).

Åklagaren kan som förundersökningsledare besluta att använda tvångsmedel. Vid brott som har lägst ett års fängelse i straffskalan, kan åklagaren besluta att frihetsberöva en misstänkt. Då krävs att det finns en risk för fortsatt brottslighet, att den misstänkte på fri fot kan antas försöka påverka utredningen eller att det finns en risk för att den misstänkte flyr.

Åklagarens ansvar:

  • Ta ställning till om förundersökning skall inledas
  • Vara förundersökningsledare
  • Besluta i åtalsfrågan
  • Agera i domstol

Polisens ansvar:

  • Förebygga och förhindra att brott sker
  • Utreda om brott har begåtts
  • Hjälpa utsatta i akuta situationer, göra hot- och risk
    bedömningar för utsatta och vidta åtgärder när det behövs.
  • Ge information om andra myndigheter och om organisationer
    inom den idéburna sektorn som kan ge olika former av stöd och hjälp.

I polislagens 3 § framgår det att polisen ska samarbeta med åklagarmyndigheterna. Polisen har också ett särskilt ansvar att fortlöpande samarbeta med myndigheterna inom socialtjänsten och snarast underrätta dem om förhållanden som bör föranleda någon åtgärd av dem. Andra myndigheter ska ge polisen stöd i deras arbete. Polis och åklagare är skyldiga att anmäla misstankar om att ett barn far illa eller riskerar att fara illa till socialtjänsten enligt 14 kap 1 § SoL, om detta inte redan är gjort vid anmälan till polisen.

En viktig faktor för att kunna göra en bra utredning, väcka åtal och få en fällande dom är att brottsoffret får stöd och skydd, till exempel via målsägandebiträde, socialtjänsten, brottsofferjour och/eller kvinnojour.

Polisens arbete mot hedersrelaterade brott

Läs mer om polisens arbete mot hedersrelaterade brott och vad utsatta kan få för stöd och hjälp.

Sedan december 2017 har polismyndigheten ett nationellt kompetensnätverk mot hedersrelaterade brott. Kompetensnätverket består av kontaktpersoner från hela landet. Kontaktpersonerna arbetar antingen som utredare eller med brottsoffer och personsäkerhetsarbete. Deras roll är att sprida kunskap och utgöra ett stöd internt samt vara den naturliga kontakten i samverkan med övriga samhällsaktörer. För mer information om kompetensnätverket, kontakta: utvecklingscentrum-1-mitt-utv.kansli@polisen.se.

Polisens arbete mot könsstympning

Läs mer om polisens arbete och ansvar i arbetet mot könsstympning.