Könsstympning

Könsstympning av flickor och kvinnor görs för att kontrollera flickors och kvinnors kroppar och sexualitet och har bland annat att göra med föreställningen att mäns och familjers heder beror på kvinnors och flickors sexuella beteende.

Ingreppen har inte någon medicinsk grund och innebär att större eller mindre delar av de yttre kvinnliga könsorganen tas bort eller skadas. Ingreppen görs oftast utan bedövning. Det finns olika former av könsstympning och de kan klassificeras på olika sätt, läs mer om könsstympning och arbetet mot det här.

  • Typ 1: Förhuden på klitoris skärs bort. Ibland skärs även klitoris, eller delar av klitoris, bort.
  • Typ 2: Hela klitoris skärs bort, tillsammans med hela eller delar av de inre blygdläpparna.
  • Typ 3: Alla yttre delar av könsorganet, det vill säga klitoris samt inre och yttre blygdläppar skärs bort. Därefter sys det som är kvar av de yttre blygdläpparna ihop så att slidöppningen täcks för. En liten glipa lämnas kvar för att urin och mensblod ska kunna sippra ut. Kallas även infibulation.
  • Typ 4: Andra skadliga ingrepp som t ex prickning, snittning, skrapning eller att man bränner klitoris och omgivande vävnad.

Svenska myndigheter har ansvar både för att professionellt bemöta och ge vård och omsorg till flickor och kvinnor som är könsstympade och för att förebygga könsstympning genom att uppmärksamma flickor som riskerar att utsättas för detta. Det är inte känt hur många flickor och kvinnor i Sverige som det kan handla om, vare sig som redan är könsstympade eller som riskerar att utsättas.

Det är oftast flickor i 4-14-årsåldern som könsstympas, men även spädbarn könsstympas och ibland även vuxna kvinnor som ska gifta sig, som är gravida med sitt första barn eller som just fött sitt första barn. Könsstympning av flickor och kvinnor förekommer bland annat inom kristna och muslimska grupper i cirka 30 länder i Afrika, i vissa länder i Mellanöstern, exempelvis i mindre grupper i Kurdistan, och i vissa länder i Asien.