Vad är könsstympning?

Könsstympning av flickor och kvinnor innebär att större eller mindre delar av de yttre kvinnliga könsorganen tas bort eller skadas. Det strider mot de grundläggande mänskliga rättigheterna och mot barns rättigheter. I Sverige är könsstympning av flickor och kvinnor förbjudet enligt lag.

Innehåll

Om könsstympning

Könsstympning av flickor och kvinnor har förekommit i mer än 2 000 år. Det finns olika skäl till att den skadliga traditionen började, och varför den fortfarande existerar. En del menar att det finns ett religiöst påbud, men det finns inget stöd i någon religions heliga skrifter för att utföra könsstympning. Det kan vara ett sätt att markera att unga flickor träder in i vuxenvärlden. Ibland är könsstympning ett krav för att få gifta sig – det ses som ett sätt att kontrollera flickors och kvinnors sexualitet genom att garantera deras oskuld. Det finns också de som föreställer sig att flickor som inte har utsatts för könsstympning är orena. Könsstympning kan också vara sammankopplat med familjens hedersnormer.

Det är oftast flickor i 4–14-årsåldern som utsätts för könsstympning. Det förekommer även att spädbarn könsstympas och ibland vuxna kvinnor som ska gifta sig, som är gravida med sitt första barn eller som just fött sitt första barn. Inom vissa kulturella grupper förekommer det att kvinnor återstympas efter en förlossning genom så kallad reinfibulering. Det innebär att kvinnan efter förlossningen återigen sys ihop och att endast en mindre öppning lämnas vid slidmynningen för att kiss och mensblod ska kunna komma ut. Ingreppet innebär en förhöjd infektionsrisk efter förlossningen. 

Personer med funktionsnedsättning är en särskilt sårbar grupp när det gäller hedersrelaterat våld och förtryck. Myndigheten för delaktighet (MFD) konstaterar i sin rapport (2023:12) Våld mot personer med funktionsnedsättning att det finns stora brister vad gäller kunskap om funktionsnedsättning och risk för könsstympning.

Enligt WHO:s beräkningar är fler än 200 miljoner kvinnor och flickor världen över könsstympade.

Varje år beräknas 3,9 miljoner flickor utsättas för könsstympning. 

FN:s befolkningsfond uppskattar att 4,3 miljoner flickor riskerar att könsstympas bara under 2023, en siffra som med en ökande population förväntas stiga till 4,6 miljoner år 2030 om inte arbetet mot könsstympning intensifieras.

Olika typer av könsstympning

Könsstympning av flickor och kvinnor innebär att större eller mindre delar av de yttre kvinnliga könsorganen tas bort eller skadas. Det finns olika former av könsstympning.

Sedan 1997 delar Världshälsoorganisationen (WHO) in kvinnlig könsstympning i fyra olika typer. Det kan även röra sig om en blandning av de olika typerna.

Typ 1 innebär att delar av eller hela klitoristoppen har skurits bort. Ibland har även förhuden på klitoris skurits bort.

Typ 2 innebär att klitoristoppen eller förhuden och de inre blygdläpparna helt eller delvis har skurits bort.

Typ 3 innebär att blygdläpparna har skurits bort och sytts ihop så att öppningen till bakomliggande slidöppning har blivit trång. En mindre öppning lämnas för att kiss och mensblod ska kunna komma ut. Ofta har även klitoristoppen skurits bort. Typ 3 kallas även infibulation eller faraonisk omskärelse.

Typ 4 innebär andra skadliga ingrepp på de yttre kvinnliga könsdelarna. Det kan vara att man sticker i klitoris och vävnaden omkring med ett vasst föremål. Det kallas för prickning. Andra former kan vara att skrapa på eller snitta i olika delar av underlivet.

Enligt WHO har 90 procent av alla könsstympade flickor och kvinnor utsatts för typ 1, 2, eller 4. 10 procent av alla könsstympade flickor och kvinnor har utsatts för typ 3. Könsstympning utförs traditionellt sett av en äldre kvinna utan någon medicinsk utbildning. 

Det har blivit vanligare globalt att utbildad hälso- och sjukvårdspersonal utför könsstympning. WHO beskriver detta som medikaliserad könsstympning, även det är ett brott enligt svensk lag. Könsstympning är förenad med risk för omedelbara och långsiktiga fysiska och psykiska besvär, även om den sker i steril miljö. Medikaliserad könsstympning behöver inte innebära att det är ett mindre ingrepp. Dessutom är risken att könsstympning blir mer accepterat, och att det försvagar arbetet för att utrota kvinnlig könsstympning.

Konsekvenser för de utsatta

Könsstympning kan leda till allvarliga hälsoproblem för utsatta flickor och kvinnor på både kort och lång sikt. Riskerna är större ju mer omfattande ingreppet är och beror till stor del på under vilka förhållanden som ingreppet utförs. Akuta konsekvenser kan vara blödning, infektioner, skador på närliggande organ, chock och i värsta fall död. De mer långvariga besvären kan vara av olika svårighetsgrad och kan variera över tid. Det kan handla om både fysiska, psykiska, sociala och sexuella besvär. 

Könsstympning (främst typ 3) kan leda till svårigheter under graviditet, förlossning och gynekologisk cellprovtagning. Det kan också bli svårt att sätta in en spiral. 

De flesta flickor och kvinnor som har könsstympats söker inte själva vård för de besvär och vårdbehov de kan ha med anledning av könsstympningen. De flesta upptäcks i samband med graviditet och förlossning. 

Att vara utsatt för könsstympning kan medföra ett trauma och psykiskt lidande. Det är inte alla flickor och kvinnor som utsätts för könsstympning som har ett tydligt minne av övergreppet. 

två kvinnor på tunnelbanestation

Finns i hela världen

Enligt FN förekommer könsstympning av flickor och kvinnor runt om i hela världen men främst i Afrika, Ostasien, Mellanöstern, Östeuropa och i vissa delar av Sydamerika. I och med att människor flyttar mellan olika länder kan det förekomma var som helst i världen inklusive Europa.

I Afrika äger könsstympning rum främst i följande länder: Benin, Burkina Faso, Centralafrikanska Republiken, Djibouti, Demokratiska Republiken Kongo, Egypten, Elfenbenskusten, Etiopien, Eritrea, Gambia, Ghana, Guinea, Guinea-Bissau, Kamerun, Kenya, Liberia, Mali, Mauretanien, Nigeria, Senegal, Somalia, Sudan, Tanzania, Tchad, Togo, Uganda och Zambia.

I Asien är det vissa etniska grupper som utför könsstympning – främst i följande länder: Indonesien, Indien, Malaysia, Pakistan och Sri Lanka.

I Mellanöstern förekommer könsstympning främst i följande länder: Förenade Arabemiraten, Irak, Iran, Oman och Palestina.

I Östeuropa finns det vissa samhällen som utför könsstympning, främst i Georgien och Ryska Federationen.

I Sydamerika finns det vissa samhällen som utför könsstympning, främst i Colombia, Ecuador, Panama och Peru.

Internationella överenskommelser

Könsstympning av flickor och kvinnor strider mot de mänskliga rättigheterna. Flera internationella överenskommelser slår fast att könsstympning måste motarbetas.

Barnkonventionen

FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) innehåller juridiskt bindande åtaganden som säger att skadliga sedvänjor som könsstympning ska avskaffas. Sedan 2020 är barnkonventionen svensk lag (artiklarna 1-42).

FN-resolution

2013 uppmanade FN medlemsstaterna att trappa upp arbetet med att avskaffa kvinnlig könsstympning.

Istanbulkonventionen

2011 upprättade Europarådet en konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor. I detta ingår uttryckligen hedersrelaterade brott och könsstympning av flickor och kvinnor. Alla länder som skrivit under konventionen, däribland Sverige, förbinder sig att stötta utsatta och arbeta förebyggande för att främja förändring.  

Agenda 2030

FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling innehåller 17 globala mål. Mål 5 handlar om att skapa ett jämställt samhälle, och ett av delmålen går ut på att avskaffa alla skadliga traditioner, däribland könsstympning.

Könsstympning bland flickor och kvinnor i Sverige

Socialstyrelsen har 2023 tagit fram ett nytt faktablad med en uppskattning av antalet kvinnor och flickor som bor i Sverige och som kan ha blivit utsatta för könsstympning. Det totala antalet uppskattas till 68 000. Socialstyrelsen har även gjort en uppskattning av hur många flickor som riskerar att utsättas och den beräknas till ca 13 000–23 000 flickor.

De kvinnor och flickor som ingår i uppskattningen är inte en homogen grupp och det finns flera orsaker till att det är svårt att ge exakta siffror när det gäller könsstympning. Socialstyrelsen presenterar därför ungefärliga siffror och beskriver de faktorer som osäkerheten kan bero på.

Socialstyrelsen arbetar på olika sätt med att höja kompetensen på området kvinnlig könsstympning. Tillsammans med myndighetens kunskapsstöd är faktabladet avsett att öka kunskapen och vara ett stöd för vården och socialtjänsten i arbetet med att upptäcka, förebygga och ge vård med anledning av könsstympning.

Det finns ett behov av att utforska vilka insatser som ger effekt i arbetet mot könsstympning. Jämställdhetsmyndigheten har tagit fram en digital karta som ger möjlighet att hitta information om insatser och arbete mot könsstympning av flickor och kvinnor runt om i landet.

Svensk lagstiftning

Könsstympning av flickor och kvinnor är ett brott mot de grundläggande mänskliga rättigheterna och mot barns rättigheter. Rätten till kroppslig integritet kommer till uttryck i artiklarna 19, 24 och 37 i barnkonventionen som är lag i Sverige.

I Sverige är könsstympning av flickor och kvinnor förbjudet enligt lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor. Detta omfattar alla former av könsstympning samt försök, förberedelse, stämpling och underlåtenhet att avslöja eller förhindra brott. Stämpling kan till exempel vara att försöka få någon att utföra en könsstympning. Det kan vara straffbart för en person att inte avslöja eller förhindra att en könsstympning sker eller kommer att ske. Även om könsstympningen genomförs i ett annat land kan det vara straffbart i Sverige. Den som bryter mot lagen med förbud mot könsstympning av kvinnor kan få upp till tio års fängelse.

Lag (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor

1 §   Ingrepp i de kvinnliga yttre könsorganen i syfte att stympa dessa eller åstadkomma andra bestående förändringar av dem (könsstympning) får inte utföras, oavsett om samtycke har lämnats till ingreppet eller inte. Lag (1998:407).

2 §   Den som bryter mot 1 § döms till fängelse i lägst två och högst sex år.

Är brottet med hänsyn till omständigheterna mindre grovt, döms till fängelse i högst fyra år.

Är brottet grovt, döms till fängelse i lägst fem och högst tio år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om könsstympningen är särskilt omfattande eller om gärningen har orsakat livsfara eller allvarlig sjukdom eller om gärningsmannen i annat fall har visat synnerlig hänsynslöshet.

För försök, förberedelse och stämpling samt för underlåtenhet att avslöja eller förhindra brott döms det till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

För mer information om könsstympning

Den här webbplatsen använder kakor (cookies)

Vi använder kakor (cookies) för att ge dig en bättre upplevelse av webbplatsen. En del av dessa kakor är tredjepartskakor. Genom att använda vår webbplats accepterar du att kakor används. Läs mer om kakor och hur du kan stänga av dem.